Intervju med monsignore Michel Schooyans

ROM, tisdag den 17 april 2007 (ZENIT.org) – ”Att samkönade par får adoptera barn, eutanasi erbjuds även till barn, liberaliseringar av abortlagar, till och med i Portugal… Vad är det som håller på att ske i Europa? Varifrån kommer denna trängtan till döden och vad är det som håller den vid liv?”

I denna intervju som monsignore Michel Schooyans ger Zenit försöker han att svara på frågorna här ovan i det att han analyserar denna dödslängtan, som han skrivit om i sitt verk ”Le terrorisme à visage humain” (Terrorismen med mänskligt ansikte). Vi publicerar här första delen av intervjun, den andra kommer inom kort.

”Hellre än att välja livet tycks det som om Europa väljer döden. Ja, i hela Europa verkar det som om antalet födslar understiger antalet dödsfall, befolkningen blir äldre och äldre och den aktiva befolkningen minskar. Varje år blir befolkningen i ett tjugotal länder färre. Bara på ett år (2005) förlorade Ryssland mer än 800 000 invånare och Tyskland 140 000. Italien, Polen, Spanien befinner sig på samma nedåtlutande sluttning. Redan Johannes Paulus II konstaterade att ”det demografiska självmordet” som Europa håller på att utföra kan sammanfatta i två fakta: år 1914 hade Europa 25% av hela världens befolkning, år 2050 kommer vår världsdel endast att omfatta 7% av den totala befolkningen”, förklarar monsignore Schooyans.

Zenit – Hur går det att förklara denna fascination inför döden ?

Monsignore Schooyans – Vid minst ett dussintal tillfällen påtalade Johannes Paulus II existensen av en ”dödens kultur”. Denna ”kultur” är nu mycket fast rotad i Europa, där den är tecknet på att människorna i stor utsträckning förlorat hoppet! Den kvinnliga och manliga steriliseringen har blivit en vanlig sak. I flera länder i Europa finns det flera aborter än födelser. Enligt statistikbyrån Population Reference Bureau, är det mer än 70% av europeiska kvinnor som använder preventivmedel. De europeiska länderna där man på de flesta håll kritiserade encyklikan Humanae vitae är de områden där man tar mest avstånd från livet. Hur skall vi annars förklara att man ej bryr sig om riskerna för cancer som användandningen av kemiska preventivmedel medför och som Världshälsoorganisationen (WHO) har bekräftat? Vad skall vi säga om de eventuellt abortiva effekterna av vissa av dem? Och slutligen vad skall vi säga om risken för att dö som vissa patienter med sexuellt överförbara sjukdomar medvetet har tagit på sig?

Zenit – I ert verk Terrorismen med mänskligt ansikte och i andra verk återkommer ni ofta till anledningarna för denna dödslängtan. Ni påtalar dödsdriften vi finner i vår tids ideologier, framför allt i kommunismen, fascismen, nazismen, men också nutidens liberalism....

Monsignore Schooyans – Nittonhundratalets totalitära ideologier har överlevt regimerna inom vilka de uppkom. Dessa ideologier har det gemensamt att de förkastar varje form av moralisk referens, om partiet, omsorgen om rasens renhet eller staten kräver det. Dessa ideologier som har varit inspirationskälla till kommunismen, nazismen och fascismen är alltjämt mycket livskraftiga, och har dessutom fått ytterligare stöd av den chockvåg som den neo-liberala ideologin för fram. Denna har sina rötter i den ”illuministiska” rörelsen (av illuminati = en tysk utbrytargrupp ur frimurarna grundad år 1776 av Adam Weishaput i Ingolstadt, ö.a.) som går tillbaka till 1700-talet. Den neo-liberala ideologin har hämtat två ämnen från denna rörelse. För det första individualismen. Det som räknas, det är autonomin, individens totala frihet. Om individen har kraft till det, kan den utnyttja andra, profitera på dem, använda dem för sin nytta eller för sitt nöje, eliminera dem om de inte längre kan användas. Människan är inte längre en social varelse, hon är människans fiende, livets herre. För det andra har vi den s.k. ”libre-examinisme” (ung. en rörelse som vill plocka fram allt som är bra ur de moderna ideologierna, och ”fritt undersöka det”, ursprungligen var den framför allt emot klerikalism och det som man ansåg vara kyrkans ”förenklande” av tingen – simplicism, jfr även Robert Steuckers och ”den nya högern”, ö.a.). Det som räknas är individens eget förnuft, sanningen är relativ och beror på vad individen anser vara sanning. Individerna tar som referensram för sin moral de egna intressena och det som individen finner för nöjsamt. Individens förnuft tjänar till att räkna ut vad som är nöjsamt för den. Religionen, liksom varje slag av fördomar, bör bekämpas.

Illuminismen är källan till alla nuvarande rörelser som opponerar sig mot varje norm, varje moralregel, och a fortiori t varje religionen som förstärker den naturliga moralens principer. Denna individualism och denna ”libre-examinism” är idag de principer som är skyldiga till banaliseringen av dödens gåva, till exempel genom abort och eutanasi, men också av födelsekontroll. Vissa, bland dem Hegel, går till och med ännu längre: de förespråkar självmord, inte bara som en rättighet utan som det yttersta uttrycket för individens frihet! Följden av dessa två övertygelser blir oundvikligen att man ser bort från varje slags moral och varje religion. Den leder till subjektivism och till agnosticism som motsätter sig varje uttryck för vördnad för livet, och till relativism rörande frågan om det alls finns några högre värden, till nihilism avseende det yttersta svaret på meningen med livet och döden.

Zenit – Skulle inte den ekologiska rörelsen kunna mildra dessa ideologiers inflytande lite grann?

Monsignore Schooyans – Det beror på vilken slags ekologi vi talar om. Det finns en nedtonad ekologi som inte bara är nyttig men även nödvändig och så har vi den radikala ekologin. Den sistnämnda finner sitt nuvarande mest pregnanta uttryck i den så kallade Earth Charter (på svenska ”Folkets förbund med jorden” ett globalt initiativ med rötter i Rio-konferensen år 1992, ö.a), vilket dokument uppbär FN:s stöd. Ideologin som detta dokument inspirerar sig av tar upp ämnen som ligger nära de ämnen som Julian Huxley, UNESCO:s förste direktör, spred, nämligen att människan är ett ”rovdjur”, att hon är ”planetens cancer-svulst”. Hon är produkten av en helt materiell evolution och kan inte göra anspråk på någon överhöghet jämfört med andra levande varelser som befolkar jorden. Peter Singer (australiensisk professor inom praktisk etik med inriktning på frågor ur ett utilitaristiskt perspektiv, författare till boken Djurens frigörelse) anser att en hund som är frisk är mer värd än ett sjukt barn... I våra dagar får dessa idéer stöd inte bara av the Earth Charter utan också av antropologer såsom Claude Lévi-Strauss. Enligt denna ekologistiska ideologi, som är starkt besläktad med New Age-rörelsen, återvänder människan efter sin död definitivt till den jord som hon kommit ifrån. Döden är något definitivt som inte lämnar plats för hopp, och det är denna uppfattning som människorna måste tro på.

Zenit – Den helige Fadern har till de latinamerikanska nuntierna uttryckt farhåga för att vissa lobbygrupper skulle kunna påverka de rättsliga processerna på ett negativt sätt. Finns det dylika påtryckningsgrupper, lobbygrupper, som stödjer dödens kultur?

Monsignore Schooyans – För att besvara denna fråga måste vi måste klargöra vad termerna står för. De som ansluter sig till laicismens sak önskar förvirra begreppen och blanda ihop orden laicitet och laicism...Med ordet laicitet (laïcité) förstår man alltsedan Renan åtskiljandet mellan kyrka och stat, av den världsliga makten med den andliga. I princip väcker laiciteten inga problem alls i våra samhällen. När det gäller laicismen, däremot, så är det en doktrin som uttryckligen hänvisar till den illuministiska traditionen. Denna doktrin har emellertid låtit sig bli påverkad av sina ideologiska drabanter, särskilt den fascistiska och ekologistiska. Denna doktrin önskar rättfärdiga eliminerandet av varje tro, kristen eller annan. Laicismen är dessutom emblemet för de aktionsgrupper som kämpar för denna antireligiösa rationalisms segertåg. Vissa europeiska republiker har åtagit sig en messiansk roll i den universella spridningen av laicismen. Det är fallet med Frankrike och Spanien, som båda önskar exportera sin laicism, Frankrike till Europa och Spanien till Latinamerika.

I den mån som denna doktrin och dessa rörelser lyckas förankra sig i rationalismen och den fria ”libre-examinismen”, kommer de att stå i tjänst hos dödens kultur. Förutom organisationer sådana som FN, använder man sig av sådana mäktiga organisationer som UNPF (United Nations Population Fund), oräkneliga NGO:s, till exempel ”The International Planned Parenthood Federation” för att skymfa religionen och sprida seder och bruk som tjänar till att kontrollera livet. Låt mig nämna några andra exempel på rörelser som befrämjar laicismens doktrin. Den första som är en hemlig världsvid rörelse är frimurarorden som har fördelen av att man respekterar deras tabu, men hemlighetsmakeriet kring dem borde definitivt brytas! Otaliga publikationer, ibland signerade av frimurare själva, deklarerar öppet logernas roll när det gäller stiftandet av bioetiska lagar som ifrågasätter rätten till liv. Enligt vissa medlemmars egen åsikt deltar denna organisation fortfarande i kampanjer som syftar till att beröva det ofödda barnet, den obotligt sjuke och den som lider av depression, allt rättsligt skydd. De enda som man önskar skall ha rättsligt skydd är den personal som utför aborten eller eutanasin. Den andra gruppen är de otaliga lobbygrupper som finansierar och försöker ge rättsligt skydd åt dem som handlar med döden. Här vill jag särskilt nämna NGO:t ”Catholics for a Free Choice” som är en stort intellektuellt humbug, som använder sig på ett försåtligt sätt av många katoliker när man vill få dem att tro att de tjänar livet, samtidigt som deras enda syfte är att få oskyldiga människor som kan vara till nytta för dem att välja döden.

Michel SCHOOYANS, i samarbete med Anne-Marie LIBERT, ”Le terrorisme à visage humain”, Paris, Éditions François-Xavier de Guibert, 2006.

Från Zenit med benäget tillstånd.
Översättning: Natasja Hovén.

Monsignore Schooyans är präst och professor emeritus i politisk filosofi och nutida ideologier vid det katolska Louvain-universitetet. Han är medlem i Den påvliga akademin för samhällsvetenskaper och den mexikanska Akademin för bioetik. Han är rådgivare vid Det påvliga rådet för familjen.

Intervju med monsigore Michel Schooyans (del 2)

Film med msgr Schooyans (spanska)