"Robert munk" 1932 - 2020

Eremit i den nordiska andliga öknen

(katobs.se) Den 30 september avled fr Robert, kallad ofta bara för Robert munk. Hans livsval och gärning är minst sagt unik: Tidigt kände han kallelse till ett liv i så när gemenskap som möjligt med Gud. Han valde att gå i kloster. Och då en av de strängaste ordnarna som finns: Trappisterna. Det handlar om en reformerad gren av cistercienserna, och då för att skärpa observansen, som i takt med de omfattande engagemanget i jord- och skogsbruk mm hade lättats på. Reformen tillkom på 1600-talet i Frankrike. Trappisterna går till sängs klockan 7 på kvällen för att stiga upp redan klockan 2 på natten. När vi andra sover, ber de för oss. På dagen utför de enkla sysslor, läser och ber. Vi har fått lite fakta om den älskade eremiten i Telemark, känd för sin andliga vägledning till besökare, från en av våra kontakter i Oslos katolska stift.

 


Terry Anderson föddes i Connecticut 1932. Han gick in i kloster vid 17 års ålder och ordinerades till präst 1954 i cistercienserorden och tog namnet broder Robert. Han hade en eremitkallelse och fick tillstånd att förverkliga detta och reste till Norge. Han kom hit 1967 och bosatte sig i vildmarken i Tinn i Telemark. Han bodde i många år som eremit och lärde känna lokalbefolkningen och lärde sig ortens dialekt. 1977 hyrde han en nedlagd liten gård på den branta bergssidan ner till Tinnsjøen. Här fortsatte han sitt enkla kontemplativa liv i bön och försakelse. 1995 fick han en medbroder från Estland. Lekbroder Serafim var och är hantverkare och snickare etc. Och mångsysslare. Flera byggnader lades till, enkla små stugor. Och kapell. År 2010 kom en annan lekbroder från Estland, bror Miikael. En liten klostergrupp började ta form. Så nu levde dessa tre bröder fram till föregångaren och prästen Robert dog av ålderdom den 29 september. Fysiskt har han lidit mycket de senaste åren. Bröderna älskade honom och sörjer honom mycket.

Klostrets framtid är för närvarande osäker. Men det finns många tecken på att Robert var en helig man. Hans förbön är viktig. Vid hans förbön har de allvarligt sjuka återhämtat sig, kan broder Mikael berätta. Det har också skett små mirakel efter hans död. Det har givit de kvarvarande bröderna hopp och tro på framtiden, och de är fast beslutna att föra Roberts arv vidare.

Georg Fredrik Rieber Mohn

Se även:
Bildspel
Eremitt-munken ved Tinnsjøen
Robert munk

20201019



 

 


Tillbaka Förstasidan Från början
===============================
KATOLSK OBSERVATÖR 2005-2006 All rights reserved