”Jag är himmelens och jordens skapare, en enda i gudomen tillsammans med Fadern och den helige Ande, jag som talade till profeterna och patriarkerna och som de väntade på. För deras längtans skull och enligt mitt löfte förenade jag mig, utan synd och begärelse, med en mänsklig kropp, då jag gick in i det jungfruliga skötet, liksom den strålande solen genom den renaste ädelsten. Liksom solen inte skadar glaset, då den tränger igenom det, så fördärvades inte heller jungfruns jungfrulighet då jag blev människa. Jag blev nämligen människa utan att lägga av det gudomliga, och jag blev inte mindre i gudomen tillsammans med Fadern och den helige Ande som styr allt och uppfyller allt, fastän jag med den mänskliga naturen var i jungfruns sköte. Ty liksom skenet aldrig kan skiljas från elden, så kan min gudom aldrig någonsin, inte ens i döden, skiljas från den mänskliga naturen.

I: 8 (s. 259-260):

“Jag är himlens drottning. Du är full av oro över, hur du bör prisa mig. Må du vara helt viss om, att varje lovsång till min son är en lovsång till mig. Och den som vanhedrar honom, vanhedrar mig, ty jag älskade honom så brinnande och han mig, att vi var som ett hjärta. Och mig, som var ett jordiskt kärl, visade han en så väldig ära, att han upphöjde mig över alla änglar. Du bör alltså lovsjunga mig så:

‘Välsignad vare du, Gud, alltings Skapare, du som ville stiga ned i jungfrun Marias sköte. Välsignad vare du, Gud, som utan att lida någon skada ville vara tillsammans med Jungfrun Maria och hämta en obefläckad kropp utan synd från henne. Välsignad vare du, Gud, som till glädje för hennes själ och för alla hennes lemmar kom till Jungfrun och till glädje för alla hennes lemmar utan synd trädde fram ur henne. Välsignad vare du, Gud, som efter din himmelsfärd gladde Jungfrun Maria, din moder, med ständig tröst och besökte henne genom att trösta henne genom dig själv. Välsignad vare du, Gud, som tagit upp Jungfrun Marias, din moders, kropp och själ till himlen och hedrat henne genom att ställa henne över alla änglar, invid din gudom. Förbarma dig över mig för hennes böners skull!

(Revelaciones, lib. I, cap. 1: ed. C.-G. Undhagen, sid. 241-244)

Översättning: Alf Härdelin