Sedan vår Herre Jesus Kristus hade uppstått och stigit upp till himmelen vid den stund då han ville det, sände han därifrån, sedan tio dagar hade gått till ända, den helige Ande. De som var församlade i rummet uppfylldes av den och började att tala alla folks språk. De som hade dödat Herren blev förskräckta av detta under, de kän­de ett smärtsamt sting i sina hjärtan, de bedrövade genomgick en förvandling, de förvandlade kom till tro; tre tusen människor inlemmades i Kristi kropp, dvs. i ska­ran av de troende. Sedan ett annat under hade skett, inlemmades ytterligare fem tu­sen. Ett enda folk, och inte ett litet sådant, kom så till stånd. Alla mottog den helige Ande, varigenom de upptändes av den andliga kärleken. Då de genom denna kärlek och denna Andens glöd slutits samman till ett, började de i detta enhetens samfund att sälja allt vad de ägde. Betalningen lade de ned inför apostlarnas fötter, för att man skulle fördela den, alltefter vars och ens behov. Och Skriften säger om dem, att de "var en själ och ett hjärta i Gud" [Apg. 4: 32].

Bröder, var uppmärksamma och hämta lärdom av detta om Treenighetens mys­­terium, hur vi säger: Fadern är, och Sonen är, och den helige Ande är, och lik­väl är Gud en enda. Se, hur många tusen de var, men det var ett hjärta. Se, hur mån­ga tu­sen de var, men det var en själ. Men var? I Gud. Hur mycket mera gäller då inte detta om Gud själv? Inte talar jag väl osanning, när jag säger: två människor, två själar; eller tre människor, tre själar; eller många människor, många själar? Nej, jag talar rätt. De träder fram till Gud, och alla är en enda själ. Men om de som träder fram till Gud, om de många själarna, genom kärleken är en enda själ, och många hjärtan ett enda hjärta, vad gör då kärlekens källa själv i Fadern och Sonen? Är då inte mycket mera där Treenigheten en enda Gud? Därifrån, från den helige Ande, kommer ju kärleken till oss, såsom aposteln säger: "Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden" [Rom. 5: 5]. Om alltså "Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden", så är det den som av de många själarna gör en enda själ och av de många hjärtana gör ett enda hjärta. Hur mycket mer är då inte Fadern och Sonen och den heliga Anden en enda Gud, ett enda ljus, och en enda grund?

(Tract. in Ioan., 39, 5: CCSL 36, 347–348)

Övers. Alf Härdelin