Jag ber och förmanar er, kära bröder, att var och en som vill bli frälst måtte lära sig den rätta och katolska tron, hålla fast vid den och bevara den okränkt. Man bör alltså ge akt på att man tror på Fadern, tror på Sonen, tror på den Helige Ande. Fadern är Gud, Sonen är Gud och den Helige Ande är Gud, men dock är de inte tre gudar utan en enda Gud. Sådan Fadern är, sådan är också Sonen, sådan också den Helige Ande. Likväl bör varje troende tro, att Sonen är jämbördig med Fadern med avseende på gudomen, men mindre än Fadern med avseende på köttets mänskliga natur, som han har antagit från oss, och att den Helige Ande i sanning utgår från båda. Tro alltså, mina älskade, på Gud, den allsmäktige Fadern, tro också på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre. Tro att han blev avlad av den Helige Ande och föddes av jungfrun Maria, som var jungfru före födseln, som alltid förblev jungfru efter födseln och som förblev fri från beröring med synden och från dess fläckar. Tro också att han led för våra synders skull under Pontius Pilatus, tro att han blev korsfäst, tro att han blev död och begraven, tro att han steg ner till dödsriket, band Djävulen och befriade de heligas själar som där hölls fast under bevakning och förde dem med sig till det himmelska paradiset. Tro att han på den tredje dagen stod upp från de döda och så visade oss en bild av vår uppståndelse. Tro att han steg upp till himmelen med den kropp som han antagit från oss, tro att han sitter på Faderns högra sida, tro att han skall komma för att döma levande och döda. Tro på den Helige Ande, tro på den heliga katolska kyrkan, tro på de heligas gemenskap, tro på köttets uppståndelse, tro på syndernas förlåtelse, tro också på det eviga livet.

Om alltså någon vill vara en Kristi lärjunge, må han hålla hans bud, lära sig ödmjukhet, såsom han själv säger: ”Lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat” [Matt. 11: 29]. Varför ”i hjärtat”, frågar jag? Jo, därför att det finns många, som till det yttre tycks vara ödmjuka, men invärtes är fulla av högmodets uppblåsthet. Kristus ödmjukade sig för vår skull, ”antog en tjänares gestalt och blev lydig ända intill döden, ja intill döden på ett kors” [Fil. 2: 7], ”för vår skull”, bröder, för att utplåna våra synder antog han mänskligt kött, föddes han av en jungfru, lades i en krubba, lindades i bindor, förkastades av judarna, förföljdes av dem, greps, gisslades, bespottades, kröntes med törnen, fästes med spikar, genomborrades med ett spjut, hängdes upp på ett kors, gavs att dricka ättika med galla och räknades bland ogärningsmän. Älskade, allt detta uthärdade han, för att befria oss ur dödsrikets grepp.

Alltså, älskade bröder, eftersom han utstod alla dessa väldiga ting för vår skull, bör vi, om vi vill komma till honom, följa i hans fotspår och efterlikna de heligas exempel. I sitt evangelium säger Herren: ”Om någon vill vandra efter mig, så må han förneka sig själv, ta sitt kors och följa mig” [Matt. 16: 24]. Och på ett annat ställe säger han: ”Gå och sälj allt vad du äger och kom sedan och följ mig” [Matt. 19: 21]. De heliga martyrerna, älskade bröder, följde i hans fotspår och drack den lidandets kalk som han hade druckit. Aposteln Petrus blev korsfäst för Kristi namns skull, Paulus halshuggen, Stefanus stenad och många andra fick lida för hans namns skull.

Alltså, bröder, låt korsfästa och ”döda era lemmar som är på jorden” [Kol. 3: 5], så att ni kan vara till behag för honom som har skapat er. Må den som var högmodig bli ödmjuk, den som var otroende bli troende, den som var liderlig bli kysk, den som var en tjuv bli hederlig, den som var drinkare bli nykter, den som var sovande bli vaksam, den som var girig bli frikostig, den som talade med kluven tunga bli sanningsenlig, den som var nedlåtande och avundsjuk bli ren och frikostig, den som gick i kyrkan någon gång ibland må nu oftare skynda dit. Må var och en köpa sig fri genom frikostiga allmosor, ty ”liksom vatten utsläcker eld, så utsläcker allmosor synden”. Betala varje år tionde av all frukt som ni fått till kyrkorna och till de fattiga. Älska fastan, fly glupskheten och vinets rus. Ge mat åt de hungrande, dryck åt de törstande, kläd de nakna, besök de sjuka och sök upp dem som sitter i fängelse. Ta emot gäster i era hus och tvätta deras fötter, torka dem med linneduk, kyss dem med er mun och bädda deras sängar. Må ingen begå stöld, eller dråp, eller äktenskapsbrott, eller mened, och må ingen avlägga falskt vittnesbörd. Hedra fader och moder, så att du får leva länge på jorden. Må man älska Gud mer än sig själv, må man älska sin nästa som sig själv. Må var och en som bryter mot något av detta genast göra bättring, avlägga bekännelse och genomgå en sann bot, och hans synder skall bli honom förlåtna. Bröder, om ni vill uppfylla detta som jag har nämnt, har ni gjort er förtjänta av era synders förlåtelse och skall ni, med vår Herres Jesu Kristi hjälp, få del av det eviga livet, hans som lever och råder i evigheters evighet. Amen.

(Sermo 45, in nativ. S. Mariae 1, 46, 9–19: CCCM 57, 267–268, 270–271)

Översättning: Alf Härdelin

Med benäget tillstånd från översättaren