Musik från drottning Josefinas hov med sånger av älsklingssonen prins Gustaf och dottern Eugénie skapade nära nog en familjär stämning kring symposiet om drottning Josefina under kristallkronorna i Börssalen i Stockholm lördagen den 10 mars. På hedersplats bredvid biskop Anders Arborelius satt också en sentida ättling till drottningen, prinsessan Christina. Vid minnesgudstjänsten den 14 mars i St Eriks domkyrka kommer kronprinsessan Victoria att närvara.

Av fyra framträdande forskare och historiker tecknades så ett fullödigt porträtt av den katolska drottningen , hennes fädernearv och relationer till furstehusen i Europa.

Josefina föddes som italiensk prinsessa i Bologna, en titel som förärats henne av Napoleon, som också stod bakom planerna att gifta bort den 16-åriga prinsessan med Sveriges kronprins! Oskar räknades som en av Europas mest attraktiva prinsar och Josefina den sötaste prinsessan! Trots att det var ett resonemangsparti blev båda förälskade när de möttes. Josefina var språkbegåvad och lärde sig snabbt svenska, vilket imponerade på svenskarna när hon den 13 juni 1823 anlände till Sverige. Svärfadern Karl XIV Johan blev mycket förtjust i den unga prinsessan, ” Hon är godheten och ljuvligheten inkarnerad, sade han om henne. Hon är religiös men inte bigott.” Förhållandet dem emellan var som mellan far och dotter och prinsessan Josefin kallade gärna kungen för Papa.

Josefinas föräldrar skickade med sin dotter två tyska kammarjungfrur och en andlig vägledare och biktfar, den katolske prästen Laurentius Studach. Vid förhandlingarna med kungen om äktenskapet hade villkoret varit att Josefina skulle förbli katolik. Sverige var ett protestantiskt land och katolska kyrkan sågs med misstänksamhet. Det var inte alltid lätt för Josefina, som en gång skrev till påven Pius IX:” Jag vill att min religion skall vara älskad och respekterad inte misskänd och föraktad” Det var ju i lag förbjudet att konvertera men som drottning fick Josefina uppleva att lagen upphävdes År 1860, två år efter landsförvisningen av sex familjer som konverterat , blev det tillåtet att tillhöra vilken religion som helst i Sverige.

Ett litet kapell inrättades på vinden i Stockholms slott för den katolska prinsessan. Här förrättade pater Studach dagligen under femtio år mässan för prinsessan och hennes kammarjungfrur .Då förhållandena var urusla för den lilla katolska församlingen i Stockholm bestående av diplomatfamiljer och fattiga invandrare som sedan Gustav II hade rätt att utöva sin tro, lät Josefina bygga en riktig kyrka med pengar som insamlats i Europa för det katolska kyrkobygget i Sverige!. Hon lät kalla kyrkan efter sin far Eugen, Sankta Eugeniakyrkan.

Kronprinsessan och sedermera drottningen Josefina var en praktisk och handlingskraftig kvinna. Hon var generös och gjorde stora insatser för obemedlade människor, särskilt kvinnor och barn. Hon ordnade skolundervisning för barn och tog med sig sina barn på besök hos fattiga. Det hände att hon sålde sina smycken för att få pengar till välgörenhet. Men drottning Josefinas vackraste smycken, de Leuchtenbergska safirerna och kamédiademet ärvdes av den svenska kungafamiljen. Dem kan vi i dag beundra på drottning Silvia vid stora högtider.

Fem barn föddes i äktenskapet. Alla barnen blev musikaliska och musik spelade en stor roll i den kungliga familjen. Mest begåvad var prins Gustav, som komponerade studentsången och Glad såsom fågeln i morgonstunden. Det var en stor sorg för drottningen när han gick bort, bara 25 år gammal.

Änkedrottning Josefina hyllades av Sverige och Norge när femtioårsminnet av hennes ankomst till landet firades år 1873 och stora summor insamlades för hennes många hjälpprojekt.. Hon lät förvalta pengarna i stiftelser och två stiftelser finns ännu i dag kvar i Stockholm; Oskar I:s Minne och Josefinahemmet. Det senare blev den första ekumeniska institutionen i Sverige, då det står öppet för ”mindre bemedlade fruntimmer” oberoende av religionstillhörighet. Vid symposiet i lördags fanns både ordenssystrar och gäster från de två hemmen med. Musiken från drottning Josefinas hov med solister och manskör leddes av kantorn i St Eriks domkyrka, musikdirektör Elisabeth von Waldstein.

Sedan forskarna och författarna Gunnel Enby, Yvonne Maria Werner, Gunnel Becker, Eva-Helen Ulvros med kunnighet tecknat olika faser och detaljer av drottning Josefinas många år i Sverige ställde biskop Anders den slutliga frågan: Vad kan vi minnas av henne? Hur heligt var hennes liv? Vilka egenskaper är värda att efterlikna i drottningens personlighet? Han gav själv svaret: trofastheten.” I en tid då tillfälliga förbindelser är inne står hennes trofasthet som efterföljansvärd. Hon tog sin uppgift att vara människa på fullaste allvar.”

Ingrid Ydén Sandgren