Av Paul Bensussan

Pedofiliaffärerna har gjort att man kraven på att präster ska få gifta sig på nytt dykt upp. Men det är en falsk debatt. För psykiatrikern Paul Bensussan är sambandet mellan celibat och pedofili långt ifrån bevisat.

Finns det ett samband mellan celibat och pedofili?

Det är en grov och dessutom felaktig förenkling av problemet! Vad är det vi talar om? Jo, om pedofili-handlingar inom den religiösa institutionen vilket gör att de upplevs som mera allvarliga på grund av att förövarna står som modeller för moralisk auktoritet. Många anser att detta är följden av kyskhet, av celibat. Som om det hela var resultatet av ett behov som förblir otillfredsställt. Men saker och ting är lång ifrån att vara så enkla.  Dessa frågor är något som man bör gå till grunden med för att kunna förstå. Framför allt har vi problemet med antagningen av nya prästkandidater. Vilka medel har man egentligen för att ta reda på de framtida prästernas erogena fantasier eller vilken sexuell inriktning de har?

Vilken inverkan har det faktum att man lever kyskt för de sexuella övergreppen?

Det finns en hel skala av olika situationer och patologier att analysera. Det är viktigt att skilja den övergående pedofilin från den pedofila akten. Någon som gör ett sexuellt övergrepp på ett barn är inte nödvändigtvis pedofil. Det finns övergångar som innebär att man i en viss situation, på grund av den fysiska närheten, förvirringen runt önskan att visa tillgivenhet, en affektiv och oklar lärartaktik, begår en dylik handling. Det är dessa opportunistiska övergrepp som kan gynnas av kyskhet.

Den verklige pedofilen däremot, uppvisar en erotisk dragning till barn. Han söker medvetet upp ett tillfälle att få tillfredsställa den. Kyskheten har här inget att göra. Vilken teori man än tror på när det gäller att bestämma hur den sexuella dragningen uppstår (är den medfödd eller miljöbetingad?), så är en sak klar: en sådan dragning ger sig tillkänna förr eller senare.

Vad kan kyrkan göra?

 Det faktum att det i vårt samhälle där angiveriet är något som sprids mer och mer, finns en plats som biktstolen där man kan säga allt, till och med det som är skamligt, chockerar mig inte. Men bikthemligheten får aldrig vara det samma som att låta bli att agera eller till och med samtycke. På samma sätt som man ute i världen vidtar rättsliga åtgärder och förbjuder pedofiler att ha yrken där de är i kontakt med barn, borde kyrkan alltid fjärma utövarna av sådana handlingar från barn, förbjuda dem att utöva lärarämbeten. Man bör skydda barnen och på samma gång befria pedofilerna från en läggning och en frestelse som de måste uppleva som moralisk tortyr.

20100326