Skulle Benedikt XVI vara skyldig till svaghet eller till och med till medhjälp i kyrkans pedofilaffärer? Bernard Lecomte, journalist och författare till bland annat Pourquoi le pape a mauvaise pressse framhäver i Famille Chrétiennes intervju med honom istället påvens fasta beslutsamhet att säga sanningen om affärerna.

Vad anser ni om den nya mediakampanjen mot Benedikt XVI?

Pedofili är ett fruktansvärt ämne som kräver att man tar det på allvar och studerar det med lite perspektiv. Emellertid får man intrycket att det som medierna framför allt är ute efter är att ”låta drevet gå” mot påven, så som ett koppel jakthundar dras till villebrådet lukt. Tänk vilket scoop om man kunde fastställa att påvens bror var delaktig i en så saftig affär. Eller ännu bättre, om man kunde dra Benedikt XVI själv inför domstolarna för att ha skyddat pedofilerna när han var ärkebiskop, vilken sensation! Denna primära och lite smutsiga påvefientlighet gör att det känns olustigt att forska i denna affär, som dock är mycket allvarlig…

Benedikt XVI angriper problemet med pedofili. Är detta något nytt för kyrkan?

Denne påve är den förste påve som tar tag i pedofili-problemet med mod och fast beslutsamhet. Det var han som i april 2008 i Förenta Staterna förklarade att kyrkan i framtiden inte skulle vara förhandlingsbar i den frågan. Hon skulle hädanefter inte behandla den endast internt. Det var även han som i samband med de dramatiska händelserna inom den irländska kyrkan beslutade att bestraffa vissa biskopar. Detta är ett fantastiskt språng framåt för kyrkan.

Betyder detta att inget hade gjorts under Johannes Paulus II?

Det är viktigt att inse att under hans ämbetstid var det ingen som förebrådde honom något dylikt.  Johannes Paulus II behandlade frågorna med samma diskretion som kyrkan alltid hade gjort i dylika fall. Men man skulle kunna säga att han var en aning vårdslös i det fallet. Som affären med fader Marciel (grundaren av Kristi legionärer, anklagad för de värsta sexuella brott) visar, kanske han inte reagerade på det sätt som man idag skulle ha förväntat sig av honom. Men jag säger naturligtvis inte att han var likgiltig för saken.

En del anser dock att kyrkan reagerar lite sent…

Var försiktig med att behandla saken på ett anakronistiskt sätt! Det är sant att man kan beklaga att kyrkan inte reagerade snabbare i dessa dramatiska händelser, men mellan den tid då kardinal Ratzinger var prefekt för Troskongregationen och den då han är påve Benedikt XVI har saker och ting gått avsevärt framåt.

Att inte inse detta det är detsamma som att blanda ihop två perioder. Som de gör som inbillar sig att alla de missionärer som följde med konkvistadorerna för att erövra den Nya Världen var kriminella. Om man tänker på detta sätt kan man likasåväl uppröras över att Voltaire uttryckte sig nedsättande om judar och svarta…

Vad anser Ni om mediernas behandling av pedofiliskandalerna?

När man ser hur medierna skriver om Regensburger Domspatzen, den kända gosskören, när de anklagar påvens bror för försumlighet (denne ledde gosskören under åren 1964 – 1984), kan man inte annat än känna sig generad. Ett stort antal observatörer verkar i förväg gnugga händerna när de föreställer sig att självaste påven kan ha del i ansvaret för det skedda.

Det är inte otroligt att man till slut kommer att anklaga honom för att inte ha gjort det som behövdes då han var chef för Troskongregationen. Men det är skillnad mellan det faktum att man förespråkar diskretion vid behandlingen av dessa affärer och att vara medskyldig till dem.

Är kyrkan idag på efterkälken när det gäller kampen mot pedofili?

Hon är inte på efterkälken, utan snarare ett exempel på hur man bör förfara! Vilken utbildningsminister i ett land eller ett lands statssekreterare för ett idrottsministerium skulle idag kunna handla med så fast hand som påven i pedofilibrott som begås där?

Alla vet att pedofili inte är något som uteslutande sker inom kyrkans ram. Tyvärr är det så att överallt där män tar hand om barn och ungdomar kan det förekomma fall av pedofili. Om ett utbildningsministerium imorgon dag skulle vidta så fasta åtgärder som kyrkan, då skulle mången gymnasierektor behöva företa en smärtsam självrannsakan.

Vissa personer, den tyske teologen Hans Küng till exempel, drar fram frågan om prästcelibatet.

Det är bra att reflektera över frågan. Men då måste man kunna bevisa att det förekommer färre fall av pedofili hos de gifta prästerna, vare sig dessa tillhör den östliga katolska kyrkan eller de ortodoxa… Och jag är inte säker på att det är fallet. Om man kunde bevisa det, då kanske frågan skulle förtjäna att diskuteras. Men Küng går lite snabbt till verket när han sätter likhetstecken mellan celibat och pedofili. Och äktenskapet är också ett underligt botemedel som han föreslår… Desto mera som de flesta fallen av pedofili sker inom familjens ram. Dessa fruktansvärda affärer kräver att vi diskuterar dem på ett mera djupgående sätt än att föra en lättvindig debatt om celibatet.

Ur Famille Chrétienne 26 mars 2010

Övers: NH