Predikan (förkortad) av fader Ingvar Fogelqvist, vid Andra söndagen i fastan, den 4 mars 2007, Sankt Erikskatedralen (katolska domkyrkan), kvällsmässan.

För en stund åtminstone tycktes hela det politiska Sverige, nyhetsmedia och människor i allmänhet lyssna, när vår biskop Anders Arborelius tillsammans med pingströrelsens föreståndare Sten-Gunnar Hedin förra söndagen publicerade sin artikel. Som många av er känner till, kritiserades i den ett lagförslag som ger utländska kvinnor möjlighet att göra abort i Sverige, inte minst då sena aborter, mellan vecka 13 och 18, vilket inget annat land inom EU tillåter.

För ett ögonblick åtminstone tycktes det som att människor verkligen gjorde det som rösten uppmanar till i dagens evangelium: "Lyssna till honom!", alltså lyssna till Guds egen son. Att lyssna till Jesus är att lyssna till Gud. Det är naturligtvis inte så att vi kan likställa artiklen ifråga med Guds ord, och tillskriva den ofelbarhet, men när det gäller huvudfrågan, aborternas omoraliska karaktär, är det inte bara den ene eller andre kyrkoledaren som råkar tycka så, utan det handlar om en oändligt mycket större auktoritet som står bakom: Gud själv, när han säger: "Du skall icke dräpa", vilket innebär förpliktelsen att värna om det mänskliga livets okränkbarhet, det liv som börjar redan vid konceptionen.

Gud har inte bara uppenbarat detta i dekalogen, budet är också en del av den så kallade naturliga lagen, som är skriven i människans hjärta. Även hedningarna som saknar uppenbarelsen, har tillgång till denna vägledning och kommer att dömas efter hur de har följt den. Varje människa, oberoende av om hon är kristen eller inte, kan alltså veta att dödandet av oskyldiga är fel. Kanske var det den yttersta anledningen till att så många i söndags ändå tycktes lyssna till kyrkoledarnas budskap och tycktes ta intryck, åtminstone för en stund.

Det är naturligtvis meningen att vi skall bygga vårt samhälle på dessa förnuftsregler som utfärdats av Gud i människans natur, och varigenom hon kan urskilja hur hon skall handla. Den naturliga lagen lägger därför den moraliska grunden inte bara för den enskilda människans liv, utan också för den civila lagstiftningen. Om vi vill ha ett gott samhälle, måste vi följa den inre kompassen vi har i vårt samvetes djup. Alternativet är att det blir makten, och därmed godtycket, som till slut styr vilka lagar vi har. Därför är det rätt att kräva att vår lagstiftning också bygger på denna lag, inte minst då våra foster, som de mänskliga varelser de är, har rätt att vi ger dem ett
elementärt skydd.

Det hjälper inte att vi här kan peka på andra sociala frågor, där samhället med stor energi har fört kamp mot missförhållanden och orättvisor, som kamp mot fattigdom, hunger, arbetslöshet, mot försämring av sjuk- och hälsovården. All sådan strävan är förstås legitim, och hör till den mänskliga värdigheten, men grunden för den mänskliga värdigheten är försvaret av det oskyldiga mänskliga livet. Och om den grunden saknas, byggs allt annat på lösan sand.

Vi vet att det i praktiken inte alltid är lätt för människan i sitt fallna tillstånd att känna till vad som är rätt och fel, de naturliga morallagarna som finns nedlagda i varje människa. Det är därför Gud generöst har avslöjat ett antal av dem, så att de kan bli kända av alla människor med absolut säkerhet. Våra kyrkliga företrädare, och vi också, är förpliktade att göra dem kända, ropa ut: "Lyssna till honom", till Guds Son, som visar oss hur vi skall leva goda liv, och hur vi gör det samhälle vi lever i gott, så långt det nu är möjligt i vår ofullkomliga värld.

---

(Med tillstånd från f. Ingvar Fogelqvist)

Ingvar Fogelqvist, född 25 juni 1951 i Dundee, Sydafrika. Son till kyrkoherde Erik Fogelqvist och Ruth Ericsson. Han är romersk-katolsk präst och teologie doktor och disputerade i Uppsala 1993 på avhandlingen Apostasy and Social Reform in the Revelations of St Birgitta. Tidigare har han varit präst i Svenska kyrkan. Efter prästvigning för Stockholms katolska stift har han varit rektor för katolska prästseminariet i Järfälla. Ingvar Fogelqvist är nu verksam som subsidiar vid Katolska Domkyrkoförsamlingen i Stockholm och utbildningsansvarig inom Stockholms katolska stift.

(http://sv.wikipedia.org/wiki/Ingvar_Fogelqvist)