Utdrag ur föreläsning av påven Benediktus XVI vid universitetet
i Regensburg, den 12 september 2006

---

I det sjunde samtalet som professor Khoury utgivit och går under rubriken διάλεξις – Dialexis ("kontrovers") börjar kejsaren att tala om Djihad (det heliga kriget). Kejsaren visste säkert att det i Sura 2, vers 256, står ”Det bör ej råda tvång i trosangelägenheter”. Det är en av de tidiga surorna från den tid, då, enligt vad kännarna säger oss, Mohammed själv ännu var maktlös och hotad. Men kejsaren kände naturligtvis också till bestämmelserna om det heliga kriget, som uppstod senare och kom med i Koranen. Utan att uppehålla sig vid detaljer i hur ”skriftfolken” och ”de otrogna” på olika sätt behandlas, vänder han sig på ett förvånansvärt ovänligt sätt till sin samtalspartner helt enkelt med den centrala frågan om själva förhållandet mellan religion och våld. Han säger då: ”Visa mig då vad för nytt Mohammed har kommit med och du kommer bara att finna sådant som är ont och omänskligt, som till exempel föreskriften att tron bör utbredas med hjälp av svärdets makt.”

Efter att ha utdelat denna smocka begrundar Kejsaren sedan ingående vari det absurda ligger att vilja utbreda tron genom våld. Detta står i motsats till Guds väsen och till själens väsen:

”Gud finner inget behag i blod och att handla i motsats till förnuftet och inte med det, σὺν λόγω - syn-logos ("med logos"), det står i strid mot Guds väsen. Tron är själens frukt, inte kroppens. Den som vill föra någon till tron behöver alltså kunna tala väl och resonera på rätt sätt, inte bruka våld och hotelser... För att övertyga en förnuftig själ behöver man inte en stark arm, inte vapen eller något annat medel med vilket man kan hota någon till döden..."

Den avgörande satsen i denna argumentering mot omvändelse genom bruket av våld lyder: Att inte handla enligt förnuftet är något som strider mot Guds väsen. Utgivaren av boken, Theodore Khoury, kommenterar detta på följande sätt: För kejsaren som är en i grekisk filosofi uppfostrad byzantier innehåller denna sats något självklart. I den muslimska läran däremot är Gud absolut transcendent. Hans vilja är inte bunden vid någon av våra kategorier, inte ens av förnuftets. För att illustrera detta faktum citerar Khoury ett arbete av den berömde franske islamkännaren R. Arnaldez, som hänvisar till att Ibn Hazn går så långt att han förklarade att Gud inte ens är bunden av sitt eget ord och att intet förpliktar honom att uppenbara sanningen för oss. Om det vore Guds vilja, skulle vi till och med kunna åläggas att tillbe avgudar.

---

Hela texten

(Fetstil: Red. Översättning från originaltext på tyska: Natasja Hovén)