Här nedan följer en rapport från monsignore Rey, biskop av Fréjus-Toulon, angående den lilla brasilianska flickan som fick göra abort efter att ha blivit med barn till följd av en våldtäkt:
När jag kom tillbaka från Brasilien, dit jag rest tillsammans med en delegation biskopar och präster, fick jag genast kännedom om vad som hänt med den lilla 9-åriga brasilianska flickan som blev våldtagen och sedan fick genomgå en abort. Hon väntade tvillingar. Den internationella pressen kastade sig över detta fall och satte in det i ett ytterst polemiskt politiskt sammanhang. I Brasilien håller man nämligen på att diskutera införandet av nya lagar som syftar till att utöka aborträtten. Vissa lobbygrupper har gripit tag i denna tragedi som är av så speciellt slag för att rättfärdiga utvidgandet av de rättsliga villkor under vilka man kan låta utföra ett frivilligt avbrytande av graviditet. Det sätt på vilket man i många fall rapporterat om denna händelse är förvrängt och lyder inte alls under objektivitetens lagar. Vad man gör är istället att man instrumentaliserar ett fall där det rör sig om en särskilt skakande händelse och utnyttjar den för sina egna syften.
Det kärleksbud som Evangeliet kallar oss att lyda har två sidor. För det första hör kärleken ihop med Sanningens princip. Att älska någon är att vägra att ljuga för honom eller henne. När det gäller abort så står kyrkan fast vid sin åsikt att abort – om den legaliseras genom särskilda lagar och framhålles som något gott av grupper som säger sig uttrycka den allmänna meningen – alltid utgör ett brott mot själva livet. Alltifrån avlelsen fram till den naturliga döden är varje liv heligt. Varje liv måste respekteras och skyddas, och desto mera om detta liv är skört och bräckligt. En mänsklighet som vägrar att visa respekt för livets okränkbarhet är på väg mot sitt eget fördärv. Kyrkan har alltid slagit fast principen om det ofödda barnets oförytterliga rätt till liv. Vad har vi människor för rätt att lagstifta om att en mänsklig varelse, även om den befinner sig i embryostadiet av sin utveckling, förtjänar att dödas? Med hänsyn tagen till alla former av våld och ohyggligheter (våldtäkt, mord..) rör abort själva livet och dess princip i själva början av våra liv: ”Abort är det som allra mest förstör freden i världen av idag” (moder Teresa).
Men Kärleken är alltid förbunden med Barmhärtigheten. Det är den andra sidan av slanten. Kristus lär oss att all alltför stor lagbundenhet (legalism) binder oss vid rädslan. Under hela sin offentliga verksamhet var Jesus barmhärtig mot dem som hade brutit mot Guds bud eller de av livet sårade. Om sanningen glömmer bort att vara barmhärtig är den en hjärtlös sanning.
I det mycket tragiska fallet med den lilla brasilianska flickan har vi sett många och stora tecken på barmhärtighet från kristna församlingar som omgivit henne med kärlek och medkänsla och hållit stånd emot trycket från vissa lobbygrupper som önskade utöva påtryckningar på flickan och hennes mor. Fader Rodrigues, som är kyrkoherde i deras församling, har tagit ut sig helt och uppbådat alla tillgängliga medel för att stödja flickan i hennes prövning. Han avslöjar den ”samvetsmanipulering och brist på respekt för det mänskliga livet” som hela familjen har utsatts för (jfr texten som följer).
Denna tragedi är krönet på Barmhärtighetens berg. Här måste man å ena sidan alltid påminna om den respekt som vi är skyldiga livet, och å den andra visa vår medkänsla mot de allra svagaste och mest sårbara bland oss människor, som nu denna lilla flicka som är offer för sin de brottsliga impulserna hos sin styvpappa, våldtäktsmannen.
Efter ärkebiskopens av Recife första deklaration har den brasilianska biskopskonferensen förklarat att den lilla flickan och hennes mor alls inte kommer att drabbas av någon exkommunicering. Utöver mediernas reaktioner som rider högt på den känslomässiga sidan, inbjuds här den internationella kommuniteten att i samband med det drama som den lilla flickan och hela hennes familj har genomgått påminna sig kärlekens två sidor. ”När kärlek och sanning möts, omfamnar fred och rättvisa varandra”, säger psalmisten. Att älska är att påminna sig om den sanning som är livet och att anstränga sig av alla krafter för att göra den sanningen till verklighet.
Toulon, den 15 mars 2009
+ Dominique Rey
Biskop av Fréjus-Toulon"
Vittnesbörd från fader Rodrigues, kyrkoherde i Alagoinha
Vad medierna förtiger
Vår stad har skakats av en ny tragedi: ett barn om nio år har blivit offer för sexuella övergrepp av sin styvpappa och följden blev att hon väntade tvillingar. Hennes äldre syster, 13 år gammal, hade varit offer för samma övergrepp. Denna hemska historia pågick sedan tre år tillbaka.
När kommunalfullmäktige i Alagoinha upptäckte fallet började de göra allt som stod i sin makt för att hjälpa barnen och deras föräldrar. Den 27 februari överlämnade domstolen barnen till den medicinska kliniken i Caruaru, i provinsen Pernambuco. Ytterligare undersökningar utfördes sedan (med hjälp av sexologer och psykologer) vid barnkliniken i Retife. Det var vid det tillfället som offret fick träffa en socialassistent vid namn Karolina Rodrigues och hennes medhjälpare Marie-José Gomes. Den sistnämnda vägrade förslaget om abort med hänvisning till sitt kristna samvete. Karolina Rodrigues beslöt sig då för att överlämna fallet till domstolen i Alagoinha. De fem medlemmarna av domstolen vägrade att ge sitt godkännande till abort av samma skäl. De lämnade över fallet till den medicinska kliniken i Caruaru. En kopia av dokumentet som utfärdades i samband med detta beslut överlämnades till Karolina Rodrigues i närvaron av mig själv och av offrets far, senhor Erivaldo.
Den 28 februari blir jag inbjuden att delta i mötet som hölls i barnkliniken i Recife för att avgöra saken. Jag kommer dit i sällskap av Marie-José Gomes och två medlemmar av vår församling. Vi tar tillfället i akt att avlägga visit hos offret och hennes mor. De befinner sig i fjärde våningen i byggnaden, i en isolerad lägenhet. Det är mycket svårt att få tillträde dit. Jag blir tvungen att stanna i korridoren men jag lyckas tala med modern till den lilla. Hon erkänner att hon ”skrivit under på några papper”. Detta gör mig orolig för jag vet att denna kvinna inte är läs- och skrivkunnig. Eftersom hon inte kan skriva under med sitt namn hade man bett henne att lämna sitt fingeravtryck. Jag frågar henne vad hon anser om aborten. Hon visar starka moderskänslor och är framför allt ytterst bekymrad för sin dotter. Hon svarar: ”Jag vill inte att min dotter gör abort...” Modern berättar för mig om flickans hälsotillstånd: ”Hon mår bra, hon leker med några dockor man gett henne.” Vi går därifrån med den fasta övertygelsen att modern är helt emot att hennes barnbarn skall aborteras bort. ”Ingen har rätt att döda en annan,” tillägger hon. ”Det är bara Gud som bestämmer över liv och död...”
Den 2 mars återvänder vi till kliniken i Recife. Denna gång ger man oss tillåtelse att gå upp till fjärde våningen för att besöka offret. Men när vi kommit upp till den första våningen kommer en ämbetsman från kliniken och förbjuder oss att gå högre upp. Han säger åt oss att uppsöka socialassistenten i en annan byggnad. Vi hamnar ansikte mot ansikte med Karolina Rodrigues. Jag är i sällskap med Marie José Gomes och senhor Erivaldo som säger sig vara emot ”att hans barnbarn skall aborteras”. När assistenten upptäcker vem jag är säger hon inför alla där närvarande: ”Det rör sig om en medicinsk fråga, även om prästen här tror att det rör sig om moral.” Vi frågar Karolina Rodrigues hur barnet mår. Hon hävdar att allt redan är klart och att modern är med på saken. Den medicinska proceduren kommer att ha sin gilla gång. Hon framhävdar i sin kritiska hållning utan att lägga fram något utlåtande från en läkare. Och hon förskansar sig bakom lagen: ”I detta fall är det bäst att rädda barnets liv.”
”Det rör sig inte bara om ett liv utan om tre!”
Vi svarar: ”Det rör sig inte bara om ett liv utan om tre!” Hon vägrar att lyssna. Karolina Rodrigues ber senhor Erivaldo att få tala med honom i enrum. Detta sker under hela 25 minuter. Då denne sedan kommer ut ur rummet avslöjar han att han ändrat åsikt i fråga om aborten: ”Assistenten har förklarat för mig att min dotter riskerar livet... Om hon är i fara måste man rädda henne... Även om detta innebär att man måste ta bort de två fostren”, mumlar han.
Allt verkade alltså avgjort. Det var då som ärkebiskopen av Recife, dom José Cardoso, och biskopen av Pesqueira, dom Franceso Biasin, lade sig i förfarandet. Monsignore Cardoso kallade samman en grupp läkare, advokater, psykologer och jurister för att studera legaliteten i fallet. Under detta möte, som hölls den 3 mars i ärkebiskopens residens, var även direktören för barnkliniken i Recife, Antonio Figueiras, närvarande. Denne erkände offentligen att Katerina Rodrigues utövat vissa påtryckningar. Han kontaktade sjukhuset för att låta dra tillbaka tillståndet för aborten.
Lite senare får ärkebiskopen av Recife ta emot ett telefonsamtal av herr Figueiras där denne säger att en feministgrupp som går under namnet ”Curumin” skall ha övertalat mamman att gå med på att överföra sin dotter till ett annat sjukhus. Maria Gomes och jag beger oss till där vi tror barnet ännu vara. Man låter Maria Gomes vänta och anger som skäl att det råder personalbyte (barnet hade redan förts över). Ingen vågar ge någon upplysning. Hur kan en person som befinner sig i dödsfara ges ett tillstånd att bege sig utanför sjukhusområdet? Hur har offrets hälsotillstånd kunnat förändras så snabbt? Vad sade egentligen feministgruppen Curumin till modern?
Den 4 mars får vi veta att barnet är intaget på CISAM-sjukhuset (ett specialsjukhus för riskfyllda graviditeter). Detta sjukhus befinner sig norr om Recife. Vårt hopp om att få se dessa två barn i livet släcks bryskt. Allt detta på grund av en utifrån kommande manipulation av samveten och bristande respekt för det mänskliga livet. Jag har önskat berätta allt detta så att omvärlden skall få veta sanningen.”
den 10 mars 2009
