Det möte som nyligen ägde rum
kanske markerar en vändpunkt

av Robert Moynihan

WASHINGTON, D.C., den 21 september,  2009 (Zenit.org)- Ibland sker stora saker utan att de åtföljs av firanden i form av fyrverkerier. Vändpunkter kan också äga rum i  obemärkt tystnad.  

Det kanske är på det sättet med ”den stora schismen” den kanske allra allvarligaste delningen i kyrkans historia. Slutet på schismen kan komma mycket snabbare än de flesta tror.

Den 18 september ägde ett möte rum i Castel Gandolfo, påvens sommarplats omkring 50 km utanför Rom, då en rysk-ortodox ärkebiskop vid namn Hilarion Alfeyev, 43 år (lärd teolog, liturgiexpert, kompositör och stor musikälskare) träffade Benedikt XVI, 82 (även han lärd teolog, liturgiexpert och musikälskare). Enligt välinformerade källor talades de vid i nästan två timmar. (Än så länge har vi inga ”officiella” bekräftelser på mötet – den Heliga Stolen har ännu inte utfärdat en officiell kommuniké om mötet).

Tystnaden tyder på att det var ett viktigt möte – kanske så viktigt att den Heliga Stolen ännu väntar med att offentligen tillkännage diskussionsämnena.

Dock ser vi en del ”tecken” på att mötet var anmärkningsvärt harmoniskt.

Om det stämmer så kan detta möte den 18 september ha betytt en vändpunkt i relationerna mellan ”det tredje Rom” (Moskva) och ”det första Rom” (Rom) som varit delade sedan 1054.

Ärkebiskop Hilarion var i Rom under fem dagar i förra veckan som representant för den nye rysk-ortodoxe patriarken av Moskva.

En nyckelperson i sammanhanget, och ärkebiskop Hilarion sammanträffade med honom, var kardinal Walter Kasper. Den 17 september berättade kardinalen för Vatikanradion att han och ärkebiskop Hilarion hade haft ”ett mycket lugnt och fridfullt samtal”.  

Kardinal Kasper avslöjade också något som förvånar: att han hade föreslagit ärkebiskopen att de ortodoxa kyrkorna skulle skapa en slags ”biskopskonferens på europeisk nivå” vilken skulle utgöra ”en direkt samarbetspartner” vid framtida möten.  

Detta vore ett revolutionärt steg i organiseringen av de ortodoxa kyrkorna.
Ett möte mellan en påve och en patriark?

Kardinal Kasper sade att ett sådant möte inte står på den omedelbara agendan och antagligen inte skulle äga rum i Moskva eller Rom, utan på någon mera ”neutral” plats (Ungern, Österrike och Vitryssland vore möjliga platser).

Ärkebiskop Hilarion själv avslöjade en hel del om hur hans besök i Rom framskred när han på kvällen den 17 september (före mötet med påven) hade ett möte med Sant'Egidio-kommuniteten, en italiensk katolsk grupp som är känd för sitt arbete bland de fattiga i Rom.

”Vi lever i en avkristnad värld, i en tid som många med orätt kallar för efterkristen,” sade ärkebiskop Hilarion. ”Samhället av idag, med dess praktiska materialism och moraliska relativism, är en utmaning för oss alla. Mänsklighetens framtid beror på svaret vi ger... Därför måste vi kristna hålla samman – och detta mer än någonsin.”

I en rapport från Interfax, patriarkatet av Moskvas nyhetsbyrå, av den 18 september, kan vi läsa att ärkebiskop Hilarion talade med påven om

”samarbete mellan den rysk-ortodoxa och den romersk-katolska kyrkan i fråga om moraliska värden och kultur” – särskilt under ”dagarna som kommer att ägnas den ryska andliga kulturen”. Med det menar han en utställning med föredrag som man planerar ska äga rum under våren 2010 i Rom. (Det är högst troligt att påven själv kommer att ha intresse att besöka en sådan utställning.)

Till minne av besöket gav ärkebiskop Hilarion påven ett bröstkors som tillverkats i den rysk-ortodoxa kyrkans verkstäder, säger rapporten.

Idag kom det en detaljerad redogörelse för Hilarions yttrande vid sitt besök i morse i den helige Callixtus katakomber:

"Försmådd av världen, långt borta från mänskliga blickar, djupt under marken i grottor, förrättade de första romerska kristna sina böner,” sade Hilarion. ”Deras liv bar helighetens och martyrskapets frukt. Den heliga kyrkan byggdes på blodet de utgjöt för Kristus.” 

Därefter kom kyrkan ut ur katakomberna, men den kristna enheten hade gått förlorad, sade ärkebiskopen.  

Ärkebiskop Hilarion sade att det är människans synd som är anledningen till all splittring, medan kristen enhet endast kan återställas genom helighet.

”Var och en av oss bidrar personligen till att öka skatten av kristen helighet, när vi plikttroget fullgör den uppgift kyrkan har givit honom eller henne, och på så sätt arbetar vi på att åstadkomma den kristna enhet som Gud har befallit,” sade ärkebiskopen.

En andra rapport från nyhetsbyrån idag gav ytterligare information om mötet med påven.

Växande inflytande

”Under ett samtal med påve Benedikt, nämnde ärkebiskop Hilarion av Volokolamsk de ortodoxa troendes ställning i västra Urkaina där tre ortodoxa stift nästan har utplånats till följd av grekiska katolikers våldshandlingar i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet,” rapporterade Interfax.

Ärkebiskop Hilarion ”hävdade behovet att vidta praktiska åtgärder för att förbättra situationen i västra Ukraina ,” inom stiftena Lvov, Ternopol och Invano-Frankovsk, sade rapporten.

Under tiden tycks det som om den rysk-ortodoxa kyrkans inflytande i själva Ryssland  under patriarken Kirills ledarskap växer, även om ett visst motstånd gör sig bemärkt.

Kirills stigande popularitet i Ryssland och hans växande inflytande i rättsliga frågor verkar väcka opposition från ”silovikerna”, krafter med koppling till det gamla KGB.  

I en artikel i det senaste numret av Argumenty Nedeli (”veckans argument”)  säger Andrey Uglanov att de Kirills stora handlingskraft har väckt ont blod bland en del personer som inte önskar få sina positioner ifrågasatta, än mindre trotsade. Och detta har blivit Kirills ”stora problem”.

Dessa  "siloviker," säger Uglanov, har tagit anstöt av Kirills ”antistalinistiska och antibolsjevistiska agerande”, till exempel hans uppdykande vid stenen som rests till minne av gullaglägret Solovetsky på Ljubljanka-torget i Moskva på självaste dagen för firandet av minnet av det politiska förtryckets offer.
      
Om vi ser det i ett sådant sammanhang framstår vikten av Hilarions besök i Rom med ännu större tydlighet.  

Den rysk-ortodoxa kyrkan är en makt i Ryssland men den väcker motstånd och behöver bundsförvanter.

Vad som händer under Hilarions besök i Rom kan alltså få följder, inte bara för övervinnandet av ”den stora schismen” men också för Rysslands kulturella, religiösa och politiska framtid och för den i hela Europa.
 
Vi kan särskilt notera att Hilarion, som betraktas som Kirills ”utrikesminister”, delar påve Benedikts djupa intressen, liturgi och  musik.

”Som femtonårig yngling trädde jag för första gången in i Herrens helgedom, den heligaste av de heliga, den ortodoxa kyrkan,” skrev Hilarion en gång i en skrift om den ortodoxa liturgin. ”Men det var bara när jag trädde fram till altaret som ’teurgia’ (på grekiska θεουργία), det gudomliga mysteriet och ”trons fest” drabbade mig och det fortsätter de att göra ända fram till denna dag.  

”Efter min prästvigning såg jag min framtid och huvudsakliga kallelse i tjänandet av den gudomliga liturgin. Allt annat, predikan, pastoral omvårdnad och teologiska studier, kretsade runt kärnpunkten i mitt liv – liturgin.”

Liturgi

De orden tycks som en återklang av Benedikt XVI:s känslor och erfarenheter. Denne har beskrivit hur i hans barndom i Bayern Påskaftonens och Påskdagens liturgier blev något som formade hela hans varelse och att hans verk om liturgin (en av hans böcker heter just ”Trons fest” (Das Fest des Glaubens) är de viktigaste för honom av alla hans akademiska bemödanden.

”Den ortodoxa kyrkans mässa är en ovärderlig skatt som vi måste vara aktsamma om”, har Hilarion skrivit. ”Jag har haft tillfälle att delta i både protestantiska och katolska gudstjänster, och med några få undantag gjorde de mig oerhört besviken... Efter de liturgiska reformernas införande i samband med Andra Vatikankonciliet, har en del gudstjänster i katolska kyrkor kommit att endast föga skilja sig från de protestantiska.”  

Dessa Hilarions ord skulle kunna vara Benedikt XVI:s egna. Påven har gjort klarrt att han önskar reformera den katolska kyrkans liturgi, och bevara det som fanns i den gamla och som nu riskerar att för alltid gå förlorat.

Hilarion har med gillande citerat ett av den ortodoxa kyrkans heliga, Johannes av Kronstadt. Denne skrev: ”Kyrkan och den heliga gudstjänsten är förkroppsligandet och förverkligandet av allt inom kristendomen ... Det är gudomlig vishet, tillgänglig för enkla och älskande hjärtan.”

De orden liknar liknande ord skrivna av kardinal Ratzinger, nuvarande Benedikt XVI, som ofta har sagt att liturgin är ”en skola” för de enkla kristna, en skola som genom sina böner, gester och psalmer lär ut trons djupa sanningar, även enkla, olärda människor .

Hilarion har under senare år blivit känd för sina musikaliska kompositioner, särskilt de som spelas vid jul och på Långfredagen, de som firar Jesu Kristi födelse och Hans lidande och död. Dessa verk har uppförts både i Moskva och i Västvärlden, i Rom under mars månad 2007 och i Washington DC under december år 2007. 

Ifall Rom och Moskva närmar sig varandra kunde detta få djupgående konsekvenser även för det kulturella och liturgiska livet i kyrkan i Väst. Det skulle kunna leda till en renässans för kristen konst och kultur, liksom för tron.

Allt detta kanske kom upp till diskussion under det stilla mötet mellan ärkebiskop Hilarion och Benedikt XVI under fredagens eftermiddag, i slottet med utsikt över Albano-sjön.  

Från Inside the Vatican