För Benedikt XVI utgör försoning mellan den romerska kyrkan och de östliga kyrkorna en del av kyrkans förkunnelse till de icke-kristna. Hans besök i Hagia Sofia hade stort symbolvärde.

av Sandro Magister

ROM, den 1 december, 2006 – På den helige Andreas festdag trädde Benedikt XVI in i Blå Moskén i Istanbul med Jesu kors fullt synligt på bröstet. Han stannade framför mihraben som vetter mot Mecka och bad i tystnad bredvid Stormuftin som mumlade öppningsorden ur Koranen. Detta ägde rum med den frihet och tydlighet som vi också kunde observera vid hans Regensburgsföredrag.

En inte mindre symbolisk gest utförde påven strax innan, när han gick in Hagia Sofia, numera ett museum, tidigare en moské och ännu tidigare patriarkens av Konstantinopel katedralkyrka, i det land där den första kristenheten blomstrade.

I Hagia Sofia försjönk inte Benedikt XVI i bön, han upprepade inte Paulus VI:s gest när denne besökte platsen år 1967. Omgiven och begränsad varje ögonblick kunde han bara i Hagia Sofias imponerande arkitektur, bysantinska mosaiker och inskrifter hämtade ur Koranen, beundra den magnifika och sorgsna bilden som symboliserar den kristna Östkyrkan igår och idag. Först kom den grekiska civilisationen och den tidiga kristendomen, sedan den romerska kulturen och sedan islam som besegrade men inte raderade ut det som föregick den, och slutligen den lilla skocken omringad av vargar som håller den kristna tron levande i dagens Turkiet.

Det var till denna lilla skock som Benedikt XVI förde med sig tröst från Petrus, och även till de kyrkor som inte erkänner hans överhöghet i den form denna tog under det andra årtusendet.

Ty det var detta som var besökets egentliga mål. Petrus som besöker Andreas. Efterträdaren till apostlarnas överhuvud som omfamnar efterträdaren till den som var missionärsapostel bland grekerna. Det ”första” och det ”andra” Rom personiferat av påven och den ekumeniske patriarken, som i flera århundraden varit skilda åt genom en schism. Vägen till en förlikning påbörjades år 1964 när Paulus VI och Athenagoras omfamnade varandra och följdes av återtagningar av exkommunikationerna och av andra Vatikankonciliets dokument och alldeles nyligen återupptogs de teologiska diskussionerna genom att samtal om ”konciliaritet och auktoritet” och med mötet den 30 november mellan påven och patriarken.

Bartholomeus I är den ekumeniske patriarken av Konstantinopel. Han har färre än tretusen trogna med sig i Turkiet, men han är den kungliga porten genom vilken Benedikt XVI önskar nå kyrkorna i Öst i det stora hela, vilket inkluderar ”det tredje Roms” kyrka som är Moskva.

Men ännu en sak: aposteln Andreas, påminde Benedikt XVI, ”representerar mötet mellan den ursprungliga kristendomen med den grekiska kulturen.” Och hur skall vi se på detta om inte på så sätt att det här rör sig om ett möte mellan evangeliet och logos, som var det som föredraget i Regensburg innerst inne handlade om!

Dialogen ”i enlighet med förnuftet” mellan kristendomen och andra religioner, med islam i första hand, är för Benedikt XVI oskiljaktigt förenad med försöket att uppnå enhet mellan de kristna.

Och en dialog med islam ”i enlighet med förnuftet” kräver att varje länk bellan tro och våld klipps av. I sina homilor och hälsningstal i Turkiet åberopade påve Joseph Ratzinger oupphörligen religionsfriheten. Han gjorde det genom upprepade hänvisningar till martyrerna – även till dem i våra dagar, som fader Andrea Santoro – som förlorade livet eftersom de var fridfulla vittnen som bar vittnesbörd om sin kristna tro.

De turkiska politiska och religiösa ledarna som är mycket angelägna om att vinna tillträde till Europeiska unionen, vet nu mycket bättre än tidigare att religionsfrihet är ett nödvändigt krav för detta tillträde. Och även genom att antyda detta kom Benedikt XVI med tröst till de icke-muslimska minoriteterna i Turkiet.

Det som följer här är kanske den bästa syntesen av tanken som kommer till uttryck i påvens homilior och hälsningstal. Det är de ord som Benedikt XVI uttalade den 30 november efter det att han deltagit i mässan som firades av Bartolomeus I i den patriarkala kyrkan i Konstantinopel enligt den helige Johannes Krysostomos gudomliga liturgi:

www.chiesa.espressonline.it med benäget tilllstånd

Läs även: Påvens predikan i S. Georgekyrkan, Phanar