Författaren är missionär från det påvliga institutet för främmande missioner i Milano. Och han skriver: "Om vi skulle ta den väg som kardinal Kasper önskar skulle detta vålla stor skada” 

av Sandro Magister

ROM den 12 maj, 2014 – Carlo Buzzi, 71, som tidigare tillhörde ärkestiftet i Milano har varit missinär i Bangladesh utan uppehåll sedan 1975, utsänd av det påvliga institutet för with the Pontifical Institute for Foreign Missions.

I många år arbetade han där på egen hand utan att lyckas omvända någon alls, men så kom de första dopen och därefter fick han de första katolska familjerna att ta hand om. En droppe i ett hav av muslimer.

Han har alltid givit alla sina krafter till de fattiga och mest behövande. Liksom han gjort för den ursprungliga befolkningen för vilka han blivit en obetald advokat när han hjälpt dem att kämpa för att få tillbaka det land som orättmätigt tagits ifrån dem. Han har blviit slagen med klubbor och stenar, har mött motstånd och fiendeskap och kört hundratals kilometer för att komma till den allra avlägsnaste byn. Han har levat tillsammans med stamfolk och de hemlösa som kommit till Indien för att arbeta på byggandet av en bro över Brahmaputra, och hjälpt dem att överkomma muslimernas fientlighet. Han har byggt skolor, kliniker, kyrkor. Han byggde upp dem efter det att de förstörts.

Men under all denna verksamhet var det alltid förkunnelsen av det glada budskapet som var i centrum av hans gärning som missionär. Det glada budskapet som han förkunnat och levt i dess allra mest äkta form, utan att göra det urvattnat och blekt..

Detta kan vi se i det brev som han skrev till redaktören för denna webbsida som var en av hans skolkamrater i en liten stad i Lombardiet..

Han har skrivit den för att ge sitt bidrag, som en missionär som arbetar på fältet, i den diskussion som pågår om kommunion för de skilda katolikerna som gifter om sig som han följt på www.chiesa från den stad, Siraigani, där han bor och som ligger på stranden av Brahmaputra.

Och han skrev den just som kardinal Walter Kasper - som är företrädare för dem som vill attt de omgifta ska kunna ta kommunion - på nytt spridit de idéer som han presenterade på påve Franciskus uppmaning under konsistoriet i februari i en lång artikel i den katolska tidningen "Commonweal" som ges ut i New York.

__________

Vad jag anser om kommunionen för de omgifta

av Carlo Buzzi

Käre Sandro,

Här i Bangladesh lär vi ut den katolska läran och för att uttrycka oss så tydligt som möjligt säger vi att varje sakrament består av fyra delar: utdelaren, saken i sig, formeln som uttalas och miraklet.

När det gäller dopet kan vem som helst vara utdelaren, saken i sig är vattnet, formeln är "jag döper dig" - " och miraklet är att den som döps blir ett Guds barn.

Och när det gäller konfirmation så är utdelaren biskopen, föremålet i fråga är oljan, och formeln är "Må du fullkomnas genom detta sigill".- "och miraklet som sker här är att den som konfirmeras tar emot kraft från den Helige ande.

I eukaristin är utdelaren prästen, föremålet är brödet och vinet och formeln är "Detta är min lekamen" - " och miraklet är att brödet och vinet förvandlas till Jesu lekamen och blod.

I botens sakrament är utdelaren prästen, föremålet är synden och formeln som uttalas är "Jag ger dig absolution" - "och miraklet är att biktbarnets synder blir den förlåtna.

I äktenskapet är utdelaren det gifta paret själva, föremålet är deras kroppar och själar, formeln är löftet och miraklet att de blivit till ett enda kött.

Vi lär att det kallas för sakrament eftersom genom sakramenten sker något övernaturligt som vi inte kan se med våra ögon men som är stort och verkligt i Guds ögon.

När det gäller äktenskapet förklarar vi att miraklet just är att sedan det äkta paret givit sitt löfte nför Gud blir de förenade i en person som om de hade klistrats samman med extra starkt lim eller gjutits samman vid en hetta om tusen grader.

Om denna underbara verklighet tas bort från det katolska äktenskapet, vad kan vi ersätta det med?

Jag har funderat på saken och kommit på det följande:

Vi vet alla att det finns ett dopet "i blod" liksom det finns ett dop "i tankarna", och det är lika mycket giltigt som det i vatten.

De som skilt sig och sedan gift om sig, de kan på samma sätt ta emot kommunion "i tankarna".

När vi tar emot sakramenten har vi dels den objektiva delen och den subjektiva delen. Det är ett känt faktum att det viktigaste med ett sakrament är den stora nåd vi får del av när vi tar emot det.. Men denna nåd kan förstöras och till och med bli till något vanhelgande om jag är nonchalant när jag går till kommunion eller gör det på ett ovärdigt sätt.

När vi nu tänker på dem som gift om sig och som om sanningen ska fram har trampat lite på den kristna betydelsen av lidande, uppoffring, fördragsamhet, botgöring, och har glömt att Jesus lät sig korsfästas och att korset, när vi blir tvungna att acceptera det, är en möjlighet för varje kristen att närma sig Återlösaren, det är lite förmätet att vädja till Guds nåd när de tidigare brytt sig så lite om den.

Om man ser till den subjektiva betydelsen, så tror jag att det är mycket viktigare för dem att de begränsar sig till att ta emot kommunionen i tankarna, istället för att ta emot kommunionen i dess fysiska bemärkelse.

Att frivilligt gå med på detta slags fasta är något som kommer att visa sig mycket välgörande för deras själar och heligheten hos den kristna gemenskap som kyrkan utgör.

Men om man skulle ta den väg som kardinal Kasper slagit in på, skulle detta vålla allvarlig skada.

1. Det skulle få kyrkan att verka ytlig och inställsam
2. vi skulle bli tvungna att uppge uppfattningen om Petri stols ofelbarhet, för det skulle få det att verka som om alla de tidigare påvarna hade fel.
3. Vi skulle bli tvungna att anse alla dem vara dårar som gav sina liv för att försvara detta sakrament.

Kanske har jag givit mitt bidrag till denna häftiga diskussion som jag hoppas snart kommer att få ett slut.

Adjö så länge och många varma hälsningar från Bangladesh, som är ett framtidsland på många sätt och inte längre ett land som man kan knuffa undan.

Fader Carlo

Sirajganj, den 5 maj 2014

Från www.chiesa mwed benäget tillstånd

Övers. NH