Den förste påven med namnet Franciskus

Hans heter Jorge Mario Bergoglio. Han är argentinare och Jesuit. Han flyttar från Buenos Aires till Rom. Valet på honom var helt oväntat. Men han kommer långt bort ifrån

av Sandro Magister

Mars 13, 2013 – Genom att vid fjärde omröstningen till påve välja ärkebiskopen av Buenos Aires, Jorge Mario Bergoglio, har konklaven gjort ett val som är lika väl övertänkt som det är överraskande och genialt.

Detta val – så överraskande för alla – nästan alla – som inte hade märkt hur hans namn under de senaste dagarna ofta kom upp i kardinalernas konversationer. Hans relativt framskridna ålder, 76 år och 3 månader, gjorde att man ansåg honom snarare höra till de stora elektorerna än till kandidaterna för påveämbetet..

Under 2005 års konklav var det det motsatta som skedde. Bergoglio var en av de mest övertygade förespråkarna för valet av Joseph Ratzinger till påve. Och nu blev det istället så att han själv blev vald, och det just av dem som ville förhindra valet av Benedikt XVI.

Faktum återstår att den ene likväl som den andre blev påve! Bergoglio med det aldrig tidigare i detta sammanhang använda namnet Franciskus. 

Detta namn visar på hans ödmjuka och enkla liv. Efter att ha blivit ärkebiskop av Buenos Aires 1998, lät han det överdådiga ärkebiskopssätet bredvid katedralen stå tomt och flyttade in i en lägenhet i närheten tillsammans med en äldre biskop. På kvällarna var det han som skötte om matlagningen. Han använde sällan bil för transporter, utan förflyttade sig i buss och bar en vanlig prästs prästrock.

Men han är också en man som vet hur man styr. Med fasthet mot strömmen. Han är jesuit – den förste som någonsin blivit påve – och under det hemska 70-talet när hans land hade en diktator och en del av hans medbröder var redo att ta till geväret och omsätta Marx läror i praktiken, var han energiskt emot denna tendens i sin egenskap av provinsial för jesuitorden i Argentina.  

Han är alltid noga med att hålla distansen till den romerska kurian. Vi kan vara säkra på att kommer att vilja hålla den ren, nedbantad och lojal.

Han är en herde som står för en sund doktrin och konkret realism. Han har givit mycket mera än bröd till Argentina. Han har bett dem att ta upp katekismen igen. Och läsa på om de tio budorden och salighetsprisningarna. ”Detta är den väg Jesus bad oss att följa”, brukade han säga och den som följer Jesus förstår att ”den som trampar på värdigheten hos en kvinna, en man, ett barn, en äldre person begår en allvarlig synd som ropar till himmelen” och därför beslutar att inte göra det mer.

Enkelheten i hans synsätt visar sig i det heliga liv han lever. Med sina få och enkla första ord som påve vann han genast över folkskarorna som fyllde Petersplatsen. Han bad dem be i tystnad.

Och han bad dem också att be för sin företrädare, Benedikt XVI, som han benämnde med ordet ”biskop”, inte ”påve”.

Denna överraskning är bara början.

20130314

Övers. Natasja Hovén