av Sandro Magister

Tvisten om flickmammans abort blir allt hetare. Det brasilianska ärkestiftet hotar att inlämna en kanonisk stämning gentemot ordföranden för den Påvliga akademin för livet. Läs även Michel Schooyans anklagelse som slutar med en vädjan till påven

Den storm som väcktes av ordföranden för den Påvliga akademin för livet, ärkebiskop Rino Fisichellas, och dennes artikel i "L'Osservatore Romano" den 15 mars i år har långt ifrån bedarrat, särskilt inte nu med inblandningen av ....

Men låt oss inte gå sakerna i förväg. Utan gå igenom händelserna en och en från och med den senaste artikeln i ämnet i www.chiesa.

ARTIKELN SOM VÅLLADE SKANDAL

Fisichellas artikel bar rubriken ”På den brasilianska flickans sida” och tog ställning i fallet med den brasilianska flickan som var könsmogen redan vid nio års ålder, våldtogs flera gånger av sin unge styvfar, blev gravid med tvillingar och fick göra abort när hon var fyra månader gången.

Fisichella skrev att hennes fall ”hamnade på tidningarnas löpsidor enbart därför att ärkebiskopen av Olinda och Recife var snabb till att förklara läkarna som hjälpte henne att avbryta graviditeten för exkommunicerade”. Flickan borde istället – ”före varje tanke på exkommunicering – först av allt ha försvarats, omfamnats och tröstats” med all den ”mänskliga empati i vilken kyrkans män borde vara experter och lära ut till andrai”. Men ”det var inte det som skedde”.

Och han fortsatte:

"På grund av flickans extremt unga ålder och prekära hälsotillstånd befann sig hennes liv i allvarlig fara på grund av graviditeten. Men vad skulle man göra i ett dylikt fall? Det är ett svårt avgörande för läkaren och även svårt att bedöma med utgångspunkt från morallagen. Sådana beslut måste tas varje dag [...] och det är upp till läkarens samvete vad som är bäst att göra i det enskilda fallet.”

I slutet av artikeln vänder sig Fisichella direkt till flickan: ”Vi står på din sida. [...] Det finns andra som förtjänar exkommunicering och vår förlåtelse, inte de som gjorde att du fick leva.”

SVARET FRÅN ÄRKEBISKOPEN AV RECIFE

Artikeln väckte genast motsatta reaktioner: å ena sidan gillande hos dem som är för fri abort, och å den andra invändningar från dem som försvarar varje ofött barns liv, utan undantag.

Ärkestiftet Olinda och Recife, vilka anmärkningarna direkt riktade sig mot, reagerade den 16 mars med en rad ”förtydliganden” som på slutet lydde så här, med direkt anspelning på ärkebiskop Fisichella:

"Författaren trodde sig i stånd att tala om en situation om vilken han inte hade tillräcklig kännedom, och vad värre är, han gjorde sig inte besväret att först tala med sin kollega inom biskopskåren, och på grund av denna oförsiktiga inställning, vållar hans uttalande nu stor skandal bland de katolska troende i Brasilien.”

"L'Osservatore Romano" underlät att publicera någonting av detta svar från det brasilianska ärkebiskopsstiftet, ej heller publicerade man någon av de liknande reaktionerna..

Några veckor senare åberopade ärkebiskopen av Olinda och Recife, José Cardoso Sobrinho, i en intervju med Jeanne Smits för den franska tidningen "Présent," åter igen sin rätt att få svara, dock utan verkan:

"Jag anser att det är av yttersta vikt att L’Osservatore Romano publicerar mitt svar. Det var det som vi från första början försökt uppnå. Vi sände ärkestiftets svar på Monsignore Fisichellas artikel till Rom. Om någon publicerar en felaktig information, vad än skälet är, måste det vara en given rätt att få svara. Läsarna av Osservatore måste också ges möjlighet att lära känna den motsatta åsikten."

I samma intervju erinrade ärkebiskop Cardoso om alla de solidaritetsyttringar han mottagit från ett stort antal biskopar, såväl i Brasilien som i hela världen. Han upprepade att flickans liv inte alls befunnit sig i fara och att kyrkans lära inte tillåter abort i dylika fall. Han tryckte på att läkarna som gjorde abort på flickan inte tycktes ha några som helst samvetsbetänkligheter. De var militanta pro-abort-kämpar och hade sagt att de var ”stolta” över det de gjort.

TROTS ALLT HÖGLJUDDARE PROTESTER STÅR VATIKANEN FAST VID SIN ÅSIKT

Förutom protesten från ärkebiskopen av Olinda och Recife, har Vatikanen fått ta emot många andra protester och krav på rättelse. En del av dem har offentliggjorts av respektive skribent. En av dessa är professor Joseph Seifert, grundare och rektor vid den Internationella akademin för filosofi i Liechtenstein och medlem av den Påvliga akademin för livet som har Fisichella som ordförande:

"Jag anser det vara min plikt att uttrycka mitt brinnande hopp om att kyrkans högsta läromyndigheter snabbt och tydligt må förklara vad kyrkan egentligen lär ut om abort och varför abort är något ont i sig, och sedan offentligen och klart och tydligt korrigera nämnda uttalanden.”

Andra har återgivit avsnittet i det berömda tal som Pius XII höll inför förlossningssjuksystrar år 1951 där denne säger: ”att rädda moderns liv är en mycket ädel akt, men det är inte tillåtet att döda barnet för att uppnå detta.”

Men hittills har vi inte sett några rättelser i ”L'Osservatore Romano." Den Heliga Stolens tidning har bara en enda gång berört ämnet, den 4 april i förbigående. Artikeln handlade om ett möte som det katolska pressens fackförening i Italien hade hållit om ämnet ”Samvetet i första hand”.

I mötet deltog bland annat ärkebiskop Fisichella och en känd journalist från den världsliga pressen, Lucia Annunziata, som tidigare varit ordförande för den statliga italienska televisionen. I artikeln rapporterades det att Lucia Annunziata hade berömt kyrkan för att ha visat en ”aldrig tidigare skådad rättframhet” och tillade:

"Jag hänvisar till påvens brev till biskoparna i hela världen och även till självaste ärkebiskop Fisichellas uttalande i fallet med den brasilianska flickan, vilket publicerats i L'Osservatore Romano."

Efter detta blev åter tystnaden kompakt i Vatikanen. Den enda röst som hörts till stöd för ärkebiskopen av Olinda och Recife – men det var innan den omnämnda artikeln hade publicerats – har varit den från kardinal Giovanni Battista Re, biskopskongregationens prefekt.

Inte heller har Troskongregationen inkallats för att yttra sig om Fisichellas artikel, varken före eller efter publiceringen,även om detta annars är brukligt i liknande känsliga ärenden. Beslutet att publicera den – liksom beslutet att besvara alla genmälen med tystnad – har helt och hållit varit statssekreterarens.

PROFESSOR SCHOOYANS TRÄDER FRAM PÅ SCENEN

Men nu har vi ett offentligt uttalande, svårt att ignorera, som vänder sig emot Fisichellas artikel.

Upphovsmannen är Monsignore Michel Schooyans, belgare, professor emeritus vid det katolska universitetet i Louvain och en erkänd specialist i antropologi, politisk filosofi och bio-etik. Han är medlem av följande tre påvliga akademier: Akademin för samhällsvetenskaperna, Thomas av Aquino-akademin och vad mera är: Akademin för livet. Hans senaste verk som gavs ut av bokförlaget Cantagalli år 2008 bär titeln ”Paulus VI:s profetia” (La profezia di Paolo VI)" och är ett kraftfullt försvar för encyklikan "Humanae Vitae". Den 1 maj höll Schooyans inledningstalet till plenarmötet för den påvliga akademin för samhällsvetenskaper. Påve Joseph Ratzinger känner honom och hyser beundran för honom. År 1997 då denne var kardinal och prefekt för Troskongregationen skrev han förordet till en av Schooyans böcker: ”Evangeliet i mötet med en värld i oordning” (L’Évangile face au désordre mondial).

I djup oenighet med Fisichella i denna sak och övertygad om att det var hans plikt att reagera, författade Schooyan alltså en svidande anklagelse som slutar med kravet på ett ”starkt uttalande” av påven själv. Och han beslöt att publicera den.

Ett utdrag ur denna text följer här nedan. Men först måste vi förklara ännu en vidareutveckling i polemiken mellan ärkebiskop Fisichella och ärkebiskopsstifet Olinda och Recife.

INLÄMNANDET AV EN KANONISK ANKLAGELSE

I början av juni översände det brasilianska ärkebiskopssätet med kopia till över hundra ämbetsmän vid kurian till de högsta Vatikan-myndigheterna en officiell pro memoria på italienska. Var och en av de sex sidorna hade undertecknats av ärkestiftets advokat Márcio Miranda.

Denna pro memoria beskriver i detalj vad den lokala kyrkan gjort och i fortsättningen gör för att hjälpa flickan och skydda hennes liv, liksom vad som ända fram till det sista ögonblicket gjorts för att skydda livet på de två barnen i hennes livmoder.

Slutledningen lyder:

"Vid beaktande av vad som framkommit här, är det nödvändigt att alla kritiker av ärkebiskop Cardoso borde erkänna att deras förhastade slutsatser var ogrundade och de borde reflektera över och gottgöra det onda som de begått, så att rättvisa skipas för ärkebiskop Cardoso Sobrinho."

Med detta memorandum anmodar ärkestiftet av Olinda och Recife Vatikanens myndigheter att komma fram till en ”vänskaplig lösning” av tvisten, för i annat fall kommer man att inlämna en kanonisk anklagelse och kräva att det vidtas rättsliga åtgärder mot ärkebiskop Fisichella.

Men låt oss så återvända till Professor Schooyans och dennes anklagelse. Här följer ett utdrag:

” Om påven underlåter att uttala sig kommer vi att få se en upprepning av det som man i dag ser hända med ’Humanae vitae'..."

av Michel Schooyans

Artikeln undertecknad av Monsignore Rino Fisichella som var införd i "L'Osservatore Romano" den 15 mars 2009, är så full av fel att detta kräver en kommentar. Här följer en genomgång av en del av felen:

-Fisichella börjar med att hävda något som journalisterna sedan upprepat, att ”Carmen” skulle dö om man inte tog bort tvillingarna hon bar. Aborten är resultatet av beslutet att ingripa för att rädda flickans liv. Ändamålet helgar medlen. [...] Enligt detta sätt att tänka, som liknar det vi finner i Internationella federationen för planerat föräldraskap, var inte dubbelaborten en nödvändighet i sig, den behövde utföras för att rädda moderns liv. Följaktligen – säger Fisichella – har varken modern, Carmen, eller förövarna av aborten gjort sig skyldiga till exkommunicering. Det understryks att ärkebiskopen av Olinda-Recife, inte borde ha gjort det uttalande han gjorde och som vållade skandal. Det hade istället varit hans plikt att vara nära och trösta flickan.

Olyckligtvis för Fisichella och för dem som läst hans artikel, måste vi fråga oss om Fisichella gjorde sig besväret att försäkra sig om han var vederbörligen informerad. [...] Han accepterade utan vidare påståendet att om flickan inte fick göra abort skulle hon dö. Hela hans resonemang bygger sedan på detta påstående. Det som först borde ha bevisats, nämligen att aborten var det enda sättet på vilket moderns liv kunde räddas, tas här som ett etablerat faktum. För att ytterligre bre på säger han att Dom Cardoso brast i deltagande med flickan då han uttalade exkommuniceringen. Gjorde sig Fisichella ens besväret att kontakta ärkebiskopen av Olinda-Recife för att få hans förklaring på telefon?

-” Hennes liv var i allvarlig fara”, så skriver Fisichella. Det är tydligt att han inte läst läkarutlåtandet. Enligt Dr Sérgio Cabral, överläkare vid Instituto Materno Perinatal de Pernambuco, [den brasilianska delstat som har Recife som huvudstad], var Carmens liv inte i fara. Det förelåg alltså inget överhängande behov av abort. Det var rimligt att anta att både moderns och de två barnens liv hade kunnat räddas. Detta uttalande har bekräftats av andra brasilianska läkare som kände till fallet, bland vilka vi finner Dr Bernardo Graz, läkare och präst och Dr Elisabeth Kipman, gynekolog.

" Carmen bar inom sig andra liv som var lika oskyldiga som hennes eget”, fortsätter Fisichella, och tillägger: "I hennes fall gällde det mötet mellan liv och död.” Två teatraliska men tyvärr oriktiga uttalanden. Carmen bar två oskyldiga liv och dessa två liv – det skulle han ha tryckt på – har nu avslutats. Två helt oskyldiga liv har – avsiktligt och utan återvändo – dödats utan att det finns något skäl till det. Efter beslutet att utföra aborten fanns det aldrig någonsin en chans för livet att göra sig gällande. Läkarna som utförde aborten skröt dessutom – inte utan en viss cynism – att de var vana vid denna syssla och att de var stolta över att utöva den. En av läkarna, Dr Rivaldo Mendes från Albuquerque, förklarade till och med ironiskt att han alltså redan gjort sig skyldig till exkommunicering flera gånger om.

När vi kommit så här långt – och i motsats mot vad som insinueas i Fisichellas artikel – låt oss hävda att det aldrig varit tal om att exkommunicera den lilla flickan.

-Här visar sig ännu ett misstag: varken Carmen eller tvillingarna riskerade att dö. Men Fisichella insisterar och säger att ”ett val som innebär att man måste rädda ett liv på bekostnad av en allvarlig risk för ett annat liv, är aldrig något som är enkelt att göra”. Om vi tillämpar uttalandet på det fall vi undersöker, är denna iakttagelse absurd, eftersom det inte förelåg någon risk för varken mammans eller de två barnens liv. Faran bestod i att man hade att göra med läkare som valde att utföra den dubbla aborten, samt med personer vars ideologi är det fria valet, och som pressade på läkarna att utföra akten och sålunda gav denna akt ett pseudo-moraliskt rättfärdigande.

Det ovanstående förstör alltså den argumentering som drar en parallell mellan Carmens fall och fallet med patienter på vilka man utför återupplivning. Resultatet av denna parallell är att Fisichella därigenom även understödjer av läkare utförd eutanasi. Det är tydligt att Fisichella önskar smickra läkarna med sina uttalanden att han respekterar deras professionalism. Han erkänner läkarnas ”frihet att välja”, och glömmer bort att läkarna när de gör sina val även är bundna av moraliska lagar. När han uttrycker sig på detta sätt skapar Fisichella förvirring i samvetene på läkare över hela världen så att de inte längre vet vad de ska tänka om respekten för livet, vid livets början och dess slut, det vill säga i ämnena abort och eutanasi.

-Vi får en annan överraskning av Fisichella när han börjar framlägga argument angående grundläggande moralfrågor. Han skriver: ”Att dra en allmän slutledning från ett enskilt fall skulle inte bara vara oriktigt utan även orättvist […] Det moraliska fallet måste liksom varje särskilt och konkret uppsättning av omständigheter analyseras noga med hänsyn tagen till vad som är specifikt för det, och man bör undvika generaliseringar.” Liksom i den föregående anmärkningen avslöjar Fisichella här som anhängare till den opportunistiska moralen, den moral som hänvisar till det grundläggande fria valet, den ”proportionalistiska moralen”, vilka alla fördömdes av Johannes Paulus II i encyklikan "Veritatis splendor" (1993; se till exempel nr 65-83; 95-102).

-Fisichella fortsätter: "Katolsk moral äger principer som inte kan ignoreras, även om man skulle önska göra det. Försvaret av det mänskliga livet från avlelsen är en av dem.” Två skäl till förundran har vi här: Fisichella bekräftar existensen av moraliska principer, även om han inte ger läkarna fritt val och just har nämnt att de individuella fallen måste undersökas med hänsyn tagen till dessas specifika karaktär. Dessutom glömmer Fisichella att försvaret av det mänskliga livet först och främst hör till den naturliga moralens principer. Fördömandet av abort härrör från något som ligger mycket längre tillbaka i tiden än det som Fisichella kallar ”kyrkans gryning”.

-Det är oriktigt att säga att Andra Vatikankonciliet, framför allt Gaudium et spes (nr 27 and 51), använder ”oväntade, obevekliga och entydiga ord när det fördömer direkt abort”. De ord man använder är varken oväntade eller obevekliga, de bekräftar bara den kristna traditionen i denna moraliska fråga som tillhör den naturliga rätten. Den skyddar de allra sköraste mänskliga varelserna önskar avskräcka andra från att ta dessas liv. Det underliga är att det är Fisichella själv som påminner om kyrkans lära när det gäller framkallad abort! Han tycks inte inse att den lära han hänvisar till står i motsättning till hans eget ställningstagande i den artikel vi kommenterar. Med andra ord anser han att dessa principer bör följas bara man i de konkreta situationerna respekterar det fria valet. Men på så sätt förstör han med ett penndrag all moral, både den som bygger på naturrätten och den kristna. [...]

SPLITTRING INOM KYRKAN

-Enligt Fisichella undergräver ärkebiskop Cardoso med sitt ställningstagande kyrkans trovärdighet. Men kyrkan och dess herdar förtjänar bara att vara trovärdiga om deras förkunnelse utgör sanning. Evangliet anbefaller inte att vi bör behaga människorna, det tillsäger oss att vara trogna det budskap som det är vår plikt att förkunna. När det gäller abort har kyrkans lära noga förklarats i viktiga dokument som till exempel "Gaudium et spes" (1965), nr. 51 § 3; jfr. nr.. 27 § 3; den kanoniska lagen (1983), kanon 1398; 1314; 1323 ff., "Donum vitae" (1987), nr. 3; "Evangelium vitae" (1995), nr. 62; Katolska kyrkans katekes (1997), nr. 2271, 2322.

Fisichellas artikel publicerades i den franska upplagan av "L'Osservatore Romano" den 17 mars. Det är förvånande att den inte tar upp det uttalande som hans eminens, kardinal Re, prefekt för biskopskongregationen, publicerade i La Stampa några dagar tidigare (den 7 mars). Är det möjligt att Fisichella inte kände till detta uttalande när han skrev sitt namn under den egna artikeln? Kardinal Re förklarar här angående den dubbla aborten som utfördes i Recife: ”Den är ett brott i Guds ögon. Exkommuniceringen av den person som utförde den är riktigt.” Den 14 mars tog Dom Cardoso, ärkebiskop av Olinda och Recife, av densamme kardinalen emot ett brev som innehöll beröm. [...]
 
-"L'Osservatore Romano" är Vatikanens icke-officiella språkrör. Den publicerar artiklar på begäran av olika avdelningar inom kurian. Den offentliggör också texter skrivna av personer som anses känna väl till kyrkans lära. Denna aktade publikation är särskilt nödvändig under en tid som vår när medierna uttalar sig tvärsäkert i vilken fråga det vara må. I det fall som vi håller på att undersöka lät de för "L'Osservatore Romano" ansvariga personerna en text slinka in som innehöll allvarliga felaktigheter och som var vinklad i alla ordets mening. [...] Sålunda har Vatikanens språkrör allvarligt bidragit till att svärta ner denna fråga eftersom den inte kunnat ge en sann beskrivning av den utan istället givit läsarna en skildring som är allt annat än doktrinärt trogen. [...]

- I kretsar som står den takademin för livet och den Påvliga rådet för familjen nära har väckts allvarliga skäl till oro:

a. Oförståelse och ledsnad hos många kristna som under flera år varit engagerade i av kyrkan understödda pro-life-projekt. Denna ofta välgrundade känsla leder dem till att de tycker sig ha blivit ”övergivna” av sin kyrkoherde.

b. Förvirring och skam hos många medlemmar av den Påvliga akademin för livet, vilka undrar hur det är möjligt att ett sådant felsteg kunnat tas och vad som kommer att göras för att motverka det.

c. Misstro mot ordföranden för den Påvliga akademin för livet, som har undergrävt sin egen moraliska, teologiska och vetenskapliga auktoritet. Förlust av förtroende för ordföranden och besvikelse. Många medlemmar av akademin fruktar att Fisichellas uttalanden kommer att kompromettera dem och de ärenden de håller på att bearbeta. Följden kommer att bli minskning av hjälpten för olika fall man håller på att arbeta med.

d. Oro för att denna akademis rykte kommer att undermineras. Medlemmarna kommer att mista sin motivation och börja strida sinsemellan. Det talas redan om att man skall kalla till möte bara en gång vartannat år. Men varifrån kommer detta rykte, har det bekräftats? Är det kanske upptakten till borttagandet av den Påvliga akademin för livet, just när angreppen på livet blir allt fler?

INVERKAN PÅ DET POLITISKA LIVET

- Enligt rörelserna som är för det fria valet och liknande rörelser har vi här i Recife ett typiskt exempel på en kvinna som måste få abort för att rädda sitt liv. [...] Man försöker intala oss att abort är något som gör det möjligt att rädda mänskliga liv. Det gör att dödligheten i samband med förlossningar minskar kraftigt. [...]

Fisichella ger näring åt abortförespråkarna i Brasilien, i hela världen och i kyrkan. Han gör att abortmotståndarnas arbete försvagas när de kämpar för att hindra lagförslag som föreslår legalisering av abort. [...]

- Eftersom denna rörelse har stort inflytande i politiska kretsar och i medierna är det nödvändigt att notera några av reaktionerna hos rörelsen som går under benämningen Katoliker för fritt val (Catholics for Free Choice) som numera förkortat sitt namn till ”Catholics for Choice”. Här följer det som Frances Kissling, honorärpresidenten, skrev den 23 mars i ämnet:

" I ett förbluffande helomvändning från Vatikanens strategi att inte medge något undantag från dess ställning i fråga om abort, att abort inte i något fall är tillåtet, ens för att rädda en kvinnas liv, har Vatikanens främste tjänsteman inom ämnet bio-etik, ärkebiskop Rino Fisichella [...] öppnat en spricka genom vilken kvinnor, läkare och politiska beslutsfattare kan slinka in. Jag är tacksam för små steg som detta." [...]

- Fisichella har givit en rejäl knuff åt dem som i Brasilien, Latinamerika, Afrika och på annat håll önskar liberalisera abort och göra den till ett medel för befolkningskontroll. Han uttalande försvagar kyrkan i Brasilien under ett ögonblick när de kristna i samband med den så kallade ”Kampanjen för broderskap” har företräde när det gäller försvaret av livet. Genom att desavouera Dom Cardoso, ansluter sig Fisichella till det förkastande som president Lula gav ärkebiskopen av Olinda-Recife. [...]

- Fisichellas artikel kommer just vid ett tillfälle när president Obama i Latinamerika och på annat håll fördubblar initiativen som syftar till gynnandet av reproduktiv hälsa och riskfritt moderskap. Dessa initiativ tas up av Hilary Clinton och många organisationer som till exempel ”the Planned Parenthood Federation, IPPF, ONG-agenturer och EU.

Denna kampanj som har sitt ursprung i USA intensifieras ytterligare av Tony Blairs aktioner och av Cherie Blair, hans hustru, som sätter till alla klutar i saken genom sina radikala feministiska uttalanden. Liksom så många andra tvekar detta par inte att kalla sig katoliker samtidigt som de inte undandrar sig rätten att offentligen avvika från kyrkans lära om familjen och livet.

Under inflytandet av dessa två ledare, en för en nation och en FN-ledare, där de har stort inflytande, måste vi tro att Latinamerika snart kommer att tvingas att anta dessa ”nya mänskliga rättigheter”, i vilka ingår ”rätten” till abort. Medicinsk personal kommer därefter att mista sin rätten till en samvetsklausul. President Lula har redan tydligt uttryckt sitt stöd för en sådan reform. Vi kan alltså vänta oss att det latinamerikanska undervisningssystemet kommer att användas som kanal för utvidgningen av sexualitetsundervisningen av ungdomar i den närmsta framtiden. En sådan kampanj har under några år väntat bakom hörnet.

Under en tid när presidents Obama och Lula intensifierar sina förslag till samarbete när det gäller befolkningskontroll, kan Fisichellas anmärkningar inte annat än skada Latinamerika befolkningar och nationer.

FRÅGOR SOM KRÄVER KLARA SVAR

När vi försökt komplettera vår analys av Fisichellas artikel har ett antal frågor kommit upp. Här är några av dem:

- Som det är vanligt inom kurians avdelningar, har ”känsliga” dokument alltid överlämnats till Troskongregationen. Blev Fisichellas artikel godkänd av denna kongregation innan den publicerades? Visar inte denna bedrövliga episod hur viktigt det är att återskapa Troskongregationens eminenta ställning inom kurian?

- Fick Fisichellas artikel uppbackning av andra bemyndigande avdelningar inom Vatikanen? I så fall – vilka var de? Vem finansierade, organiserade och täckte upp detta arrangemang? I ett brev daterat den 14 maj (PAV, ref. 4235/09), skrev Fisichella "Artikeln skrevs på begäran”. På begäran av vem? Det finns vissa som låter påskina att Fisichella fick en begäran från statssekreterarens kontor. Det är denna kritiska fråga som det måste bringas klarhet i. [...]

- Vad ämnar man i Vatikanen göra med avseende på de viktiga läromässiga, pastorala och kanoniska klargöranden som Fisichellas artikel kräver? Det är dags för Kongregationen för katolsk utbildning att beakta behovet av att de katolska universiteten, även de i Rom.

SAMMANFATTNING

- Alla är överens i erkännandet av detta som den lilla brasilianska flickan upplevt är särskilt förfärligt: upprepade våldtäkter följda av en graviditet som innebar tvillingar. Det som man däremot inte talar om är att det byggdes upp ett vidsträckt nätverk till hjälp för flickan och hennes familj. Dessa ”goda samarier” och deras insats är något som inte nämns i artikeln. Emellertid omgav de den unga modern med godhet och medkänsla. Liksom i fråga om andra episoder av samma slag, har den i Recife avslöjat djupa brister i det romerska kommunikations- och informationssystemet. [...]

- Fisichellas artikel tar upp argument som gör honom till bundsförvant med katoliker anslutna till ”Pro-choice”-rörelsen. Han komprometterar de enorma ansträngningar som gjorts under de senaste påvarna i fråga om gynnandet av liv och familj. Artikeln vi analyserat innehåller inte den minsta hänvisning till verk som understötts av kardinal López Trujillo i det Påvliga familjerådet, till exempel det berömda ”Lexicon”. Det saknas också referenser till den aktade skolan för personaliserad bioetik som grundats av Hans Excellens Monsignore Sgreccia, som stod modell för den Påvliga akademin för livet.

- Det skulle vara förfärligt om detta fall skulle tystas ner eller dras ut i tiden på grund av att förvirringen är stor bland de troende och sekulära rörelser verkar vara beredda att exploatera den allra minsta spricka i den kyrkliga enheten. Om tystnaden fortsätter att vara kompakt innebär detta att den Heliga Stolen bekräftar desavoueringen av ärkebiskop Cardoso, sådan som den uttryckligen framförts av Fisichella.

- Det är viktigt att mäta reaktionerna som redan kommit i den internationella pressen och pro-life-rörelserna, liksom den bland präster och lekmän, inför detta som av många beskrivs som en skandal. På tre viktiga punkter har ett allvarligt misstag begåtts: ett misstag i fråga om moral när det gäller respekten för livet; ett misstag i grundläggande morallära som lett till en opportunistisk moral; ett misstag i kyrkans lära: en fast och väl establerad lärosats kan inte med ett enda penndrag strykas ut eller med våld utplånas. Det är för övrigt inte säkert att Fisichella på det disciplinära planet har ett särskilt mandat att förskjuta en stiftsbiskop, en ärkebiskop, liksom han själv. Det måste därför vidtas brådskande åtgärder för att bryta dödläget. Den Påvliga akademin för livet behöver en ledare. Det är nödvändigt att åter ge sanningen dess plats och att återställa en enhet som nu fått sig en allvarlig knäck.

- Även om Fisichella nyligen kritiserat president Obamas policy om abort, har han missbedömt det politiska följden av sin artikel under ett läge där Brasilien, Latinamerika och Afrika utsätts för en riktig belägring från de som propagerar för en dödens kultur.

- Meningsskiljaktigheten ligger i öppen dager. Andra ärkebiskopar och teologer kommer att fatta mod när de ser vad ordföranden för en avdelning i den romerska kurian tillåter sig och de kommer att i sin tur ta sig friheter med läran och kräva rätten att även de avvika från denna lära, ja till och med överträda den. Och det som Fisichella sade om abortfrågan kan lätt överföras till andra frågor.

-Recife-affären sprider ljus över det faktum att kyrkans enhet inte kan reduceras till något handlar om politisk korrekthet. [...] Snarare än att referera till sanningen, som är enhetens grundval, ger man allt oftare företräde till ett yttre sken av enhet, som är avsett att blidka världen. Människorna nöjer sig med en sanning som bygger på tvetydighet. Men denna tvetydighet leder oundvikligen till en generaliserad relativism i trosläran. Är det något som bör uppmuntras?

- För att sammanfatta tycks det oss att den enda lösningen när det gäller den förvirring som Fisichellas artikel vållat är att den Helige Fadern kommer med ett starkt uttalande. Fisichellas artikel har skapat allmänt tvivel angående ”legitimiteten” när det gäller abort. Det är emellertid inte säkert att man i Rom inser allvaret i den uppkomna situationen. Men tvivlet har nu spridits till hela den världsvida kyrkan och det har förstärkts genom två omständigheter: Att artikelns författare innehar en överordnad ställning, och att det är en officiell tidning som publicerat den. Om påven inte yttrar sig i frågan kommer tvivlet att kvarstå och vi får en upprepning av det som hände år 1968 med "Humanae vitae" vars verkningar ännu kvarstår (1968).
__________
Schooyans kritik i en engelsk version författad av honom själv:
> "On the fourth of March 2009..."

__________Föregående artikel med den fullständiga texten till ärkebiskop Fisichellas artikel och svaret från ärkestiftet Olinda och Recife:
> Drifting Mines. In Africa the Condom, in Brazil Abortion (23.3.2009)

__________Den kompletta texten på engelska av ärkebiskop Cardoso Sobrinhos intervju med Jeanne Smits:
> "The following interview..."
Den 1 juli, 2009, accepterade påven ärkebiskop Cardosos avsked från posten som ledare för ärkestiftet Olinda och Recife. Skälet som angavs var uppnådd pensionsålder. Han efterträdes av Antônio Fernando Saburido, en benedektinmunk som var ärkebiskopens hjälpbiskop från åren 2000 till 2005, och sedan biskop av Sobral.

Övers.: NH

20090709

rev. 20090714