Erik den helige, Erik Jedvardsson, Sankt Erik, (oegentligt Erik IX), född omkring 1125, död 18 maj 1160, räknas som kung av Sverige ca 1156-1160. Inte mycket är känt med säkerhet om honom. Erik den helige var svenskt nationalhelgon och Stockholms skyddshelgon.

Erik den helige var son till den svenske stormannen Jedvard, som troligen var från Uppland, och hans mor var Cecilia. Erik var gift med Kristina Björnsdotter och han var barnbarn till Inge den äldre och Helena. Erik blev far till Knut Eriksson, Filip (troligen stamfar till Knut den Långe), Margareta (död 1209, gift 1185 med kung Sverre Sigurdsson av Norge (1151-1202)) och Katarina (gift med Nils Blaka).

Erik ska enligt legenden ha valts till kung av svearna 1150 och ha dödats den 18 maj 1160 i strid efter en mässa i Östra Aros, det som vi idag kallar Uppsala. Den danske prinsen Magnus Henriksson tyckte det var han som borde vara kung över svearna. Han bestämde sig för att helt enket mörda kung Erik och på det sättet ta makten.

Efter heliga mässan gick kung Erik ut, tog sitt svärd och slogs sedan för sitt liv med danskarna, som var betydligt fler. Han kämpade tappert, men sårades till slut så han föll. Hans huvud höggs av medan han låg på marken.

Underverk inträffade och redan 1198 är Erik upptagen i Vallentunakalendariets helgonförteckning.

Erik den helige ska ha gravsatts i Gamla Uppsala och hans utpekade kvarlevor skrinlades ganska snart och överfördes i slutet av 1200-talet därifrån till den nya domkyrkan i Uppsala, Uppsala domkyrka. Skelettet, som saknar en del av benen, vilar fortfarande där i ett relikskrin, i samma kapell som heliga Birgittas förläldrar har sin grav.

Av undersökningar att döma var Erik cirka 40 år gammal vid sin död samt cirka 1,67 cm lång. Han vördades lokalt som helgon, även om han aldrig kanoniserades av påven

På Kristi Himmelsfärsdagen 1160 närmade sig Magnus med en trupp soldater Erik blev varnad under heliga mässan, och man sade han skulle fly, medan det gick att komma undan. Men Erik svarade:

”Låt mig i lugn höra denna stora högtids läsningar, om de dödar mig här så kommer jag ändå få höra resten i himmelriket.”

Den döde kungen begravdes i Gamla Uppsala kyrka.

Efter de märkliga händelserna kring Eriks död, tog man tillvara hans kvarlevor. Relikskrinet fördes år 1273 från dåvarande domkyrkan i Gamla Uppsala till domkyrkobygget i Östra Aros, nuvarande domkyrkan. Den 18 maj varje år, på Eriks dödsdag 18 maj 1160 i Uppsala och senare namnsdagen för Erik, fördes relikskrinet, Eriks skrin, i procession mellan den nya och den gamla domkyrkan, och skrinet kunde bäras runt i eller utanför domkyrkan även vid andra tillfällen. Datumet i almanackan är tillägnat Erik den helige (Erik IX Jedvardson "Den helige"). Erik Jedvardsson mördades på Kristi himmelsfärdsdag den 18 maj 1160 och därefter blev föremål för en stark helgonkult. Under framförallt 1300- och 1400-talet blomstrade Erikskulten i Sverige. Detta visar inte minst den rikhaltiga förekomsten av altarskåp, kalkmålningar och skulpturer i svenska kyrkor, där Erik den helige är avbildad. Idag återfinns exempelvis kung Erik i Stockholms stadsvapen.

En del historiker vill förpassa Erikslegenden till historiens skräpkammare och inom forskningen har det sagts att legenden är en schablonmässig kompilation tillkommen i tendentiöst syfte. Bakom den fanns endast maktpolitiska skäl. Den var ett listigt påfund av Uppsalaklerkerna. Men med ett sådant synsätt så förringas och förlöjligas den medeltida människans fromhet och tro. Det finns i det medeltida tänkandet en hängivenhet för andliga mål, något som kan vara svårt att förstå i vår moderna och rationella tid.

Nyligen har man undersökt Erik den heliges skelett. Det visade sig att allt som nämns i legenden kan vara sant. Hans ålder stämmer, tiden för när han dog också. Han var inte så lång och oerhört vältränad. Idag är det endast de som tränar kampsport som har så tätt skelett som Erik hade. Han hade ätit mycket fisk, vilket visar han respekterade fastan. Detta var tidigare omnämnt. Man hittade en mängd äldre ärr efter strider, och elva av dem var inte läkta. Ett var i huvudet. De flesta slagen hade han tagit framifrån. Även dödsorskaen stämde exakt med den sk legenden.

I vår domkyrka finns det små bitar av helige Eriks skelett i under altaret. Där finns även ett kapell tillägnat helige Erik. Det finns också en målning där som ska föreställa honom.

Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.

Helige Erik, bed för oss!

Källor: Många olika