|
||||
Ledare: DO:s beslut: Kristna utesluts från vårdyrkena |
||||
|
DO:s underlag till besutet ger anledning till flera reflektioner. Man för ett resonemang kring huruvida förbudet har med religion att göra, och kommer snart fram till att
Man kan således inte överhuvudtaget jämställas med andra personer om det gäller vägran att utföra vissa arbetsuppgifter. Ellinor Grimmark kan alltså a priori räknas bort som barnmorska, till och med tänkbar sådan. Slutsatsen är märklig. Det verkar här som man helt enkelt funnit ett sätt att kringgå hela problematiken med bekännelse, trosövertygelse och religionsfrihet. Man talar istället om att en "intresseavvägning" måste vara "objektivt sett godtagbar", men går sedan vidare med att "objektivt" konstatera att det finns en skillnad mellan religiösa personer och andra, alltså en motsägelse till konstaterandet ovan, där det handlade enbart om en arbetsuppgift:
Uppdelning av mänskligheten enligt religiös övertygelse alltså. Men abortfrågan handlar knappast om enbart en religiös föreställning. I själva verket finns det ett naturligt motstånd hos alla människor att medverka i att utplåna liv. DO gör här sig själva skyldiga till en sorts diskriminerande inställning, genom att kategoriskt uppdela mänskligheten i de med "djupt känd religiös övertygelse av visst slag" och andra, mera normala så att säga. Man går sedan vidare i en radikal tolkning av av vad abortlagen innebär, nämligen att det är en rättighet.:
Alltså: Att inte utföra aborter innebär en kränkning av privatlivet. Man måste betrakta detta som en extrem inställning, som saknar varje motsvarighet i vårt rättstänkande. I praktiken menar man ju här att staten inte bara ska tillåta aborter, utan även att det vore en kränkning att förklara sig inte vilja utföra dem. (1) I lagen finns dock endast en skrivning att det är tillåtet inom viss tidsperiod, och inte får utföras av vem som helst. Det är även tillåtet att låta plastikoperera sig och till och med amputera ett friskt ben. Men få läkare skulle utföra detta, och man skulle nog ha svårt föra samma resonemang om kränkning av privatlivet i dessa fall. DO avslutar sitt beslut med att konstatera att
Man har alltså med detta förklarat att varje läkare eller sjukvårdspersonal, som inte vill medverka i aborter hotar den enskilda kvinnans privatliv, och därför helt enkelt inte har i sjukvården att göra. Med detta klassar man alltså en samvetsbeslut hos vårdpersonal som ett intrång i kvinnors privatliv, och man riktar därmed om skuldfrågan så att den ligger hos den klagande. Offret görs till angripare. Och offren är istället enligt DO abortsökande kvinnor, trots att ett beslut av DO knappast kommer påverka deras möjlighet att få abort, vilket det än blir, än mindre deras "privatliv". Man kan inte låta bli att se detta cyniska argumenterande som annat än ett försök att komma ifrån fokus för vad saken egentligen handlar om. Överfört till andra yrkesområden blir ett sådant resonemang omöjligt. Det sker anpassningar och "intresseavvägningar" i alla yrken, på alla arbetsplatser, till många olika förmågor och preferenser, som fysisk styrka, kön, språkkunnighet, kompetenser överhuvudtaget, utan att själva yrkesrollen behöver ifrågasättas. Om så inte skulle göras skulle många invandrare, synskadade och funktionshindrade omedelbart sägas upp, man skulle tvingas till omfattande frågor inför varje utbildning. Kanske till och med genetiska tester. Hur gör man till exempel med kockar som inte vill provsmaka skinksteken? Forskarstuderande, som inte vill delta i djurförsök? I dessa fall finns möjlighet söka dispens och även överklaga beslutet. Märkligt nog finns det alltså en större möjlighet att slippa delta i djurförsök än att slippa döda mänskligt liv, trots att båda kan ingå i ett valt yrkesområde. Fast DO hävdar att detta inte handlar om religion, så visar konsekvenserna tydligt att i själva verket är det just detta som avgjort frågan. Motviljan att delta i aborter kan grundas på helt naturrättsliga skäl - det vi kallar samvetet - men denna möjlighet tycks inte finnas i DO:s världsbild. I Belgien har samma resonemang lett till att en troende katolik knappast kan söka till läkarutbildningar. Detta under den smått drakoniska devisen "ingen tvingar ju någon bli läkare". Här kan man dessutom utpressas att acceptera de långtgående eutanasiprogrammen, som tillåter att minderåriga dödas av läkare. I Italien däremot vägrar 60-70 % av sjukhuspersonalen att medverka i aborter, och antalet ökar hela tiden - en möjlighet som givits just med dispenser. (2) Här kan man kanske se en konsekvens i själva verksamheten. Men det är svårt att i Sverige se att en barnmorska, eller tio, eller hundra, av våra 7000 aktiva barnmorskor, som inte vill göra ingrepp för att förhindra lyckosamma födslar, skulle allvarligt hota abortverksamheten på landets kliniker och sjukhus. Frågan är alltså inte av praktisk, organisatorisk natur, utan i högsta grad ideologisk. (3) 20140412 Fotnoter: (1) Argumentet verkar man ha hämtat direkt från lobbyorganisationen RFSU, som i ett debattinlägg framhöll just samma sak redan i januari. DO kom med sitt beslut i april. RFSU skrev: "Domstolen slog också fast att människor inte har rätt att pådyvla sin tro på andra genom att vägra att utföra vissa tjänster." Och DO konstaterade att en partiell arbetsvägran "kan utgöra en kränkning av abortsökande kvinnors rätt till respekt för sitt privatliv." (2) I 21 av 25 EU-länder, plus Norge och Schweiz, finns det samvetsklausuler som öppnar för dispenser gällande utförande av abort. Se artikeln Sverige ett undantag i Europa. (3) I fallet med en kvinna, som ville bära sk niqab, alltså dölja sitt ansikte och sina händer under en barnskötarutbildning, så kunde DO inte bestämma sig förrän efter två år och en reprimand från JO. Men oaktat att man konstaterade diskriminering i detta fall, trots att utbildaren menade det var direkt olämpligt dölja ansiktet i detta yrke, valde man inte driva ärendet. Man stod emellan att låta saken vara, och då skulle detta kunna tolkas som ett stöd för "islamofobi" - eller också fälla och låta gå till domstol, vilket skulle få oanade konsekvenser, som burkaklädda förskollärare, läkare och poliser till exempel.
Inget tal här alltså om att "pådyvla sin tro" genom att täcka sitt ansikte. Att däremot utestänga vårdpersonal för att man av religiösa skäl inte vill medverka till att liv släcks ut, är ett sätt att provocera och ej diskriminering enligt Diskrimineringsombudsmannen. Med detta skall man istället förhindra att abortsökande kvinnors privatliv kränks. Se även:
|
|||