(Catholic News Agency)- Igår spelade de internationella medierna värdfolk för en hel hop experter som rasade mot påve Benedikts korta yttrande rörande användandet av kondomer i kampen mot AIDS. Men intermezzot kom sig av att man lösgjorde påvens ord och tog det ut ur sitt sammanhang som var försvarandet av kyrkans personalistiska (som ser till människans grundläggande natur och värde, ö.a.) tillvägagångssätt när det gäller att ta itu med AIDS-krisen.

Påvens ord var till största delen ägnade att förklara att det bästa svaret på AIDS-problemet består i att befordra den andliga och mänskliga förnyelsen av hur människor ser på sexualiteten och att lära sig att leva i sant uppoffrande vänskap med dem som lider av AIDS.

Här följer en exakt utskrift av vad påven sade:  

Ers helighet, bland alla problem som tynger Afrika finns också den om AIDS-spridningen. Den katolska Kyrkans position om hur denna kan bekämpas anses ofta vara orealistisk och ineffektiv. Kommer ni att ta upp detta tema under resan?

Benedikt XVI: Jag skulle säga tvärtom, jag anser att den verkliga, den mest närvarande när det gäller AIDS-bekämpningen är katolska Kyrkan med sina rörelser, med sina olika verksamhetsområden.  Jag tänker på Sant'Egidio-kommuniteten som åstadkommer så mycket, både på ett synligt och ett osynligt sätt, i AIDS-bekämpningen, på Cammilianerna, på alla systrar som står till de sjukas förfogande. Jag skulle säga att man inte kan få bukt med detta problem enbart med propaganda. Om man inte lägger ned sin själ, om afrikanerna inte hjälper varandra, kan man inte komma till rätta med denna plåga genom att dela ut kondomer, tvärtom är risken att problemet förvärras.

Lösningen kan bara komma från ett dubbelt åtagande: för det första, att sexualiteten humaniseras, det vill säga en andlig och mänsklig förnyelse som medför ett nytt sätt att umgås med varandra, för det andra, också en sann vänskap framförallt gentemot personerna som lider, att vara tillgänglig, även till priset av uppoffringar, att själv avstå från annat, att vara nära de lidande.

Sådana är faktorerna som hjälper och leder till synliga framgångar. Jag skulle alltså säga denna dubbla kraft att förnya människan inombords, att ge en andlig och mänsklig kraft för ett korrekt uppträdande gentemot ens egen kropp och gentemot den andres, och denna kapacitet att lida med dem som lider, att förbli närvarande i prövosituationer. Det tycks mig att det är det korrekta svaret, och det är det som Kyrkan gör, och på så sätt ger ett mycket stort och viktigt bidrag. Vi är  tacksamma för alla som gör detta.

20090320