Vi som undertecknat detta brev och som tillhör ärkebiskopsstiftet av Olinda och Recife önskar här bemöta den i L’Osservatore Romano den 15 mars publicerade artikeln av ärkebiskop “Rino” Fisichella som bar rubriken ”Dalla parte della bambina brasiliana” och vi vill förklara hur det verkligen gick till.

1. Att det i artikeln felaktigt angavs att våldtäkten skedde i Recife. Det var i staden Alagoinha (stiftet Pesqueira) som den ägde rum.

 2. Att vi alla, och framför allt kyrkoherden av Alagoinha (som tillhör de undtertecknande) – behandlade den gravida flickan och hennes familj med all vederbörlig kärlek och ömsinthet. Församlingsprästen gav prov på pastoral omsorg när han genast då han fick kännedom om fallet skyndade till platsen där familjen bodde. Han besökte flickan och försäkrade henne om sitt fulla stöd och hjälp i den allvarliga och svåra situation som hon befann sig i. Han besökte henne varje dag, även när flickan förflyttades från Alagoinha till Recife, där den tragiska händelsen med aborten av två oskyldiga (spädbarn) ägde rum. Det framgår av detta att ingen tänkte på ”exkommunicering” i första hand. Vi använde oss av alla medel som stod till vårt förfogande för att undvika abort och på så sätt försöka rädda TRE liv. Församlingens kyrkoherde anslöt sig till den lokala barnavårdsnämnden och samarbetade med den för att söka uppnå barnets och hennes två barns bästa. Han besökte henne varje dag på sjukhuset och visade prov på stor omsorg om flickan och hennes mamma, så att de kände att de inte var ensamma utan att kyrkan, i den lokale församlingsprästens person, skulle ge dem all nödvändig hjälp och de blev förvissade om att allt skulle göras för att se till flickans bästa och rädda hennes två barn.

 3. Efter det att flickan överförts till sjukhuset i Recife prövade vi att tillgå alla lagliga medel för att undvika abort. Kyrkan fanns alltid till hands i sjukhuset. Flickans församlingspräst besökte dagligen sjukhuset och reste till Recife från hemstaden,  230 kms väg från Recife. Prästen skydde inga ansträngningar för att låta flickan och hennes mamma känna att Jesus, den gode Herden, var hos dem, han som söker rädda även det allra ömkligaste lilla lamm. Kyrkan har alltså behandlat fallet med allra största omsorg och inte 'sbrigativamente' [summariskt) som det står i artikeln.

 4. Vi håller inte med ärkebiskop Fisichella att ”beslutet är svårt – med hänsyn till den moraliska lagen”. Vår heliga kyrka förkunnar fortfarande att moralens lagar är mycket enkla: Det är aldrig tillåtet att ta en oskyldig människas liv för att rädda ett annat liv. Följande är objektiva fakta: Det finns läkare som tydligt förklarar att de vanligtvis utför aborter och ämnar fortsätta att utföra dem. Andra åter förklarar lika tydligt att de aldrig kommer att utföra dem. Se följande deklaration som skrivits och undertecknats av en katolsk läkare i Brasilien:

”Jag var barnläkare i 50 år efter att ha avlagt examen vid ”National Medical School” vid  University of Brazil. Jag har arbetat som chef för förlossningsavdelningen vid Andarai-sjukhuset i Rio de Janeiro. Där tjänade jag i 35 år ända fram till pensioneringen. Under den tiden förlöste jag 4 524 barn, bland vilka många hade unga mödrar. Men jag behövde aldrig utföra en enda abort i syfte att ’rädda liv’, och det behövde inte mina kollegor heller. De var uppriktiga och ärliga i sitt yrkesutförande och höll den Hippokrates ed i ära ...”

5. Det som stod i artikeln, att händelsen kom ut i tidningarna enbart på grund av att ärkebiskopen av Olinda och Recife rusade iväg och exkommunicerade, är fel. Man behöver bara notera att fallet offentliggjordes i Alagoinha den 25 februari och att aborten utfördes den 4 mars. Det vore för mycket att vänta sig att den brasilianska pressen inför ett så allvarligt fall skulle ha väntat i sex dagar innan den rapporterade om saken. Nyheterna om flickan som väntade barn ("Carmen") offentliggjordes i tidningarna innan aborten utfördes. Det var först därefter som ärkebiskopen, tillfrågad av journalisterna tisdagen den 3 mars, nämnde kanon 1398 i den katolska kyrkolagen. Vi är säkra på att tillkännagivandet av dessa konsekvenser (exkommunicering) - vilket gavs i förebyggande syfte - kommer att vara till stor nytta för många katoliker och göra att de undviker svår synd. Om kyrkan hade hållit tyst hade detta varit till skada, särskilt när man tänker på att det utförs femtio miljoner aborter varje år i världen och att enbart i Brasilien en miljon oskyldiga liv utsläcks. Om kyrkan hade hållit tyst hade detta kunnat tolkats som tyst samförstånd eller försvårande omständigheter. Om en läkare av detta blir ”förvirrad till samvetet” (som det stod i artikeln) innan han utför en abort (vilket inte tycks oss troligt), bör han – om han är katolik och önskar följa Guds lag – uppsöka en andlig rådgivare.   

6. Artikeln är med andra ord ett direkt angrepp på försvaret av de tre barnens liv som ärkebiskop José Cardoso Sobrinho så häftigt försvarade och visar tydligt att  artikelförfattaren inte besitter nödvändiga fakta eller information för att kunna uttala sig i frågan, detta på grund av att han är helt okunnig om vad som egentligen skedde. Texten kan tolkas som ett försvarstal för abort vilket vore detsamma som att kränka Läroämbetets lagar. Läkarna som utförde aborten befann sig inte på den moraliska korsväg som det står i texten. Nej, tvärtom. De utförde aborten med full kännedom och i fullkomlig samstämmighet med sin tro och lära. Sjukhuset där aborten på den lilla flickan utfördes är ett av de sjukhus där dylika ingrepp alltid utförs i vårt land, under föregivande av att det skulle vara ”lagligt”. Läkarna som agerade som tvillingarnas bödlar förklarade, och gör det fortfarande i vårt lands medier, att de utförde det som de alltid utför ”med stor stolthet ”.  En av dem förklarade till och med: ”Ja, då har jag tydligen blivit exkommunicerad många gånger.”  

7. Artikelförfattaren trodde att han skulle kunna beskriva en situation som han var okunnig om, och vad värre är, han brydde sig inte ens om att först tala med sin medbroder i biskopsämbetet. På grund av sin oförsiktighet skapade han stor uppståndelse bland de troende katolikerna i Brasilien, vilka nu tror att ärkebiskop José Cardoso Sobrinho var lite för snabb med sina uttalanden. Istället för att söka upp sin medbroder i biskopsämbetet, valde han att vända sig till vår öppet anti-klerikala press.

Recife-PE, den 16 mars 2009

Fader Edson Rodrigues
Kyrkoherde i församlingen Alagoinha-PE – Pesqueira-stiftet

Mons. Edvaldo Bezerra da Silva
Generalvikarie - ärkebiskopssätet Olinda och Recife

Fader Moisés Ferreira de Lima 
Rektor för det ärkebiskopliga prästseminariet 

Dr. Márcio Miranda 
Befullmäktigat ombud för ärkebiskopssätet Olinda och Recife

Fader Cicero Ferreria de Paula
Tjänsteman vid det ärkebiskopliga prästseminariet

den 18 mars 2009

Övers. NH

Se även: En kommentar från en ortsbo