ROM, tisdagen den 26 september 2006 (ZENIT.org) Monsignore Padovese är kyrkans expert i Turkiet och f.d. president för ”l’Institut franciscain de spiritualité”.  

Zenit : Hur ser läget ut just nu i Turkiet?  

Monsignore Padovese : Turkiet är en sammansatt verklighet där närvaron av nationalistiska grupper och fenomenet ”islamisering” som vuxit på grund av landets alltmer försämrade ekonomi, gjort att motsättningarna skärpts både gentemot kristendomen och mot Europa. Vi tror kanske att alla turkar är för Turkiets eventuella medlemskap i Europa, men jag inser att detta inte är fallet. Vissa islamska grupper tror att Turkiets närmande till Europa kan göra att man förlorar den musulmanska identiteten. I Turkiet betyder att vara en god turk i våra dagar att vara en god muslim. För dessa personer skulle Turkiets inträde i Europa kunna betyda att vara en god turk men inte en god muslim.  

Zenit : Enligt er mening – är muslimerna rädda för den moderna världen?  

Msgr Padovese : De använder sig av den moderna världens verktyg men de är rädda att förlora sin nationella identitet som är resultatet av Atatürks reformverk (år 1924 lät Mustafa Kemal Kemal Atatürk avskaffa kalifatet i Turkiet, vilket var det islamska regeringssystem som var betecknande för det ottomanska väldet, och grundade det republikanska populära partiet, ”le Parti populaire républicain”). Enligt min åsikt accepterar inte den turkiska demokratin andra röster än sin egen och den är en demokrati bara om alla enas i majoritetsbeslut. Detta förklarar varför det är svårt för minoriteter att bli accepterade och erkända.  

Zenit : Och hur är situationen när det gäller de ortodoxa?  

Msgr Padovese : Relationerna med de ortodoxa är ganska goda eftersom vi har ungefär liknande prolbem. Det finns en viss harmoni som ligger i det faktum att vi har liknande problem, även om jag måste säga att med anledning av påvens besök uttalade sig det ekumeniska patriarkatet och det armeniska patriarkatet på ett sätt som kunde tyda på ett visst mått av avståndstagande. Denna handling kunde kanske rättfärdigas genom att se den som en försiktighetsåtgärd, eftersom man i Turkiet inte går så mycket in på detaljer, och man skiljer inte mellan ortodoxa, katoliker och protestanter. Sett utifrån kunde detta tyda på ointresse, medan om man såg på det inifrån så var det ett sätta att skydda det egna samfundet för faror och hot.  

Zenit : Vad kan man säga om det katolska samfundet i Turkiet?  

Msgr Padovese : Den katolska närvaron är mycket begränsad och koncentrerad till de stora centerna Istanbul, Smyrna och Ankara, och förekommer framför allt i den diplomatiska kåren. Här och där finner man församlingar men dessa äger endast ett hundratal trogna medlemmar. Det finns en latinsk kristen kyrka, en armenisk-katolsk, kaldeisk-katolsk och syro-katolsk. Det är traditionella kyrkor och uttrycket för de olika riterna har behållits, även om kyrkorna är få till antalet.  

Zenit : Vad tror ni om den helige Fadern Benedikt XVI:s nästkommande besök?  

Msgr Padovese : Den helige Faderns besök är mycket känsligt. Vad gäller frågor som berör det ekumeniska arbetet finner vi inga problem, eftersom det på detta plan redan råder harmoni. Roms biskop och Istanbuls patriark kommer att avge en gemensam deklaration.   De krångligare frågorna finner vi när det gäller relationerna mellan kristendom och islam och vad kyrkans högsta ledare anser om Turkiets eventuella inträde i Europa. De turkiska medierna kritiserade för övrigt kardinal Ratzinger, för enligt deras uppfattning var han emot Turkiets inträde i Europa.  

Zenit : Vad anser ni om reaktionerna som följde på föredraget som påve Benedikt XVI höll i Regensburg?  

Msgr Padovese : Jag fruktar att en del personer i Turkiet kommer att ha intresse av att underblåsa protesterna ända fram till påvens ankomst. För fundamentalisterna är detta ett tillfälle som de inte kan missa. Jag har läst en deklaration som en ansvarig för religiösa ärenden i Turkiet har utfärdat och där står det att Turkiet tar emot kyrkans överhuvud i hans egenskap av statschef. Det betyder att det faktum att han är religiös ledare förpassas till en lägre nivå.   Vissa personer skulle bli glada om påven inte reste till Turkiet, men efter allt som varit handlar det inte så mycket om att öppna ett fönster mot den islamska världen som en hel balkong och hålla ett tydligt tal som förklarar relationerna mellan kristendomen och islam.   Jag är övertygad om att det som nyss varit ett problem skulle kunna bli ett tillfälle som inte kommer åter, en unik möjlighet, eftersom alla de arabiska ländernas medier kommer att spänt lyssna till det som påven säger. Vissa kommer inte att bli nöjda men åtminstone kommer man att rapportera det som påven säger.  

Zenit : Hur kan kristenheten hjälpa den lilla turkiska hjorden?  

Msgr Padovese : Vi är en realitet som saknar röst. Problemet, som jag också lade fram vid Don Santoros död, är att vi i Turkiet inte har någon möjlighet att kommunicera inom samhället.   Protestanterna har en tv-kanal och tre radiokanaler. Vi har ingenting! Det betyder att vi inte kan positionera oss och inte ens kan förtydliga och rätta till när man skriver något som är fel om oss. För att få till stånd rättelser behövde jag engagera en advokat på full tid. Jag bad två tidningar att föra in tillrättalägganden och de gjorde det och en tredje kommer att träffa mig och framföra sina ursäkter – allt för att förhindra en process.  

Zenit : Hur utvecklar sig dialogen med islam?  

Msgr Padovese : Situationen är komplicerad eftersom islam har ett globalt och allt uppslukande sätt att se på verkligheten. Och denna absolutism som muslimerna placerar sig själva i tillåter inget slags dialog och ingen kompromiss. Det finns en relation med vissa personer inom den muslimska världen. Det viktigaste problemet hänger samman med svårigheten som vi finner på olika nivåer av kulturell och teologisk utbildning. Det finns islamska teologiska skolor men jag har en känsla av att de inte är på våra skolors nivå, vi befinner oss inte på samma nivå. Faktum är att islam inte tillåter en exeges av Koranen medan kristendomen tillåter en exeges av den heliga Skrift.   Detta betyder att det inte finns någon egentlig dialog utan bara ett ömsesidigt kännedom om varandra. Man tar emot upplysningar om varandra av typ ”vad gör vi” och ”vad gör ni?” men det är inte en äkta dialog. På barmhärtighetsverkens, välgörenhetsarbetets plan – där finner vi en dialog och ett samarbete men så snart man kommer in på teologiska frågor då har vi verkligen inte kommit någon vart alls.   Vi har organiserat kongresser om bilderna av Jesus och Maria i islam, men de muslimska deltagarna var få, endast personer med en viss bildningsnivå. Imamer med en låg nivå av teologiskt kunnande deltog inte. Det är ett av de viktigaste problemen. Inom islam råder en mycket svag teologisk aktivitet och en stor mångfald beroende på vilken skola man tillhör. Skillnaden till oss kristna är att vi har ett läroämbete och i islam finns det ingen sådan institution utan vi finner istället teologer som beslutar en och en, individuellt.   ZF06092608