av fader Andrzej Koprowski

En regnbåge över Auschwitz och Birkenau

ROM, måndagen den 29 maj, 2006 (ZENIT.org) – Fader Koprowski frammanar ”påvens enkelhet och evangeliska anda” som vann polackernas hjärtan. Han frammanar också den regnbåge som välvde sig över Auschwitz- och Birkenau-fälten i det ögonblick då påven besökte dem.

Fader Andrzej Koprowski, som är direktör för radio Vatikans program följde med påven under besöket i Polen och delgav radio Vatikan sina intryck idag.

”Den helige Faderns besök var en förbluffande troserfarenhet”, förklarar han. ”Påvens enkelhet och evangeliska anda som lyste igenom överallt, ansträngningarna han gör att närma den korsfäste och uppståndne Jesus Kristus till kyrkans missionerande församling fick ett magnifikt gensvar hos den polska befolkningen. I det dagliga livet är befolkningen i Polen delad i två läger, omskakad, förbittrad över alla de djupgående samhälleliga och politiska omställningarna landet går igenom. Men detta besök har visat att den polska befolkningen, särskilt de unga, söker efter referenspunkter som kan hålla i dagens kaotiska värld. De unga söker hur de skall kunna bygga ”livets hus”, i vilket det dagliga brödet är kärlek, förlåtelse, behovet av förståelse, i vilket sanningen blir till en källa ur vilken hjärtats frid väller upp. Vi kommer från detta besök att minnas människomassornas applåder som aldrig ville sluta. Under mötet med ungdomarna trodde man ett ögonblick att påven inte skulle lyckas att bli hörd med det han ville säga. Men när han började tala blev som genom ett trollslag hela folkmassan bestående av de 400 000 ungdomarna tyst. Från Warszawa till avfärden från Krakow hälsades han vart han färdades fram av tusentals mångfärgade banderoller och plakat som ungdomarna själva förfärdigat med skrift på polska, men också på tyska. Och från denna pilgrimsfärd till polskt territorium kvarstår den anda av djup tystnad och bön inför dramat som skedde här i Auschwitz och Birkenau. Det var ett historiskt ögonblick som genomlevdes medan regnet strilade ner, när så det började klarna upp syntes en underbar regnbåge som sträckte sig över hela himlen.”

Fader Koprowski tillägger just angående besöket i Auschwitz och Birkenau: ”Jag vet inte i vilken sinnesstämning påven lämnade Auschwitz, men besöket hade en djup effekt på oss alla. Alla som var där blev säkert gripna av den andliga styrkan och klarheten i hans tanke. Minnesstenarna talar förvisso om mänsklig smärta, om maktens cyniska behandling av människorna som om de var föremål, som inte erkände dem som varelser skapade till Guds avbild. Det var en regim som ville utrota det judiska folket i sin helhet, utplåna det från listan över jordens folk, eftersom detta folk utgör ett vittnesbörd om den Gud som talade till människan och frälste henne. Med utrotandet av Israels folk, ville de egentligen, sade påven, också rycka upp den rot ur vilken den kristna tron reser sig. Vid minnesstenen med den polska texten kommenterade påven att man ville utrota den kulturella eliten och på så sätt utplåna folket i sin egenskap av autonomt historiskt ämne och göra det, i den mån det ännu fanns kvar, till ett folk bestående av slavar. Vid en annan minnessten med skrift på romani påminde han om att detta folk ansågs vara något som var onödigt i den universella historien. Vid den ryska minnesstenen frammanade han den oändliga mängd sovjetiska soldaters liv som offrades i drabbningarna med den national-socialistiska regimen. Detta var ett drama som samtidigt som det befriade folken från en grym diktatur, genast följdes av en liknande grym. Vid den tyska minnessten påminde Benedikt XVI om Edith Steins ansikte och så många andra martyrers ansikten som ansågs vara nationens avfall. I själva verket är det de som är vittnena om sanningen och det goda, som aldrig har försvunnit från det tyska folket, trots barbariet som rådde under nazisttiden.”

Om påvens budskap till det polska folket säger så fader Koprowski: ” Den helige Faderns budskap var mycket enkelt, vi måste vara medvetna om nuet men också om försyndelserna som begåtts i det förflutna. Kristus har givit oss det universella uppdraget att blicka mot framtiden. Vi måste bygga huset som består av vårt individuella liv och samhällets liv på hälleberget. På Jesus Kristus, han som korsfästes och återuppstod, som blev förkastad, nonchalerad, hånad, utsedd till konung. Idag vill man också i Polen förpassa hans budskap om frälsning ”längst in i skåpet”, där som vi finner den privata sektorn, och man vill förbjuda att det talas högt om det i det offentliga. Om ni medan ni bygger upp ert eget kristna liv möter människor som i djupet föraktar Jesu budskap, sade påven, bli då inte missmodiga. Att bygga på den fasta klippan betyder att bygga på Petrus och att tillsammans med Petrus bygga på den gemenskap vars grund utgörs av Jesu person. Benedikt XVI påminde sedan prästerna, ordensbröderna och ordenssystrarna, men också de troende lekmännen, om ansvaret de har att hjälpa andra samhällen och andra lokalkyrkor, att hjälpa de unga polacker som på grund av den stora arbetslösheten lämnar sitt land för att söka arbete utanför det. Den helige Fadern kom också han med sin erfarenhet av glädje i tron, glädjen i att bygga upp de troendes gemenskap”.