Påven Benedikt XVI
Tal vid ankomsten till Malta
den 17 april 2010
Jien kuntent hafna li ninsab fostkom. (Jag är glad över att vara här med er.) (Applåder)
Jag är mycket glad över att vara här i Malta med er idag. Jag kommer till er som en pilgrim för att tillbedja Herren och prisa honom för de under han har gjort här. Jag kommer också som aposteln Petrus efterträdare för att befästa er i er tro och förena mig med er i bön till den ende levande och sanne Guden, tillsammans med alla helgonen, och även Maltas stora apostel, den helige Paulus.
Fastän mitt besök i ert land är kort, ber jag Gud att det må ge rik frukt.
Jag tackar er, herr President, för de vänliga ord med vilka ni hälsade mig i ert eget namn och i hela det maltesiska folkets namn. Jag tackar för er inbjudan och för det stora arbete ni själv och er regering lagt ner på att förbereda mitt besök. Jag tackar Premiärministern, de civila och militära myndigheterna, medlemmarna av den diplomatiska kåren och alla närvarande, att ni hedrar denna händelse genom er närvaro och för ert hjärtliga mottagande.
Alldeles särskilt önskar jag hälsa ärkebiskop Paul Cremona, biskop Mario Grech och hjälpbiskop Annetto Depasquale, liksom de andra biskoparna som är närvarande idag. Jag önskar även uttrycka min tillgivenhet till alla präster, diakoner, män och kvinnor bland ordensfolket och alla de troende lekmännen som anförtrotts i er pastorala vård.
Anledningen till att jag besöker dessa öar är 1950-årsjubileet av skeppsbrottet som aposteln Paulus led vid ön Malta. Aposteln Lukas beskriver denna händelse i Apostlagärningarna och det är ur den berättelsen som jag hämtat ämnet för detta besök: “Jehtieg iżda li naslu fi gżira” “Men vi kommer att drivas i land på någon ö” (Apg 27:26). Några kanske anser att den helige Paulus ankomst till Malta som berodde på en mänskligt sett oförutsebar händelse endast är en historiens slump. Om vi ser på det med trons ögon kan vi emellertid här igenkänna den gudomliga Försynens verk.
Malta har befunnit sig på skiljevägen mellan många stora händelser och kulturella utbyten i Europas och Medelhavsområdets historia, ända fram till vår tid. Dessa öar har spelat en nyckelroll i det religiösa och kulturella utvecklingen i Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Evangeliet fördes alltså – genom Guds hemlighetsfulla plan – av aposteln Paulus och Kristi tidiga efterföljare till dessa stränder. Deras missionsarbete har burit mycken frukt över seklerna och på oräkneliga sätt bidragit till att forma Maltas rika och ädla kultur.
På grund av sin geografiska ställning har dessa öar varit av stor strategisk vikt vid mer än ett tillfälle, även under senare tid. Georgekorset på ert lands flagga visar stolt på ert folks stora mod under de mörkaste dagarna i det senaste världskriget. På samma sätt vittnar alla befästningsverken som har en så framskjutande plats i öns arkitektur om tidigare strider när Malta bidrog så starkt till försvarandet av kristendomen både till lands och till havs.
Ni fortsätter att spela en värdefull roll i den pågående debatten om europeisk identitet, kultur och politik. På samma gång noterar jag med glädje er regerings engagemang för de humanitära programmen som ligger framför oss, särskilt i Afrika. Vi måste alla hoppas att dessa program kommer att hjälpa till att gynna välfärden hos dessa länder som är mindre lyckligt lottade än ni själva, och visa sig som ett uttryck för äkta kristen människokärlek.
Malta har verkligen mycket att bidra med i så skilda frågor som de som handlar om tolerans, ömsesidighet, invandring och andra frågor som är avgörande för denna kontinents framtid. Er nation måste få fortsätta att hävda äktenskapets oupplöslighet, både som en naturlig institution och som en sakramental sådan, och familjens sanna natur, liksom den gör för det mänskliga livets helighet alltifrån avlelseögonblicket till den naturliga döden, och den respekt man är skyldig att ha för religionsfrihet, på så sätt att denna gynnar den äkta integrerande utvecklingen av individer och samhälle.
Malta har också nära förbindelser med Mellanöstern, inte bara när det gäller kultur och religion, men även språkligt. Låt mig uppmana er att använda alla dessa färdigheter och styrkor så att de tjänar som en bro för förståelse mellan de folk, kulturer och religioner som omger Medelhavet. Det återstår ännu mycket att göra för att bygga upp relationer av äkta förtroende och fruktbar dialog, och Malta har en unik position som gör att landet kan sträcka ut en hand i vänskap både till grannarna i norr och söder, i öster och väster.
Maltas folk som upplysts under nästan tvåtusen år av Evangeliets läror och ständigt blivit styrkta av närheten till sina kristna rötter, är med rätta stolta över den viktiga roll som den katolska tron spelat för nationens utveckling. Skönheten i vår tro uttrycks på många och varandra kompletterande sätt här, inte minst i de heliga liv som gjort att heliga malteser offrat sig själva för andras väl. Bland dylika helgon finner vi Dun Gorg Preca, som jag hade nöjet kanonisera för nästan exakt tre år sedan (den 3 juni, 2007).
Jag uppmanar er alla att be om hans medling för den andliga fruktbarheten i detta, mitt första, pastorala besök hos er.
Jag ser fram emot att få be med er under mitt besök i Malta, och försäkrar er, som en fader och en bror, om min stora tillgivenhet för er och min iver att få dela denna tid med er i tro och vänskap. Med dessa tankar överlämnar jag er alla i Vår fru av Ta’ Pinus hägn och till er trosfaders, den store and aposteln Paulus.
“Il-Mulej ibierek lill-poplu kollu ta’ Malta u ta’ Ghawdex! (Applåder och bifall)
BENEDIKT XVI
20100417
Inofficiell översättning: NH
Originaltext utgiven av © Copyright 2006 - Libreria Editrice Vaticana
===============================
KATOLSK OBSERVATÖR 2005-2006 All rights reserved