Intervju med fader Cyrille-Marie, Saint Jean-kommuniteten, klostret Notre Dame de la Paix, Libramont i Belgien.

Exklusivt för KATOLSK OBSERVATÖR av Marie-Aline Roldán och Natasja Hovén, den 3 juni 2005.

Inledning

I våra dagar talar man mycket om de nya, efter andra Vatikankonciliet, uppkomna kommuniteterna. En av dessa, Saint-Jean-kommuniteten, tycks ha en speciell dragningskraft på dagens ungdomar och svara väl mot ungdomars längtan efter något som är genuint och äkta, både ur mänsklig och andlig synvinkel. Två katolska mammor till tonåringar, en fransyska och en svenska, bosatta i Luxemburg, har lyckats få en intervju med fader Cyrille-Marie som tillhör denna kommunitet i Libramont, en timmes bilväg från Luxemburg i södra Belgien. Här följer deras nedteckning av det som kom fram vid intervjun.

Spiritualitet

Saint-Jean-kommuniteten är en kommunitet som lever i på samma gång klosterliknande och apostolisk anda. Den hämtar sin inspiration från aposteln Johannes, lärjungen som Jesus älskade mest, som var trofast ända till Korset och som fick Maria till mor när Jesus dog. Det andliga faderskap som aposteln Johannes utövar förblev fördolt ända fram till andra Vatikankonciliet och ansågs förbehållet ordensfolk och mystiker. Saint-Jean-kommuniteten föddes ur en önskan att leva under aposteln Johannes andliga faderskap i den största lydnad mot den helige Ande, mot Maria och kyrkan. Den skulle vara en väg till helgelse som skulle stå öppen för alla kristna i deras dagliga liv.

Början

Fader Marie-Dominique Philippe, som var dominikan, undervisade studenter vid Fribourg-universitetet i Schweiz i filosofi och metafysik. Studenterna ansåg honom vara deras förebild och läromästare, de älskade hans kärlek till visheten så som den kom till uttryck i undervisningen. Fem av studenterna sade en dag: ”Ni är mycket mer än en lärare för oss. Vi skulle vilja att ni blev vår andlige rådgivare och hjälpte oss att grunda en orden.” Fader Philippe försökte sammanföra dem med dominikanerna, därefter med medlemmar ur cistercienserorden, men resultatet var nedslående, det kom inte till något resultat som kunde passa båda parter. Studenterna sade då: ”Fader, vi vill stanna med er och vara tillsammans. Vi vill fortsätta att söka efter den yttersta sanningen. Vi vill försöka nå förnuftets och trons yttersta gränser...”

Slutligen fick man en givande kontakt med cistercienserklostret Notre-Dame de Lérins och efter det att fyra biskopar uttalat sig positivt fick kommuniteten snabbt sitt officiella erkännande från Rom. Man skulle kunna säga att trots den svåra inledningen, hade den gudomliga Försynen till slut ordnat allt till det bästa!. Fader Philippe gick med på att ta hand om ungdomarna, även om han aldrig ville bli betraktad som kommunitetens grundare. Han skrev en levnadsregel för dem och när han fick frågan från Rom vad denna nya kommunitet skulle heta svarade han: ”Jag ser bara ett enda namn som möjligt: ’Den helige Johannes’” (Saint-Jean). Dessa händelser utspelade sig mellan oktober 1975 och april 1978.

År 1975 hade han liksom varje år predikat reträtt för medlemmarna i Marthe Robins ”Foyers de Charité” (Barmhärtighetens hem) i Chateauneuf de Galaure.*) Hon var van att med hjälp av sin oförlikneliga intuition ge svar på allehanda frågor som folk kom från när och fjärran och ställde henne. Han frågade då vad han skulle göra med ungdomarnas förfrågan. Hon svarade honom: ”Fader, om ni inte svarar dem, vart skall de gå?”

Marthe hade också frågat fader Philippe vilket ämnet för hans reträtter i Chateauneuf skulle bli. Han svarade:”Det som ligger mig varmt om hjärtat, Johannesevangeliet”. Varpå hon utbrast: ”Äntligen!”

Ur detta rop skulle Saint-Jean-kommuniteten födas. Några ungdomar i djup förening genom det gemensamma sökandet efter sanningen hade fått kallelsen att leva under ledning av en andlig fader – aposteln Johannes.

Den grundläggande andan

Liksom alla andra religiösa kommuniteter är Saint-Jean-kommunitetens mål att leda till helgelse, dvs. att bli lika ”Faderns älskade son”, ”i brinnande längtan att få se Fadern ansikte mot ansikte”. Det utmärkande för dess spiritualitet är att den rör sig runt tre axlar, som på samma gång är tre nyckelpersoner: aposteln Johannes, Maria, Jesus, och de kan sammanfattas på följande sätt:

1. Tillbedjan av det heliga sakramentet, som svar på Herrens uppmaning att ”de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning” (Joh 4:23-24, mötet med samariska kvinnan). ”Vi vill vara en levande offergåva och lova och ära Gud.” (Jfr den fjärde eukaristiska bönen).

 2. Sökandet efter sanning, i allt och överallt,en sanning som är på samma gång filosofisk, teologisk och andlig. Det är mycket svårt för vi förväxlar ofta uppriktighet med sanning. I världen av idag fattas det inte teologer, men goda filosofer som söker visheten, som vill finna det yttersta målet med våra liv. För att bedriva ett sådant sökande är det inte nödvändigt att vara kristen. Även människor med god vilja kan söka och finna anledningen till varför vi finns till. I en respektfull dialog med nästan är det alltid möjligt att tillsammans söka sanningen, särskilt om det handlar om den yttersta sanningen – Gud.

3. Broderlig kärlek. I kapitel 13 och 15 i Johannes-evangeliet läser vi: ”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Jag kallar er inte längre tjänare, jag kallar er vänner”. De unga av idag har en stark längtan efter att leva en kärlek som betyder vänskap, även om en sådan kärlek är svår. Det krävs en stor ödmjukhet och ett rent hjärta att acceptera att min bror verkligen får mig att växa. Vi måste försöka att varje dag älska varandra ännu mer, ”med handling och sanning” (1 Joh 3:18). Det religiösa livet är för dem som fått kallelsens gåva ett svar på hjärtats allra djupaste önskningar och min kommunitet blir om jag går in i en orden min verkliga familj. ”Vi delar samma hemlighet”, det är också en beskrivning av vad vänskap är. Det som förenar alla medlemmarna, trots alla skillnader som också finns (Saint-Jean-kommuniteten omfattar 35 olika nationaliteter), är kärleken till Jesus och till Maria i aposteln Johannes’ efterföljd.

Apostolisk verksamhet

Vad gäller den apostoliska verksamheten arbetar kommuniteten på tre nivåer: Med ungdomar, med familjer och genom att ge undervisning i filosofi och teologi. Det är framför allt en kontemplativ orden men på grund av den missionerande anda är bröderna också apostlar. I Libramont hålles t.ex. korta tredagarsreträtter för ungdomar. Eftersom de flesta av dem inte omfattar den kristna tron, blir det nödvändigt att först tala om evangeliet. Man går då fram i etapper. Den första dagen ägnas åt idrott, spel och en afton med lekar, allt för att lära känna varandra och låta alla förutfattade meningar om varandra falla. De är oftast mycket förvånade att se att man har så mycket gemensamt. Den andra dagen börjar bröderna att med dem ”söka efter sanningen” genom diskussionsverkstäder i små grupper. Där kan de ställa frågor om livets mening, om skillnaden mellan könen, om förhållandet mellan naturvetenskap och tro, osv. Den kvällen är en kväll i ”Taizés” anda, ägnad åt bön, för att få de unga att upptäcka att de har ett inre liv och lära dem att de kan be, var och en på sitt sätt. Det är endast den tredje dagen som de ombeds att avlägga en personlig bekännelse, ett ”Kerygme”, som tar formen av ett vittnesbörd.

Det anordnas också reträtter för grupper och för familjer, eller man tar emot enskilda personer som behöver en tid i stillhet och ”återvändande till källorna”. Att ta emot medmänniskor har högsta prioritet. Alla är hjärtligt välkomna.

För närvarande omfattar kommuniteten cirka 530 bröder av vilka 210 är präster. De är utspridda över hela världen i form av små kloster om fem till sju bröder i medeltal. Det finns också 275 kontemplativa systrar, 150 apostoliska systrar och 3000 oblater; tillsammans med bröderna utgör de alla Saint-Jean-familjen.

För att få veta mer om Saint-Jean-kommuniteten kan vi rekommendera läsning av fader Marie-Dominique Philippes bok ”Les trois Sagesses” (särskilt kapitel 5, s. 357-386). Det går att beställa den hos moderhuset på följande adress: Communauté Saint Jean. Service Parloir Vente. Notre Dame de Rimont. 71 390 FLEY. FRANCE. Tel: 00 33 3 85 98 18 98, till ett pris av 22,50 euro. Den finns bara på franska men några kapitel kommer inom kort att komma på svenska i KATOLSK OBSERVATÖR.

Det finns också en hemsida, www.stjean.com på engelska, franska, holländska och spanska

*Marthe Robin grundade les Foyers de Charité med abbé Finet som besökte henne år 1936 och blev häpen över hennes djupa teologiska insikter, trots att hon saknade yttre bildning. Hemmen som hon grundade inbjuder till andliga reträtter, de är ”hennes kärleksverk”. Marthe Robin drabbades i unga år av encefalit och levde de femtio sista åren av sitt liv sängliggande och med den heliga hostian som enda föda. Hon är en stor mystiker, vars salighetsförklaringsprocess håller på att äga rum i Rom. För vidare info se artikel om Marthe Robin och www.foyer-chateauneuf.com