Vad kardinal Castrillón Hoyos egentligen sade

Del 2

 


Süddeutsche Zeitung: I Vatikanen kände ingen till uttalandena av biskop Williamson innan den 5 februari. Vad lägger ni in i ordet Vatikanen? Det verkar ju som det bara är en hop institutioner med dålig internkommunikation.

Kardinal Castrillón Hoyos: Vet ni hur många vi är? Vi är massor. Jag är övertygad att de flesta, som jag själv, inte har den minsta idé om vad en svensk TV-kanal har sänt eller vad biskop Williamson har sagt för tjugo år sedan i Kanada. En liten sak bara: 1989 var jag biskop i Pereira. En stackars biskop i Pereira som gjorde sitt jobb för stadsborna, för bönderna, indianerna, där en stor del av stiftet bestod av ödemarker, skulle man då intressera sig för en annan biskop på en annan plats som jag inte kände, (även om jag faktiskt kände till msgr Lefebvre därför att en av hans systrar bodde med sin make i Pereira och msgr Marcel besökte honom några gånger)?

Süddeutsche Zeitung: En gammal vän?

Kardinal Castrillón Hoyos: En vänlig bekantskap. Under hans sista besök, frågade jag han syster om jag kunde ha ett samtal med honom, då jag visste hans svåra förhållande med Rom. Hon svarade: - Nej. Så när han återvände till Pereira så sågs vi inte ens.

Süddeutsche Zeitung: Men till och med Vatikanens talesman har ju offentligt pekat ut er som ansvarig.

Kardinal Castrillón Hoyos: Det är riktigt att pater Lombardi fällde några falska omdömen i det offentliga, till en journalist. Men det är också sant att han tog tillbaka offentligt. Och han bad mig om ursäkt. Det är viktigt att påpeka att vid detta tillfälle var han inte talesman för påven.

Süddeutsche Zeitung: Och anklagelserna från Ebbehard van Gremmingen?

Kardinal Castrillón Hoyos: Jag vet inte vem det är.

Süddeutsche Zeitung: Chefen för Radio Vaticanas tyska avdelning, vars uttalanden de senaste månaderna inte har hedrat ert goda rykte precis inför den tyska allmänheten.

Kardinal Castrillón Hoyos: Det förvånar mig inte att när den så kallade talesmannen för påven, pater Lombardi, gjorde en felaktig analys, att hans underordnade Gremmingen, då underdånigt upprepar den. 

Süddeutsche Zeitung: Kardinal Re har känt sig förrådd av er .

Kardinal Castrillón Hoyos: Vad jag vet har kardinal Re aldrig sagt att han varit förrådd av mig. Men jag vet mycket väl att ord används, av pressen, mot mig på ett föga delikat sätt. Därför skrev jag ett brev till honom och sade mycket skarpt att om det är någon som skulle känt till detta med biskop Williamson så vore det han.
 
Süddeutsche Zeitung: Varför han?

Kardinal Castrillón Hoyos: Av två enkla orsaker: För det första, därför att han arbetat under många år vid Statssekretariatet och vid detta var han mitt i händelsernas centrum. Nuntiaturerna rapporterar alla händelser av vikt till Statssekretariatet. Och för det andra, därför att Williamson är en biskop och Biskopskongregationen, där kardinal Re är prefekt, är det organ i Kyrkan som bevakar biskoparnas verksamhet.

Süddeutsche Zeitung; Man har också gjort anklagelser mot er kollega msgr Perl.

Kardinal Castrillón Hoyos: Nej, jag kan inte se att han har någon skuld i detta. Men jag tycker inte det är lämpligt att utse skyldiga. Om jag dristar mig att peka ut kardinal Re, så är det av ett enda skäl: därför att hans kontor är organisatoriskt tilldelat att känna till hur biskoparna uttalar sig och hur medierna rapporterar detta.

Süddeutsche Zeitung: Och vad säger ni då om de som tillskriver monsignorerna Filoni och Mamberti en del av ansvaret?

Kardinal Castrillón Hoyos: Msgr Dominique Mamberti har inget ansvar därför att han är i den avdelning som tar hand om relationer med andra stater och detta går inte in i hans ansvarsområde.  Under den mest intensiva perioden av dialoger var han inte ännu i Statssekretariatet. Han kunde ha haft tillgång till arkivuppgifter på Williamson, men detta tror jag inte.  Därför att: Vem var Williamson? En obetydlig figur. En seminarist som hade tilltro till msgr Lefebvre, som, mycket ung, blev prästvigd av honom.  Vem skulle ha vetat något om honom? Ingen! Ingen var intresserad! Ingen brydde sig!

Süddeutsche Zeitung: Men om nu media varit intresserat under en längre tid…

Kardinal Castrillón Hoyos: Det är detta som man hör upprepas hela tiden, men i Colombia, innan skandalen, hörde jag aldrig ett ord i media om detta.

Süddeutsche Zeitung: Men nu talar vi inte om de colombianska medierna.


Kardinal Castrillón Hoyos: I Italien talar man heller inte om honom, aldrig har jag hört några medier närma sig detta tema. Det är mycket lätt att göra äventyrliga uttalanden. Självklart, något kan hända i Kanada just nu, som intresserar några helt andra.

Süddeutsche Zeitung: Men jag talar inte om media i Italien, inte heller om hebreerna. Jag talar om de tyska medierna som är mycket välinformerade och har följt Williamson under en lång tid. Der Spiegel publicerade till exempel innan händelserna i januari en utförlig information där det refererades till offentliga uttalanden av Williamson som handlade om Förintelsen. Hur är det möjligt att ingen i Vatikanen läser Der Spiegel

Kardinal Castrillón Hoyos: Jag förstår inte frågan därför att jag tror att ingen har sagt att man inte läser Der Spiegel i Vatikanen. Det är möjligt att den tyska avdelningen i Statssekretariatet känt till detta, men det är inget som jag får information om och dessutom är det väldigt lite personal på den avdelningen.

Vi har alltid arbetat bra, sida vid sida..

Süddeutsche Zeitung: Kan ni tänka på några namn?

Kardinal Castrillón Hoyos: Nej.

Süddeutsche Zeitung: Har ert förhållande med påven påverkats efter denna skandal?

Kardinal Castrillón Hoyos: Visst, självklart! Vi har alltid arbetat bra, sida vid sida. Jag har inte bara vördnad för honom som Kristi Ställföreträdare utan jag beundrar också hans person, han är en teolog av första klass i Kyrkan och han är en försvarare av tron och som vän har han alltid haft förtroende för mig. Och detta har inte förändrats, utan tvärtom så har vår vänskap styrkts.

Süddeutsche Zeitung: Vad anser ni om restaurationen efter Motu Propriet som påven utgav i juli?

Kardinal Castrillón Hoyos: Jag ser några mycket klara drag och andra saker är inte fullt så klara. Klart är, till exempel, att för att lära känna kritiken mot Kyrkan, mot det Andra Vatikankonciliet vilken berör det teologiska fältet - även om sådan kritik emanerar från individer och inte kan betraktas som officiell från “S. Pius X:s brödraskap” - så är det naturligt att en direkt dialog öppnas med Troskongregationen. Det finns tveklöst andra pastorala aspekter i samband med präster och lekmän vilka bör bemötas med målet att nå en enhet i Kyrkans tankeliv, i synnerhet då med den synlige ledaren som är Kristi Ställföreträdare. Det finns också liturgiska aspekter som man inte kan låta vara kvar i bakgrunden.

Süddeutsche Zeitung: I en intervju som publicerades i mars månad i tidskriften El Tiempo så säger Ni att existensen av gaskammare är inte ett moraliskt problem utan ett historiskt. Förklara.

Kardinal Castrillón Hoyos: Nej, nej, nej. Jag sade inte det.

Süddeutsche Zeitung: Men det är så som det framställs i intervjun.

Kardinal Castrillón Hoyos: Hur många saker läser man i intervjuer som påstås vara personliga, sedan är det exakt det motsatta av vad någon sagt! Saken är mycket enkel: Folkmordet genom vilket det hebreiska folket blev offer är en akt som självklart faller inom det moraliska området, tortyren är en moralisk akt, det finns inte minsta tvivel om detta. Men att säga att det inte dödades tio utan fem, detta är inget moraliskt ställningstagande utan ett historiskt misstag.

Det går inte an att placera en enda människa i en gaskammare ty även detta är ett brott som inte kan förbises eller tolereras. Det går inte an. Därför är reduktionismen i samband med Förintelsen fullständigt oacceptabel.

Süddeutsche Zeitung: Men Williamson förnekar ju Förintelsen.

Kardinal Castrillón Hoyos: Han förnekar den inte, han reducerar den. Jag känner inget uttalande från honom där han förnekar folkmordet. Och detta är en historiskt övervägande. Det moraliska problemet är uteslutande folkmordet i sig och ännu mera om det uppvisas graverande rasism. Det går inte an att placera en enda människa i en gaskammare ty även detta är ett brott som inte kan förbises eller tolereras. Det går inte an. Därför är reduktionismen i samband med Förintelsen fullständigt oacceptabel.

Süddeutsche Zeitung: Men att göra uttalanden som Williamson, väl medveten om att detta kommer att såra en person eller en grupp, det borde väl vara möjligt att fördöma ur en moralisk synpunkt.

Kardinal Castrillón Hoyos: Detta accepterade ju även Williamson. Jag har talat med honom, och han bad om förlåtelse från de personer, familjer till offren och till institutioner för den skada han orsakat med sina uttalanden. Hans ursäkter var dock otillräckliga.

Süddeutsche Zeitung: Och vad hade Vatikanen gjort om han inte bara minimerade Holocaust utan också hade förnekat den?

Kardinal Castrillón Hoyos: Förnekelsen berör inte Kyrkans väsenskropp. Det är ett gissel, ett problem som vilket annat, det går att lösa. Det är problem att det finns folk som är oberörda inför folkmord, liksom att det finns folk som rekommenderar, praktiserar eller försvarar abort.

Süddeutsche Zeitung: Och hur agerar Kyrkan inför sådana problem?

Kardinal Castrillón Hoyos: Påkalla uppmärksamhet, visa på läran och, om nödvändigt, pålägga sanktioner. I fallet Williamson måste man avvakta, då han ju ej ännu var i full kommunion med Kyrkan. När den dagen kommer, så kan Kyrkan förbjuda honom att predika därför att han inte uppvisat tillräcklig finkänslighet för att vara en predikant.

Süddeutsche Zeitung: Vad hade hänt om Ni känt till Williamsons uttalanden innan debaclet i medierna?

Kardinal Castrillón Hoyos: Då han inte är i full kommunion så är det inte upp till oss att ge reprimander eller straff. Det faller på msgr Fellay, som är superior. Och Fellay har levt upp till sin roll.

Süddeutsche Zeitung: Skulle ni gjort samma sak om igen ifråga om lefebvisterna?

Kardinal Castrillón Hoyos: Exakt samma sak! När det gäller exkommunikationen: Jag arbetade med ett särskilt problem, som handlade om att fyra biskopar vigts utan godkännande. Inget annat.

...jag har gjort allt som var möjligt för hennes fullständiga enhet och jag lade min kraft för hennes helgande, även för den underbara rikedom som ryms i hennes ärevördiga riter och traditioner.


Süddeutsche Zeitung: Hur känns det efter skandalen?

Kardinal Castrillón Hoyos: Jag känner mig just nu upprörd. Men upprördheten går över mycket fort hos mig, då jag är en människa som alltid blickar framåt. Jag säger mig alltid: ”Min kvart” av ansvar för detta uppdrag har nu gått ut. Mina ögon, min själ och mitt hjärta går in i en ny kvart som min Herre ger mig. Vid fyllda 80 år så ser jag fram mot den långa ”kvarten” i mitt långa prästerliga och episkopala liv. Jag var ordförande i Ecclesia Deikommissionen, Kyrkan intresserar mig och jag har gjort allt som var möjligt för hennes fullständiga enhet och jag lade min kraft för hennes helgande, även för den underbara rikedom som ryms i hennes ärevördiga riter och traditioner. I denna stund är mitt huvud i nästa kvart av livet.

Süddeutsche Zeitung: Känner Ni att Ni blivit dåligt behandlad?

Kardinal Castrillón Hoyos: Jag har haft mycket att göra med medierna. Jag vet att en av yrkessjukdomarna hos journalister är att hitta ett scoop med kontroverser och offer. Och därför har jag en krokodils överhud för att kunna motstå slagen och påhoppen när de har gått igång. Men dessa saker påverkar mig inte. Det har aldrig fallit mig in att be om rättelser därför det är meningslöst: Sanningen hittar alltid nya vägar. Och hela sanningen när det gäller detta ämne vi nu diskuterat, är vad jag just sagt.

20091003

Översättning från spanska orginaltexten: US

Från Zenit

Se även:
Vad kardinal Castrillón Hoyos egentligen sade. Del 1

Artikeln i Süddeutsche Zeitung del1
Artikeln i Süddeutsche Zeitung del 2
Misstro inte påvens avsikter!

 
 
Tillbaka Förstasidan Från början
===============================
© KATOLSK OBSERVATÖR 2005-2008 All rights reserved