(katobs.se) Följande artikel är hämtad ur en webbsida för en ungdomsgrupp inom Novo Hamburgos biskopsstift i Brasilien. De presenterar nedan själva den brevtext de fått från en medicinstuderande. Men låt oss först rekapitulera händelserna som lett fram till brevet.
Bakgrunden
Orsaken till brevet är de händelser som följde efter det att det den 5 mars 2009 offentliggjorts att en nioårig flicka gjort abort efter att ha blivit gravid med tvillingar efter en våldtäkt. Aborten genomfördes i graviditetens sextonde vecka. Fallet fick stor uppmärksamhet i Brasilien. Ärkebiskopen i Recife, José Cardoso Sobrinho, hade försökt övertala modern till den minderåriga flickan att ta ett beslut för livet. Ärkebiskop Sobrinho beklagade inför pressen att ”man inte gjort allt för att rädda tre liv” och meddelade på en direkt fråga att ”alla inblandade i vuxen ålder” bär skuld och deras handling innebär exkommunicering ”latae sententiae”.
Kritiken
Därefter följde en världsomfattande mycket skarp kritik av ärkebiskopen och hans uttalande. Man menade att ärkebiskopen varit okänslig och grym, det uppgavs felaktigt att han uttryckt att både den nioåriga flickan, hennes föräldrar och läkarna var exkommunicerade. Fallet togs även upp i ett studioprogram i svensk TV den 19 mars och samma sak hävdades där: Att den nioåriga flickan, som ännu ej mottagit sin första kommunion, var exkommunicerad.
Även från kyrkligt håll fick ärkebiskopen skarp kritik. I Rom publicerades ett uttalande i L' Osservatore Romano av ärkebiskop Fischiella:
Innan man tänkte på exkommunicering, borde man först av allt ha försvarat, omfamnat och tröstat, med den humanitet som vi kyrkans män borde vara experter på att förkunna och lära ut. Men detta hände inte. (1)
Från alla de nordiska biskoparna utgick ett nästan identiskt uttalande, unikt i sitt slag då det gällde ett uttalande från en biskop i ett enskilt fall i en annan världsdel. Det sades bland annat:
Det är obegripligt att ärkebiskop Sobrinho gett offentlighet åt denna exkommunikation. Liknande tragiska fall skall lösas i samband med bikt och själavård, inte inför hela världens ögon. Man kan föreställa sig vilket lidande en redan hårt drabbad mor och dotter utsatts för genom att fallet fått en sådan offentlighet. (2)
Gensvaret
Redan den 10 mars sände Ärkestiftet av Olinda och Recife ut en deklaration, där man bestämt tillbakavisade den version av händelserna som pressen spridit, och man anförde den kyrkorättsliga situationen. Den första punkten i deklarationen lyder:
1. Alla ansträngningar från detta ärkestift utgick från strävan att rädda TRE liv. (3)
Artikeln i L´Osservatore Romano ledde till en kortfattad kommuniké (4) från ärkestiftet i Olinda och Recife, som utsändes dagen efter dess publicering. Man avvisade beskrivningen av vad som skett. Det visade sig att en präst gjort allt för att följa fallet och ärkebiskopen hade också personligen engagerat sig för att om möjligt hjälpa familjen. Men en abortvänlig organisation ingrep, lyckades få föräldarna att ändra uppfattning och använde sig hela tiden av pressen för att misskreditera kyrkan och skapa exempel.
Sedan följde tystnad, tills monsignore Michel Schooyans, en belgisk, mycket repekterad, av påven även aktad, professor emeritus vid det anrika katolska universitetet i Louvain, tog till orda. Utifrån en detaljerad genomgång av fallet menade Schooyans att Fishiellas artikel var behäftad med rena felslut och han befarade att kyrkans syn på abort skulle rubbas genom detta officiella uttalande. Han rekommenderade därför "ett starkt uttalande från den Helige Fadern". (5)
Men från Vatikanen hördes ingenting. I juni skickades till ett hundratal berörda inom kurian och dess krets ett sexsidigt memorandum från ärkestiftet i Olinda och Recife, författat av dess advokat, där fallet beskrevs. Skrivelsen utmynnade i följande slutsats:
Vid beaktande av vad som framkommit här, är det nödvändigt att alla kritiker av ärkebiskop Cardoso borde erkänna att deras förhastade slutsatser var ogrundade och de borde reflektera över och gottgöra det onda som de begått, så att rättvisa skipas för ärkebiskop Cardoso Sobrinho.(6)
Upprättelsen
Den 11 juni först kom ett klargörande från Troskongregationen, där det dels fastställs att abort aldrig kan godkännas, och dels att fallet
hade följts upp med all tänkbar pastoral känslighet, särskilt av ärkebiskopen av Olinda och Recife, Hans Excellens José Cardoso Sobrinho. (7)
Denna vändning av ärendet har inte givits någon stor uppmärksamhet. Ärkebiskop Cardoso Sobrinho gick i juni i pension utan att ha gottgjorts offentligt annat än genom den senkomna noten i L' Osservatore Romano.
Nedanstående artikel är alltså en röst från en ung man som följt ärendet från nära håll. Hans ord är starka men budskapet borde stämma många till eftertanke.
Noter:
(1) Med anledning av det uppmärksammade fallet i Brasilien, pressmeddelande från Stockholms katolska stift den 9 mars 2009. Se även: PRESSEMELDING FRA OSLO KATOLSKE BISPEDØMME, den 10 mars 2009 samt Biskoppen udtaler sig vedrørende den brasilianske abortsag, den 13 mars 2009
(2) Ärkebiskop Rino Fischiella:"Dalla parte della bambina brasiliana”. L' Osservatore Romano 15 mars 2009
(3) Declaracao da Curia Metropolitana da Archuidiocese de Olinda e Recife, 10 mars 2009
(4) Esclaramientos da Archuidiocese de Olinda e Recife sobre o artigo publicado no L' Osservatore Romano, sob titulo "Dallaparte della bambina brasiliana", 16 mars 2009
(5) Professor Monseigneur Michel Schooyans: The Recife affair, LifeSiteNews, 11 juni 2009
(6) Se: Rom har sagt sitt i Recife-fallet – men tvisten är inte avslutad
(7) CONGREGAZIONE PER LA DOTTRINA DELLA FEDE: CHIARIFICAZIONE DELLA CONGREGAZIONE PER LA DOTTRINA DELLA FEDE SULL'ABORTO PROCURATO
Innan jag formade dig i moderlivet, utvalde jag dig, innan du kom ut ur modersskötet, gav jag dig ett heligt uppdrag: att vara profet för folken. Men jag svarade: ”Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!” Då sade Herren till mig: Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig! Låt dem inte skrämma dig och jag skall rädda dig, säger Herren (Jer 1:5-8).
Ärade läsare:
Detta kommer kanske att bli den viktigaste artikeln som någonsin publicerats i JORNADA CRISTÃ. Det är ett brev som sänts till professorerna Rivaldo Albuquerque och Olímpio de Moraes vid den medicinska fakulteten i Pernambucos universitet, med kopia till rektorn Carlos Calado. Professorerna Rivaldo och Olímpio tillhörde det läkarteam som utförde aborten på den lilla nioåriga flickan vars styvfar begått våldtäkt på henne i Alogoinha (PE).
Brevets författare, Artur Costa, studerar medicin på tionde terminen vid ovannämnda universitet, och utifrån en förklaring vad en exkommunicering “latae sententiae” betyder kommer han till modigt försvar för ärkebiskopen av Olinda och Recife, Dom José Cardoso Sobrinho. Därefter innehåller brevet några betraktelser om plikten av att inom läkarvetenskapen upprätthålla de moraliska värderingarna som kontrast till den rent medicinska funktionen. Slutligen går brevet direkt till kärnan:
”Om ingen kan överbevisa mig, så var denna graviditet helt och fullt möjlig att genomföra vetenskapligt sett. Vi vet alla att läkarvetenskapen räknar med det oförutsebara och det är så som vi måste närma oss den. Och i min uppfattning bör det rätta sättet att handla vara att man väntar hur det särskilda fallet ska utveckla sig, övervakar flickan noga och som så blir nödvändigt, sätter igång förlossningsarbetet. Målet måste alltid vara att försöka rädda liv, det är ju det som utmärker läkarvetenskapen. Om någon bevisar det motsatta för mig och därvid kommer med vetenskapliga argument, då först kommer jag att ändra åsikt.”
Kära katoliker! I ljuset av alla ärekränkande, partiska, hatiska, fördomsfulla och intoleranta uttalanden emot den katolska kyrkan, låt oss själva stå fasta och orubbliga och förbli trofasta mot apostlarnas efterträdare! Låt oss när nu ärendet av de stora tidningarna marginaliserats och skuffats bort till en undanskymd plats istället se det hela ur katolsk synvinkel. Tänk på hur den katolska kyrkan, det katolska prästerskapet och den kristna läran alltid förföljs av medierna i samhället. Tänk på att journalisternas uppgift, i 99% av fallen, tjänar till att undergräva kyrkans moraliska ställning och att rubba förtroendet för medlemmarna av hennes hierarki.
Det är just detta som hände nu. Kyrkans position företräddes här av ärkebiskop Dom José Cardoso Sobrinho. Hans uppgift var i första hand, så som lagen påbjuder, att försöka få flickans mamma att inse att abort inte var ett bra alternativ. I andra hand uppfyllde han den – och han gjorde därvid återigen bruk av den rådande yttrandefriheten, och gick inte en enda gång emot den civilrättsliga författningen – då han öppet föklarade att de som ingick i läkarteamet som utförde aborten var exkommunicerade – så som det står skrivet i den kanoniska lagen. Straffet exkommunicering är en ren inomkyrklig angelägenhet och har ingen som helst civilrättslig verkan. Den berör endast oss katoliker och vi har skyldighet att efterfölja den katolska läran.
Låt oss sända denna text till vänner, bekanta och arbetskamrater, om de är katoliker. Låt oss göra det vi kan för att försvara den katolska tron och de biskopar som noggrant följer Vår Herre Jesus Kristus och hans Evangelium. Här följer brevet:
*****
Brevet från den unge medicinstudenten
|
Ärade professorer Rivaldo och Olimpio, Jag är student på tionde terminen inom medicinstudierna ”FCM – UPE” och jag skriver detta mail för att uttrycka min sympati för ärkebiskopen av Olinda och Recife, Dom José Cardoso Sobrinho. För det första var det som den illvilliga och partiska pressen skrev fel och Dom José exkommunicerade ingen. Eftersom flera av er säger er vara katoliker utan att förstå den katolska läran, vill jag nu förklara ett par saker för er.
Av detta ser vi att biskopen överhuvudtaget inte exkommunicerade någon, eftersom alla de som deltog i förfarandet redan blivit automatiskt exkommunicerade. Exkommunikation Latae sententiae betyder nämligen detta: Automatisk exkommunikation i själva ögonblicket då akten begås. Och ärkebiskopen gjorde inget annat än nämnde det som står i den kanoniska rätten, som är en lag föreskriven av påven och följaktligen av Gud. När påven uttalar sig i frågor om tro och moral uttalar han sig nämligen i Jesu Kristi namn. Kristus gav Himmelrikets nycklar till påven, så att denne skulle äga makt att lösa eller binda och denna makt är ofelbar. Detta under förutsättning att man bekänner sig till den katolska tron. Den som inte tror på detta sätt är inte katolik. Man är inte skyldig att vara katolik.
En annan sak som Dom José gjorde var att försöka hjälpa den lilla flickans familj och försöka ingripa i processen för att förhindra själva förfarandet. Därvid sårades ingen läkares moraliska integritet och Dom José brast inte i respekt mot någon. Det var snarare det motsatta som skedde men överallt fick vår ärkebiskop bara ta emot hånfulla och förlöjligande anmärkningar. Och ändå försvaras yttrandefriheten överallt, av individer, press och i den universella deklarationen om de mänskliga rättigheterna… Vår biskop är alltså ett undantag, just han skulle vara förbjuden att yttra sig? Vad är det för ett hycklande? Vilken relativismens diktatur är inte detta!
Vad är moralens uppgift? Inget mer och inget mindre än att tolka naturrätten. Den universella deklarationen om de mänskliga rättigheterna är inget annat än ett försök att tyda naturrätten (och omtolka den till vår värld). Och vad är naturrätten? Det är den lag som reglerar varje levande varelses naturliga fallenhet. Ett exempel är att varje mänsklig varelse har fallenhet att göra det goda. Varje mänsklig varelse vet att det är rätt att göra det som är gott och fel att göra det som är ont. Djupt inne i varje människas hjärta finns insikten att det är fel att döda en oskyldig person. Det finns många exempel vi skulle kunna ta upp på det. Naturrätten finns inskriven i alla människors hjärta. Och den universella deklarationen om de mänskliga rättigheterna är inget annat än ett försök att tolka detta. De tio budorden är inget annat än ett sammandrag av denna naturlag. När så en gång naturrätten tagit konkret form, måste vi dra slutsatsen att det onda och det goda är något absolut. Om någon relativiserar det som är rätt och det som är felaktigt betyder det att varje brott eller absurd handling kan betraktas som något som kan rättfärdigas enligt dessa personers åsikt. Det betyder att man helt går ifrån naturrätten och inte tror på Guds existens. Detta bör man alltid ha i minnet. Och det var i detta sammanhang som Dom José ingrep i ärendet, inte i ett vetenskapligt sasmmanhang, utan i samband med moral!
Vare sig det skedde på grund av våldtäkt, eller genom en olycka (vid lek), om det var en främling (som utförde handlingen), så finns det sett med förnuftets ögon inget som rättfärdigar förgörandet av ett liv i livmodern. Att ta hänsyn till psykologiska konsekvenser... om man ska göra abort eller ej- det ändrar inget i saken, flickan bär på det hon bär i vilket fall som helst. Det finns ingen vetenskaplig studie som bevisar om det skulle vara något välgörande eller skadligt i detta avseende. Sentimentala argument kan inte ersätta förnuftet, till och med om de godkänns i lagen och är tillåtna för själva förfarandet. Mina lärare, dr Rivaldo och dr Olímpio, jag respekterar er mycket, jag omfattar särskilt prof. Rivaldo med stor sympati, jag förstår att ni är professorer som är starkt engagerade i FCM – UPE, men det är ett faktum att ni är rasande försvarare av abortlegalisering alltid och överallt och att detta var ett tillfälle för er att uppvigla befolkningen och att propagera för era egna åsikter. Jag vet att det är så. Med bästa hälsningar, |
Ur ”Ministério Jovem” – Webbsida för en ungdomsgrupp inom Novo Hamburgos biskopsstift
Övers. från brasilianska originalet: NH
Se även:
Nordiska biskopar tar öppet ställning i enskilt fall
Abort vid 9 års ålder: Det kan finnas alternativ
Sanningen om den brasilianska flickan
Rom har sagt sitt i Recife-fallet – men tvisten är inte avslutad
Den brasilianske ärkebiskop Sobrinho tar emot
ett internationellt Pro-Life-pris
Intervju med ärkebiskop Cardoso Sobrinho inför hans avgång
Terrorismen med mänskligt ansikte (I) Intervju med msgr Schooyans
