![]() |
||||
|
||||
Ikonen "Vår Fru av Stockholm" En historia värd att berätta |
||||
|
(katobs.se) Den 20 september firas varje år Vår Fru av Stockholm i katolska domkyrkan. Ikonen har hedersplats i kapellet mellan den gamla och nya delen av kyrkan. Vi återger här nedan den beskrivning som återfinns i boken om katolska domkyrkan. Texten är författad av Gun Wanders. Några tillägg är värda att göra: Förre domprosten msgr Johannes F Koch fick en vision att ikonen skulle i Fátima återvända till Ryssland via Stockholm. Detta sex år innan muren föll i Berlin 1989. Hans tanke var att eftersom Lenin kom med revolutionen från ett besök I Stockholm - iklädd nyinköpt skräddarsydd kostym från Paul U. Bergström (PUB) - så skulle denna ikon också komma från Stockholm när denna ogudaktiga samhällsordning en gång upplöstes. Han hörde sig för med Den Blå Armén i Fátima, som hade ansvaret för det kapell där den förvarades, om de kunde utverka ett löfte att ikonen, när den väl levererades till Moskva, skulle först stanna i Stockhom under ett år. Man trodde nog man hade att göra med en galning. I samband med att ikonen installerades så bildades spontant en bönegrupp, som samlades vid de sk Fátimalördagarna klockan 8 på morgonen. Programmet omfattade bikt, betraktelse, rosenkransbön, heliga Mässan och tyst tillbedjan. Ikonen är inramad av en mängd reliker, bland annat från S Hieronymus, S. Teresa av Ávila och salige Liborius Wagner, denna tidskrifts skyddspatron. Altaret härrör från Birgittaklostret i Altomünster. Under ikonen finns en karta av Södermalm, där kyrkorna och även andra detaljer utgörs av ädelstenar och guld, skänkt av församlingsmedlemmar. Fátimaikonen överlämnades 1983 till påven S. Johannes Paulus II. Han använde den för privat bruk till 2004, då han överlämnade den till det rysk-ortodoxa patriarkatet som ett tecken på försoning och god vilja. Ur Gun Wanders beskrivning: Ikonen är av Kazan-typ och från 1600-talet.
Den är inköpt av domprost Koch. Ikonens tidigare öden är okända. Motivet är den heliga Jungfrun som håller
det stående Jesusbarnet som har högra handen lyft till
välsignelse. Ikonen har s.k. risa och tsata (halssmycke) i
silver med ädelstenar. Flera ibland motsägelsefulla berättelser finns om vad som hänt med urikonen och de tidiga kopiorna. Många kyrkliga föremål förstördes eller såldes till väst- världen efter kommunisternas maktövertagande i Ryssland 1917. På Nationalmuseum i Stockholm finns sju ikoner av Kazan-typ.
Att just denna ikon finns här i Stockholm är mycket domprost Kochs förtjänst. Han hade aldrig kunnat släppa tanken på att Lenin, upphovsmannen till ”Marias landsflykt”, tillbringade en dag 1917 i Stockholm, för att därefter åka till Ryssland och starta ”sin gudlösa revolution”. Genom sina kontakter med S:t Ludvigs katolska församling i Moskva visste domprost Koch att de troendes förhoppningar väckts om att gudlösheten skulle övervinnas som Maria sagt vid uppenbarelserna i Fatima 1917. Rysslands nationalskyddshelgon Guds moder Maria betydde mycket för de troende. Man var övertygad om att när Vår Fru av Kazan en gång skulle återvända till sitt folk skulle gudlösheten vara övervunnen. Domprost Koch menade att här i Stockholm skulle Rysslands befrierska, Vår Fru av Kazan finnas i beredskap. Efter mycket sökande hittade han i Bayern denna ikon av Vår Fru av Kazan. Den var i privat ägo och till salu. Ikonen återinvigdes med bysantinsk rit 1984 genom Rev. Joh. Düsing från Jerusalem. Kapellet inreddes för nådabilden och den 15 augusti 1988 upphöjdes ikonen högtidligt. ”Gudlöshetens system” upphörde i Ryssland 1990 och man började åter bygga
upp den rivna Kazankyrkan vid Röda torget i Moskva. Se även: Fatimabudskapet Foto Vår Fru av Stockholm: katobs.se |
|||