(katobs.se) Situationen i Belgien ter sig allt mera komprometterande för ärkebiskop Gottfried Danneels. Han förhördes nyligen i tio timmar av polisen, som sägs ha uppgett honom kallad som vittne, men släppt som misstänkt. Vilka brott det skulle handla om är okänt. Hot mot vittnen har nämnts. Han uppges befinna sig i chock.

Den 24 juni  gjorde polisen en brutal husrannsakan i själva ärkebiskopsresidenset och samtidigt i ärkebiskop emeritus Danneels hem. Orsaken sades vara ”relaterad till sexuella övergrepp på barn inom kyrkan”. En biskopskonferens pågick just, och man höll alla i huset närvarande biskopar i husarrest, deras datorer och mobiltelefoner beslagtogs och man borrade sig till och med in i de förslutna biskopsgravarna i sökandet efter gömda dokument. 475 sekretessbelagda mappar om lika många övergreppsfall beslagtogs, samt en mängd annan dokumentation. Rykten om karaktären av dokumenten florerar, men som med alla rykten ska de inte tas för sanningar.

I april hade en kommission tillsatts av kyrkan, ledd av den kände psykiatrikern Dr. Peter Adriaenssens. Kommissionen tog emot olika vittnesmål om övergrepp i katolska inrättningar, vilka skulle utmynna i en rapport senare i år. Löftena om sekretess var avgörande för att man skulle få in vittnesmål. Efter polisinripandet har hundratals personer hört av sig med bestörtning. De vill inte att deras berättelser skall komma ut i offentlighet, vilket kan förstöra både familj- och yrkesliv. De anser sig lurade. Adriaenssens har avgått, han menar att staten utnyttjat den kyrkliga kommissionen som ett lockbete att få in information, för att sedan slå till utan varning.

Kardinal Danneels gick i  pension i februari, 77 år gammal, efter 30 år som Belgiens primas. Han efterträddes, inte utan protester, av den betydligt mera traditionelle msgr André-Joseph Léonard. Leonard tillsattes för 10 år sedan som biskop av Namur, detta vid en tidpunkt när den katolska kyrkan i Belgien var under upplösning. Kallelser uteblev, kyrkor stängdes och från ärkebiskopspalatset kom det ofta uttalanden i konflikt med Läroämbetet. Danneels, en ikon för många i liberala kretsar, var en stark förespråkare för att kyrkan skulle överge sin syn på preventivmedel, som den definierats i encyklikan Humanae Vitae. Danneels förespråkade också en mera decentraliserad kyrka, där den lokala biskopskonferensen får ansvara för läran snarare än ett läroämbetet utgående från påven och Troskongregationen. Detta för att läran ska anpassas till lokala förhållanden och kulturer. Han uttalade sig också för att påven Johannes Paulus II borde avgå, detta redan många år innan hans död, med hänvisning till en eventuell demens. (Johannes Paulus var dock inte mera dement än att han kunde ge ett kvickt svar: - Till vem skulle jag lämna min avskedsansökan?)

Belgien skakades 1996 av det kända brottsfallet Marc Dutroux. Sex dagar efter denne våldtäktsman och seriemördare kidnappat en 14 årig flicka, återfanns hon i fångenskap hans hem, och dessutom en 12-årig flicka som suttit 77 dagar i ett källarrum. I trädgården påfanns kvarlevorna av fem personer varav fyra var barn. Två av dem hade begravts levande. Rättegången var omfattande och blev upprinnelsen till att ett pedofilnätverk med inslag av satanism avslöjades. I nätverket ingick affärsmän, tjänstemän och även polischefer. Ministrar avgick och ännu ifrågasätts rättegångens ojävighet. Dutroux ansåg sig genom hela rättegången vara oskyldigt dömd, han hade "räddat" barnen.

1997 gavs det ut en lokal katekes, en textbok, med imprimatur från ärkebiskopsämbetet, kallad Roeach. Bakom den stod två professorer från katolska universitet, Jef Bulckens från Universitet i Leuven och Frans Lefevre från prästseminariet i Bryssel. Katekesen framhäver mycket explicit vuxnas rätt att stimulera barnens sexualitet, även mycket små barn. Detta på ett språk (teckningar, pratbubblor) som riktar sig till barnen direkt. Flera katolska föräldrar reagerade, inte minst mot bakgrund av de skrämmande avslöjandena kring fallet Dutroux. Framförallt var det en parlamentsledamot, dr Alexandra Cohen som skrev direkt till ärkebiskop Danneels om saken. Hennes brev, som innehåll ett krav på att dra tillbaka boken från de katolska skolorna, där den användes, besvarades aldrig. En stor grupp föräldrar som kallade sig ”Respekt för föräldrar och barn” beslöt då 1997 att gå till ärkebiskopens residens för att visa sitt engagemang. De bad rosenkransen och anhöll om att få träffa kardinalen. Men den vanligtvis så folklige kardinalen vägrade träffa dem. ”Jag låter mig inte pressas” var hans enda uttalande, detta via skvallertidskriften Humo. Till slut blev de mottagna av biskopen i Antwerpen, och han lovade ta itu med saken. Efter nästa biskopskonferens meddelande han dock att det inte blir någon utredning angående kyrkans undervisning i dessa frågor, detta efter beslut av biskopskonferensen.

Föräldragruppen uppvaktade ånyo ärkebiskopens residens i februari 1998. Gruppen hade nu växt till 200 föräldrar. När ärkebiskopen inte tog emot gick man vidare till nuntiaturen. Man möttes då av polis med vattenkanoner.  

I en intervju i Het Volk försvarade författaren till boken sitt budskap. De enda invändningar han fått av biskoparna var att pratbubblor, som förekommer, skulle göra att barnen inte tar budskapet på allvar (alltså att det kan kännas skönt om vuxna berör deras könsorgan).

Dr Alexandra Cohen insåg att kyrkan i Belgien inte ville lyssna till föräldrarna. Hon tog sina fem barn ur katolska skolor de gick i och startade ett föräldrakooperativ med hemundervisning istället. Hon skrev också till samtliga kardinaler världen över om saken. Hon fick svar från många, däribland de kända namnen Gagnon, Meisner, Arinze och – Ratzinger som lät meddela genom sin sekreterare att kampen hon förde var ”rättfärdig och god”.  

Men historien slutar inte här. En annan förälder uppmärksammade 1984 att det i biskopskonferensens nyhetsblad Church and Life fanns en artikel  om en grupp som skulle samlas för att

”öka medvetenheten i kyrkan om pedofilfenomenet, dela information och motverka fördomar, att utbyta erfarenheter och inge mod. Alla är välkomna som bättre vill förstå pedofili och pedofiler under öppna, respektfulla och tillitsfulla omständigheter”

Det hela kunde vara en annons för möten pedofiler emellan.

Modern, som samlat mera graverande information från den ”katolska” gruppen, där bland annat föräldrar anmodades aldrig lägga sig i barnens relationer med andra vuxna, togs inte emot av kardinalen. Gruppen fick fortsätta verka.

I februari detta år skulle det visa sig att en av Danneels egna biskopar, hans bäste vän Roger Vangheluwe, vid tiden för biskopskonferensens artikel själv begick övergrepp på en elvaårig släkting, en pojke som av hänsyn till Vangheluwes förestående karriär hade avhållits att yppa något. Detta hade pågått under flera år, vilket åklagare nu menar var känt av Danneels.

Vangheluwe har nu dragit sig tillbaka i kloster.

20100707

Se även: Saktmod anbefordras