(katobs.se) Enligt välunderrättade källor har Kongregationen för ordenslivet utfärdat restriktion för en mycket välkänd orden, de franciskanska Congregazione dei Frati Francescani dell'Immacolata (FFI), när det gäller att fira mässan enligt romersk rit i den extraordinära ordningen. Dekretet har utfärdats den 11 juni, efter visitation hos nämnda orden initierad redan 2012, dvs under påve Benedkt XVI:s pontifikat. Förbudet träder i kraft den 11 augusti 2013 utan möjlighet att överklagas eller prövas i tribunal.

Immaculatfranciskanerna, som de allmänt kallas, är välkända särskilt i Italien, Filippinerna och USA och de finns i många länder, även avlägsna platser såsom Kamerun och Tchad.

Orden är mycket karismatisk och utåtriktad, man har en omfattande mediaverksamhet, radio och publikationer, där man strävar efter att utså den brinnande marianska spiritualitet som emanerat från S. Maximilian Kolbe och hans verk. Denna orden har en närmast exempellös tillströmning av unga kallelser. Det finns 120 präster som betjänar 55 manliga och 47 kvinnliga ordenshus. Man iakttar strikt det franciskanska idealet om kyskhet, lydnad, fattigdom och enkelhet, och man firar den heliga Mässan enligt två av de många ordningar och liturgier som finns i den Romersk-katolska kyrkan. Detta för att följa grundarens anda att i liturgin visa sin vördnad och ära Gud på de sätt man finner vara det yttersta vi kan förmå som människor.

Påven Benedikt XVI gav 2007 ut ett Motu proprio, Summorum pontificum, där det fastslogs att det alltid finns möjlighet att fira Heliga Mässan enligt den äldre ordningen utan särskilt tillstånd, då denna aldrig förbjudits. Det räcker att en grupp så önskar på fast basis, så är det kyrkans plikt att ordna detta *). Vidare utgavs 2011 en instruktion, Universae ecclesiae, där det fastläggs ånyo att det inte finns en konkurrens mellan de två ordningarna:

There is no contradiction between the two editions of the Roman Missal. In the history of the Liturgy growth and progress are found, but not a rupture. What was sacred for prior generations, remains sacred and great for us as well, and cannot be suddenly prohibited altogether or even judged harmful.”

För Immaculatafranciskanerna, där många kallelser kommit just i kontakten med de heliga mysterierna genom den äldre mässordningen, återstår nu alltså att söka tillstånd för den dagliga heliga mässan, om man vill fira den enligt usus antiquior. Många präster har inte firat mässan i någon annan ordning, vilket innebär att många kapell och kongregationer efter den 11 augusti kommer stå utan den för ordensmedlemmar oundgängliga dagliga mässan.

Orsakerna till detta beslut är vid detta tillfälle inte kända. Det kan naturligtvis finnas anledningar vi inte känner såsom osämja, missbruk eller överträdelser av de befogenheter en katolsk orden har att följa. Det har framkommit att en mindre grupp i ordensgemenskapen, bestående av amerikaner, har framfört klagomål att man inte alltid kan delta i heliga Mässan enligt den ordinära mässordningen. Dekretet har angivit som anledning till visitationen

"al fine di tutelare e promuovere l'unità interna degli Istituti religiosi e la comunione fraterna,"

det vill säga att fullända och befrämja den inre enheten inom ordensgemenskapen, som underförstått är hotad enbart genom olika preferenser gällande vilken ordning som man följer under heliga Mässan.

Dekretet i sin helhet

Se även hur två Immaculatafranciskaner själva ser på saken:

1. "Church knows exactly what she is doing, even when the journalists do not.  We entrust ourselves to her care, just as we do to the Immaculate."

2. "the motu proprio entitled Summorum pontificorum, created divisions within our Religious Family"

*)The Motu Proprio manifests his solicitude as Vicar of Christ and Supreme Pastor of the Universal Church,and has the aim of:

a. offering to all the faithful the Roman Liturgy in the Usus Antiquior, considered as a precious treasure to be preserved;

b. effectively guaranteeing and ensuring the use of the forma extraordinaria for all who ask for it, given that the use of the 1962 Roman Liturgy is a faculty generously granted for the good of the faithful and therefore is to be interpreted in a sense favourable to the faithful who are its principal addressees;

c. promoting reconciliation at the heart of the Church.