(Vatikanen den 19 november, 2008 Zenith.) Benedikt XVI säger att Martin Luthers lära om rättfärdiggörelsen är korrekt om tron ”inte sätts i motsats till kärleken”.

Det var under en audiens som ägnades ännu en betraktelse över aposteln Paulus som påven sade detta. Denna gång var ämnet apostelns lära om rättfärdiggörelsen.

Påven sade att Paulus omvändelse på vägen till Damaskus ändrade hans liv radikalt. Han började betrakta som en ’förlust’ alla sina meriter, sina förtjänster som han skaffat sig i utförandet av ett dock helt oförvitligt religiös yrkesliv. När han jämförde det med den sublima kunskapen om Jesus Kristus var det inte värt ett vitten.

Påven fortsatte:

"Det är just på grund av denna personliga erfarenhet av en relation med Jesus som Paulus för att uppnå rättfärdighet sätter en absolut motsättning mellan de två vägarna i centrum av sitt evangelium. Den ena bygger på Lagen medan den andra är baserad på nåden som gives oss till skänks om vi tror på Kristus. Att välja mellan rättfärdighet genom att utöva de gärningar som Lagen förespråkar och rättfärdighet genom att tro på Kristus blir sålunda det allt överskuggande ämnet som går som en röd tråd genom alla Paulus brev."

Vad är lagen

Men för att förstå denna Paulus lära ”måste vi klargöra vad den där ’lagen” är från vilka vi har frigjorts och vilka de ’lagens gärningar” är som inte leder till rättfärdiggörelse”.

Så här förklarar påven det:

”Redan i församlingen i Korint fann vi uppfattningen, som sedan kommer att återkomma många gånger i historien, att det hela handlar om den moraliska lagen och att de kristnas friheten därför bestod i att vara fria från etiska lagar  [...] Det är tydligt att en sådan tolkning är felaktig. Kristen frihet är inte libertinism. Den frihet som aposteln Paulus talar om är inte friheten från att göra gott.”

Istället är den lag som Paulus hänvisar till

”den samling uppföranden som sträcker sig från den etiska grunden till de rituella och kulturella seder och bruk som hörde till den rättfärdiges identitet – särskilt omskärelse, reglerna som gällde ren mat och den rituella renheten, reglerna som gällde sabbaten och så vidare.”

Dessa regler tjänade till att skydda den judiska identiteten och tron på Gud. De utgjorde en försvarssköld som skulle skydda det dyrbara trosararvet, sade påven.

Men i det ögonblick när Paulus möter Kristus förstår han att i och med Kristi uppståndelse hade situationen radikalt förändrats.

"Det var inte längre nödvändigt – så läser vi i Efesierbrevet – med en mur mellan Israel och hedningarna. Nej, denna skiljemur har rivits. Det är Kristus som skyddar oss mot månggudadyrkan och alla dess avarter. Det är Kristus som är föreningslänken mellan oss och den ende Guden. Det är Kristus som garanterar vår sanna identitet i mångfalden bland kulturer. Och det är han som gör oss rättfärdiga. Att vara rättfärdig betyder helt enkelt att helt enkelt vara med Kristus och i Kristus. Och det räcker. Andra bruk är inte längre nödvändiga.”

Och därför är Luthers uttryck ”genom tron allena” sann såvida tron inte är något som uppfattas som en motsättning mot kärleken till medmänniskorna. Att tro är att betrakta Kristus, att överlämna sig helt åt honom, att bli förenad med Kristus, att närma sig Kristus och hans liv. Och formen som Kristi liv tar är kärleken. Därför betyder att tro att omvandlas till Kristus och att träda in i hans kärlek.

Slutligen sade påven: "Paulus vet att i den dubbla kärleken, den till Gud och den till nästan, uppfylls hela lagen. Hela lagen iakttas ifall vi står i förbindelse med Kristus genom en tro som föder kärlek. Vi är rättfärdiga när vi träder i förening med Kristus, som är kärleken."

20081125

Zenit.org med benäget tillstånd

Övers. NH

Se även: Hela påvens text i svensk översättning