När denna tidskrift för första gången gick ut i etern i webbformat hade påve Benedikt XVI beträtt påveämbetet i 233 dagar. Alltsedan den första tryckta utgåvan utkom 1968 har det varit en intention i redaktionen för KATOLSK OBSERVATÖR att bevaka sittande påves viktigaste handlingar, beslut, texter, tal och inte minst resorna. Vår redaktion har därför haft närkontakt, om inte med påven själv, så med hans agerande, med tänkandet och sist men inte minst, språket. Våra översättare har jobbat nästan fysiskt med att överföra precisa meningar till svenska. Det har inte alltid kanske varit så lätt att avväga mellan om en publicering ska ske av en översättning, som alltid kan bli bättre, eller om man ska slipa på texten. När det gäller mindre avgörande texter, som tal vid resor, audienser etc har vi prioriterat att de måste komma ut inom rimlig tid. Med andra texter har vi låtit det ta den tid som krävs för att få översättningen så exakt som möjligt.

Det har gått dryga sju år. Vi har ingen databas för våra artiklar ännu, men vi uppskattar antalet texter som kommer från påvens egen hand som vi översatt till cirka etthundrafemtio.

Vi som arbetat med detta har förundrats över är hur hög kvaliten varit överlag i dessa texter. Påve Benedikt fick under sitt ämbete en klarhet och enkelhet i sina framställningar, som man bara kunde ana i hans texter som kardinal. Det var som om ämbetets nåd slipade bort alla kanter och subtiliteter. Istället framträdde tankarna för det mesta helt transparenbta, begripliga.

Man behöver inte omfatta eller gilla allt det som en påve uttrycker, inte ens som en hängiven katolik. Endast när han talar ex cathedra i viktiga trosfrågor måste man ta till sig innehållet. I övrigt är man fri att ta det åt sig som man har användning för i sitt andliga liv. Uppenbarligen har många ändå kunnat göra detta, inte minst ungdomar. Vem glömmer den massamling av ungdomar som skedde i det allt annat än katolska Spanien, när en storm nästan svepte allt över ända, och ändå alla stannade, påven skippade sitt skrivna tal, talade direkt till ungdomarna istället, och allt slutade i en lång tillbedjan till Vår Herre i det Allraheligaste Sakramentet inplacerat i den magnifika guldmonstransen från katedralen i Toledo.

Vi har försökt förmedla påve Benedikts undervisning, med de enkla medel vi har. Bland annat höll han en serie lektioner under en följd av tjugotre onsdagar om apostlarna. Vår trogne medarbetare Per Paul Ekström översatte dessa till svenska. Av påvens alla tal var det några som fick stor publicitet, andra fick ingen uppmärksamhet alls. Ett av de mest citerade och anlitade översättningarna vi gjort är jultalet 2005 om tolkningen av det Andra Vatikankonciliet. Detta är en milstolpe i den efterkonciliära förståelsen hur kyrkan ska hantera sitt förflutna utan att fastna i det. Påvens tal i Regensburg, en lysande framställning över förhållandet mellan tro och förnuft, blev känt genom att det felciterades. Vi kunde visa vad han egentligen sade. Hans tal till studenterna vid Sapienzauniversitet blev berömt därför att påven hindrades från att hålla det - det fanns krafter som menade universitetsvärlden skullle vara fri från alla kyrkliga kontakter - trots att det ju var kyrkan som grundade universiteten. Påvens jultal till kardinalerna blev ökänt därför att det sades att där fanns en sorts dom över alla homosexuella, som om de skulle utgöra något jämfört med miljögifter. Vi kunde visa att detta var ren lögn. Inför resan till Afrika sades att påven sagt att kondomer spred AIDS. Men våra översättningar visar att han sade något annat - att man löser inte beteenderelaterade farsoter med pengar och kondomer, utan genom att hjälpa varandra till att ändra livsstilen.

Vi har också försökt förmedla de stora insatser påven gjort för att fästa uppmärksamheten på liturgins centrala roll i kyrkans förmedling av helighet. Genom en rad olika förändringar av den påvliga liturgin har påve Benedikt velat ge tecken att vi måste se på liturgin med större allvar. Hans utgivande av motu propriet Summorum pontificum var en stor gest i samma riktning; han ville visa att man inte kan bara dra ett streck över tidigare generationers sätt att be, att vörda och fira mässan. Vi försökte förmedla denna strävan hos påven, och vi har också försökt hålla rätt på turerna kring förhandlingarna med de präster, Sankt Pius X:s prästbrödraskap, som varit utan kyrklig jurisdiktion sedan otillåtna biskopsvigningar förrättats år 1988. Många rykten och felaktiga informationer spreds, och man missuppfattade påvens strävan att få till stånd en försoning, som om detta bara var en personlig fråga för honom.

Vi har också följt de flesta av påvens 24 resor vilka alla har bjudit på överraskningar.

Redaktionen vill nu tacka påve Benedikt för allt som han givit under dessa åtta år. Det känns som om vi alla fått vara medarbetare till en man som velat kyrkan väl, velat sprida evangelium och närma människan till Gud. Han har använt sig av sina talenter, men har inte alltid lyckats genomföra det han avsåg. Att han gjort sitt yttersta är utom all tvekan.

Vi framför alltså vår stora tacksamhet till påve Benedikt XVI för den nåd det har inneburit att sprida hans tankar, texter och ord och få ta del av allt han givit vår heliga kyrka.

Tack påve Benedikt XVI!

Redaktionen för KATOLSK OBSERVATÖR

Ulf Silfverling
fader Otto Michael Schneider
Natasja Hovén
Benkt Stolpe