|
||||
Påve Franciskus Predikan 7 juli 2014 |
||||
|
Låt oss betrakta scenen där Petrus ser Jesus komma ut efter att ha gått igenom en förskräcklig utfrågning … Petrus möter Jesu blick och gråter … Denna scen kommer för mig när jag ser er och tänker på så många andra unga människor, män och kvinnor, pojkar och flickor. Jag känner Jesu blick och ber om nåden att få gråta, nåden för kyrkan att få gråta och sona det onda som hennes söner och döttrar gjorde, vilka svek sitt uppdrag och förgrep sig på oskyldiga. Idag är jag mycket tacksam för att ni färdats så långt och kommit hit. Jag har länge känt smärta och stort lidande i mitt hjärta. Dessa personer, så länge gömda - och detta av medbrottslingar - ända till dess att några förstod att Jesus såg dem och andra också… och de beredde sig att uthärda denna blick. Och dessa få som började gråta har fått oss andra att gråta över detta brott och svåra synd. Det är detta som vållat mig smärta, det att några präster och biskopar, genom att sexuellt förgripa sig på minderåriga, våldförde sig på deras oskuld och på sin egen prästerliga kallelse. Det handlar om mer än bara avskyvärda handlingar. Det är som en skändlig kult, för dessa pojkar och flickor hade anförtrotts dessa präster för att de skulle kunna närma sig Gud. Och istället offrade dessa präster dem åt sitt eget begär, sin egen lystnad. De vanhelgade själva Gudsbilden till vars likhet vi skapades. Som vi vet har barn, unga sinnen, så öppna och förtröstansfulla, ett eget sätt att förstå mysteriet med Guds kärlek och de är ivriga att växa i tro. Idag ser kyrkan in i Jesu ögon i dessa pojkar och flickor och vill gråta. Hon ber om nåden att få gråta inför dessa förfärliga brott som har lämnat livslånga sår i offren. Jag vet att dessa sår är en källa till djup och ofta oförsonlig smärta, såväl emotionell som andlig, ja till och med av förtvivlan. Många av dem som lidit på detta sätt har sökt tröst i olika missbruk. Andra har haft svårigheter i skapande av relationer, vare sig det är med föräldrar, den äkta hälften eller barn. Lidande inom familjerna har varit en särskilt svår form av lidande efter den skada som vållats berör de viktiga familjerelationerna. Några har till och med fått konfrontera den hemska tragedin när en älskad person tar sitt liv. Dessa Guds barns död väger tungt på mitt och hela kyrkans hjärta och samvete. Till dessa familjer önskar jag uttrycka min uppriktiga kärlek och sorg. Den torterade Jesus som utfrågades med lidelsefullt hat tas till en annan plats och han ser på oss. Han ser på en av sina egna brottsmän, på dem som förnekade honom och han får honom att gråta. Låt oss tillsammans be om nåd och försöka gottgöra de drabbade. Synder där präster begår övergrepp mot minderåriga är som ett gift mot tron på Gud och det hopp vi hyser till honom. En del av er har hållit fast vid er tro medan för andra sveket och övergivandet har lett till att deras tro försvagats. Din närvaro här visar på att hoppets mirakel är möjligt och att hopp kan vinna över det djupaste mörker. Det måste förvisso vara ett tecken på Guds barmhärtighet att vi idag kan möta varandra, be till Gud tillsammans och se in i varandras ögon och söka försoningens nåd. Inför Gud och inför gudsfolket vill jag här uttrycka min sorg över alla de synder och allvarliga brott som begåtts mot er. Och jag ber ödmjukt om förlåtelse. Jag ber också om förlåtelse för de försummelsesynder som några av kyrkans ledare begått när de inte besvarade rapporterna om övergrepp som familjemedlemmar eller offren själva gav dem. Detta ledde till ännu större lidande för dem som man gjorde övergreppen mot och det ledde till risk för andra minderåriga att utsättas för samma sak. Å andra sidan var ert mod när ni talade ut och sade sanningen en kärlekens gärning, för då kunde ljus spridas på det hemska mörker som drabbat kyrkans liv. Det finns ingen plats i kyrkan för dem som begår dylika brått och jag förpliktigar mig att inte tolerera att någon människa skadar en minderårig, vare sig förövaren är präst eller innehar ett annat ämbete. Alla biskopar måste utföra sin pastorala tjänst med största försiktighet och se till att minderåriga är skyddade. Om annat sker så är det de som bär ansvaret. Det som Jesus säger om dem som förleder en av hans minsta gäller oss alla: kvarnstenen och havets djup (jfr Matt 18:6). På samma sätt kommer vi att fortsätta att vara vaksamma när det gäller att utbilda nya präster. Jag räknar med medlemmarna i den påvliga kommissionen för skyddet av minderåriga, alla minderåriga, vilken religion de än bekänner sig till, för alla är de små blommor som Gud betraktar kärleksfullt. Jag ber om detta stöd så att vi tillsammans kan utveckla bättre riktlinjer och förfaranden inom den världsvida kyrkan och skydda de minderåriga och så att vi kan utbilda kyrkans personal så att de fullföljer dessa riktlinjer och förfaranden. Vi måste göra allt som står i vår makt för att se till att dessa synder inte får någon plats i kyrkan. Kära bröder och systrar, eftersom vi alla är medlemmar av Guds familj, är vi kallade att leva liv som formas av nåden. Herren Jesus, vår Frälsare, är det främsta exemplet på detta. Han var oskyldig men tog på sig våra synder på korset. Att försonas är det som vi måste göra om vi ska handla i Jesu Kristi efterföljelse. Om vi vänder tillbaka till Honom, tillsammans med vår allraheligaste Moder, som stod full av sorg vid korsets fot, kan vi tillsammans söka försoning med hela gudsfolket. Vår Fru av den milda barmhärtigheten kommer att hjälpa oss i denna helandets process. Gud älskar er och alla dem som prästerna begick brott emot. Jag ber att återstoden av det mörker som kom över er ska helas genom att Jesusbarnet omfamnar er och att den skada ni fick utstå ska vika och ge plats för förnyad tro och glädje.. Jag är tacksam för detta möte. Och ber er att be för mig att jag alltid kommer att kunna se den väg som består av barmhärtig kärlek och att Gud kommer att ge mig modet att fortsätta på denna väg som ska ge barn och ungdomar ny förtröstan och mod. Jesus kom ut från en orättfärdig rättegång, från ett orättfärdig utfrågan och ser in i Petrus ögon och Petrus gråter. Vi ber att Han må se på oss att vi alla ska låta Honom se på oss och gråta och ge oss nåden att känna oss skamsna så att vi, liksom Petrus gjorde fyrtio dagar senare, kan säga: ”Du vet att vi har Dig kär”, och höra Honom säga: ”Gå och var herdar för mina får” – och jag skulle vilja tillägga: Och låt ingen varg ta sig in i fårafällan”. Inofficiell övers. Natasja Hovén. Se även:
|
|||
|